Tillbucklad men välbehållen

…är min flyttkartong som åkt container över halva jorden på 2 ½ månad. Den lämnade Japan före mig och nu är den äntligen hemma!

Hemma!

Den har blandat ihop begreppen ”upp” och ”ned” någonstans på vägen…

Mitt i allt bråte håller jag på att plugga till mina sista två (om)tentor ”Signaler och system II” och ”Kondenserade materiens fysik” som går 25 maj respektive 2 juni. Båda är allt annat än inspirerande för att inte tala om helt orelevanta för det som jag kommer att vilja arbeta med. Men jag har inte mycket val om jag vill få ut min examen, så det är bara att bita ihop.

Har även varit på arbetsintervju på två ställen och skickat in min ansökan till några andra tjänster. Blev nekad efter ena intervjun och fick nej på en av ansökningarna direkt. Lite nedstämmande men än ger jag inte upp! Min blivande arbetsgivare finns där ute någonstans!

Mitt farväl till Japan

Det har varit en hektiskt sista vecka och precis när jag trodde att rapportens slut vid i horisonten, så upptäcker min handledare att han gjort ett räknefel som vi förlitat oss på i 5 månader… Så det sände mig tillbaka ett par veckor på grund av alla uppdateringar jag måste göra i formler och grafer. SUCK. Dock borde det bli klart under första veckan jag är hemma.

I lördags firade vi att jag skulle åka, eller ja, ingen var egentligen glad för det men jag fick hålla ett litet tal (som ingen hade förberett mig på och jag hörde hur dumt det lät när jag öppnade munnen…) Oh, well. Det var hemskt roligt och trevligt allting, och vi avslutade med en all night karaoke. Det blev ett stelt adjö i ring utanför i regnet, men jag vågade inte krama någon eftersom jag gjort det misstaget tidigare. På vägen hem grät jag lite för mig själv, för det är för jävligt att behöva skiljas från så bra vänner. Vem vet om jag får se alla igen? Livet är fullt av farväl och det är aldrig lätt! :/

Nu sitter jag i labbet med allt bagage. Utcheckningen av studentrummet gick bra och jag fick tillbaka hela min deposition (30 000 yen), trots att jag lyckats skada kanten på skrivbordet lite. Ikväll ska jag och Shun hem till hennes kvinnliga lärare från labbet. Hon bor i Chiba, som är förhållandevis nära till Narita, och imorgon kör hon mig till flygplatsen! Hon kör oss till och med från labbet så snart hon slutat idag. Så himla skönt att få hjälp med allt!

Osäker om det är tussilago, men vårtecken ändå!

Lite cosplaying in i det sista också! Förra veckan tog Chihiro med sig sina träningskläder som hon hade när hon tränade kyūdō, japanskt bågskytte. Kolla vad coolt det är!

Hakama och tränings-jacka för kyudo.

I lite mer passande miljö!

Shrine mitt i Waseda-korsningen.

Nu kanske ni inte hör från mig förrän jag är hemma i snödrivorna igen!

Kamakura

Jag skriver inte förrän nu, men i fredags var jag och Chihiro ute och tittade på sevärdheter i Kamakura (Kanagawa). Jag är faktiskt upptagen… I alla fall så finns det en hel där ute t.ex. det shintoistiska shrinet Tsurugaoka Hachiman-gū som vi började med. Kamakuras huvudgata, Wakamiya Ōji, går hela vägen från havet fram till entrén och tjänar som en 1.8 km lång sandō. Rätt imponerande!

Det finns ett litet mini-Shibuya framför entrén!

Fortsättning på gatan upp mot shrinet.

Ovanligt att jag köper godis…

 

 

Det står t.o.m. ”omiyage”, en souvenir alltså.

Duvor var lite deras grej i Kamakura, kanske för att inte behöva besvära sig med att utrota dem.

Apropå Shibuya så har de här damerna till vänster nog tagit fel på crossing.

Plommonträden blommar fint, men inga körsbär än :(

Titta noga, översta kanjin i guld (betyder ”8”) är två duvor!

Fin vy över gården.

Bakom det här uråldriga trädet gömde sig shogun Minamotos mördare 1219.

Riktigt pampigt träd!

De här duvformade kakorna var det folk som vallfärdade dit för att köpa. En HELT vanlig kaka.

Nästa stopp var buddhist-templet Kōtoku-in med dess välkända Buddha-staty i brons, som sträcker sig 13.35 m upp mot himlen. Den är inte Japans största, för den finns i Nara och det var DET vi skulle ha gjort när vi var i Kyōto. Visste att vi missade något viktigt…

Chihiro var glad för Lovikka-vantarna jag gav henne!

Hoppas ingen är buddhist här, men påminner inte Buddhas ”prick” om något annat när den är så där spiralmönstrad och 3-dimensionell?

Man kunde gå ner i ett hål för att komma upp inuti statyn!

Jag är besviken att den inte var i solid brons, så kul var inte insidan.

Sedan åkte vi jättegammalt tåg med Enoshima Electric Railway, eller Enoden, till stationen Kita-Kamakura. Där finns templet Engaku-ji som ligger princip i skogen, vackert omgivet av tysta träd.

Enoden line

Inuti tåget var det slitna trägolv och en härlig autentisk känsla, och jag är inte ens train otaku.

Trappor leder upp till huvudområdet.

San-mon Gate

Butsuden Hall, huvudbyggnaden

Efter MÅNGA fler trappsteg kom vi upp till en national treasure…

…den 2.6 m höga klockan Ōgane Bonshō! Och så får jag inte en bättre bild. *suck*

Klockans placering är vid en utkiksplats, bredvid Enkaku-ji Bentendo.

Sedan var vi faktiskt klara, tyckte vi. Naturligtvis finns det mer att se – det gör det alltid. Men jag har på något sätt mättat min kvot tempel för den här gången. Vi åkte tillbaka till Yokohama för att träffa Tomoya för en fika. Jag hittade även ett eget exemplar av japanska-svenska-boken han använder när han pluggar! Den är för himla rolig alltså… Det är nr. 30 i serien ”The Original ‘POINT-AND-SPEAK’ Phrasebook” och här är lite bilder ur den. Bara för att visa hur gullig den är.

Bokens framsida

Hur man uttalar alla jobbiga ljud vi har i vårt språk… Som många fjortisar skulle behöva lära sig stava.

Svenska högtider!

Fikabröd, fast de har inte lyckats så bra med fotona. Semlan är typ blå?!

”Jag vill ~ med dig.” *skrapa med foten* Vad tror de att japaner är i Sverige för att göra?

Annars då? Jag är rysligt upptagen med exjobbsrapporten, den borde bli klar vilken månad som helst. Nej men jag siktar på fredag, om fyra dagar alltså. Det är inte helt orealistiskt men ingen semester heller. Dessutom har jag några frågetecken som jag måste diskutera med Kuroiwa-sensei och han är ledig först om två dagar. Klipper halva tiden bara sådär. Men jag är inte sysslolös tills dess för det måste ju skrivas acknowledgements, abstract och designas en fin framsida. Däremot får jag akta mig för att börja pilla på en figur för rätt var det är har det gått 6 timmar…