Kossa och superhjälte på samma gång

Det här med amning är laddat inte bara ur samhällets synpunkt, men också bland mammor. Ska man amma, pumpa eller ge ersättning? Hur mycket ska man kämpa med att få det att fungera om det verkligen inte går? Är man en otillräcklig mamma om man inte kan eller vill amma? Vad tycker folk runt omkring om man langar fram brösten? Var går gränsen för ”förargelseväckande beteende”? Måste man bry sig? Vad har man rätt till?

På föräldrautbildningen hade vi många bra diskussioner om ämnet och alla fick tänka efter lite hur man ville att det skulle bli, och hur man skulle göra om plan A inte fungerade. För det första så är det viktigaste att man inte är sämre bara för att man väljer att inte amma, oavsett anledning. Så länge barnet får vad det behöver i form av näring och närhet på annat sätt så är det bättre än att en mamma som inte kan eller vill amma ska tvingas att göra det och må dåligt. Men visst finns det många fördelar med den naturliga bröstmjölken som man inte får via ersättning, bl.a. minskad risk för förkylning, infektioner, astma, eksem, barn-diabetes, tandproblem och fetma men också ökad intelligens (se källhänvisning i den engelska Wikipedia-artikeln om bröstmjölk här) vilket är ganska anmärkningsvärt. Det är också lättare för mamman att gå ner i vikt efter graviditeten – bara det gör det hela värt besväret!

Jag kände att jag ville försöka amma, och helst 6-12 månader om allt gick bra. Kanske har jag haft tur, men jag hade inga problem att få igång mjölken och Adam har alltid kunnat bli mätt på det jag fått fram även om han inte hade rätt ”grepp” på ganska länge. Mjölkstockning har jag också varit förskonad från. Däremot blev jag överraskad av hur länge bröstvårtorna ömmar, det försvann kanske efter 2 ½-3 månaders amning. Bara att bita ihop tills dess alltså. Han följer både längd- och viktkurvan precis på normalstrecket, det är ganska sjukt att enbart någonting som kommer från mig kan hålla ett barn vid liv i flera månader och dessutom göra så att det växer och går upp i vikt.

Hur glad jag ändå är att amningen fungerar så är den andra sidan av det att jag inte riktigt har fått tillbaka min kropp än. Jag menar, jag känner mig lite som ett köttstycke med körtlar som ständigt måste vara där och producera mjölk på beställning. När Adam blir hungrig så måste han hänga på mig. Det är ju så klart mysigt med den närheten och det är svårt att få samma känsla med flaskmatning som pappan kan bidra med, men det är inte på mina villkor. Det är som att ha en hund och tvingas gå ut i alla väder och inte bara när man själv njuter av promenaden.

Lite till dilemmat hör också att man inte kan ha vilka kläder som helst om det jämt ska vara ”easy access” till juvren. Jag älskar att ha klänningar, men ska jag amma måste jag antingen strippa helt eller åtminstone blotta antingen under- eller överkroppen beroende vilken modell på klänning man har. Så jag köpte in ett gäng amningströjor från BOOB (de är verkligen prisvärda och av toppkvalitet) och en amnings-bh som jag kände mig fin i. När mjölken rann till och brösten svällde så var jag dock tvungen att gå upp en-två storlekar så då blev det ett par vanliga släta bh:ar från H&M. De fungerar också utmärkt, vill jag tillägga, men tänk på att man inte har samma storlek när man ammar som innan förlossningen.

BOOB "Ärmlös amningstopp Simone"

BOOB ärmlös amningstopp ”Simone

Elle Macpherson "La Mere" amningsbh

Elle Macpherson ”La Mere” amningsbh

Det finns ju större variation på amningsvänliga kläder än så så klart, och jag ledsnade ganska snabbt på mina amningströjor. En väninna tipsade mig om Lindex amningslinnen med samma knäppning som bh:arna, alltså vid banden istället för en glipa under bysten som BOOBs. Linnena är perfekta att ha under vanliga lösare tröjor – man kan lätt lyfta upp det yttre plagget och knäppa loss utan att behöva frysa om magen. De är faktiskt ganska så snygga att ha som de är också vilket kanske är bra nu i sommar.

Alla verkar inte ha problemet med läckage mellan amningarna, men jag har i alla fall behövt amningsinlägg/amningskupor för att slippa sexiga blöta fläckar. Det är djuriskt, verkligen… Man har ingen kontroll över det här. Suck. Jag har nog kommit fram till att jag tycker bäst om de från Natusan p.g.a. den högre absorptionsförmågan och att Liberos inlägg ibland kan bli lite skrynkliga i bh:n. Liberos är dessutom de enda som har läckt rakt igenom, det har inte Natusans. Däremot finns Natusans inlägg bara i vitt medan man kan köpa både vita och naturfärgade av Libero. Har man ett vitt amningslinne eller en tunn bh så skulle jag rekommendera de naturfärgade från Libero. I början, om man har såriga bröstvårtor, så är det lätt att de fastnar i engångsinläggen och då använde jag BOOBs tvättbara amningsinlägg som har silke närmast vårtan. De håller dock inte lika mycket mjölk och läcker lätt igenom.

Amningskupor, Natusan vs. Libero

Amningskupor, Natusan vs. Libero

Något jag inte trodde jag skulle behöva men faktiskt gick och köpte ganska snart var en amningskudde. De brukar ofta se ut som ett kommatecken och man har den runt midjan när man sitter och ammar, med barnet horisontellt liggande framför sig. Här finns otroligt mycket att välja vad gäller utformande, men jag valde en från Rätt Start med elefanter. Kudden avlastar axlar och rygg samtidigt som den gör det lätt att placera barnet rätt framför bröstet, kan rekommenderas om barnet inte får rätt tag om vårtan. När barnet är större kan det ha kudden som stöd innan det kan sitta ordentligt.

Rätt Start amningskudde "Elefant grön"

Rätt Start amningskudde ”Elefant grön

Om jag måste amma offentligt eller bland folk som jag tror skulle bli besvärade av ett BART BRÖST (ve och fasa) så brukar jag lägga en sjal över axeln och klämma fast ett hörn av tyget under bh-bandet. Jag gör det mest av hänsyn för andra, själv bryr jag mig inte så mycket om någon skulle råka skymta lite hud. Jisses – det är ju naturligt att amma! Det är ett barn som är hungrigt och inget jag gör för att det är kul direkt. I Sverige är vi väl någonstans halvvägs i utvecklingen mot en nykter samhällssyn på ammande kvinnor; vi har i alla fall amningsrum, men vi förväntas också stänga in oss i dem om vi är ute och luftar oss. Det är alltid några som ser besvärade ut annars trots att man döljer alla tecken på nakenhet. Jag skulle inte vilja vara mammaledig i USA där de ligger 50 år efter på den fronten. Det finns förvisso lagar som gör det tillåtet att amma när det behövs och där man står eller sitter för tillfället, men ändå har man många emot sig och mammor blir ofta utslängda med tuttarna först.

Bara en kul grej, men för att driva lite med den här nakenhetshysterin så har något snille hittat på en tuttmössa till bebisar som med fördel används när man ammar offentligt. Jag fick en sådan av Dains gamla vän Julia, den var verkligen för söt… :)

Adams tuttmössa

Adams tuttmössa

Vi lyckades att få Adam ta napp under några glada dagar kring hans ettmånaders-dag, sedan använde vi inte den på ett tag och vid nästa försök så vägrade han. Han fick kväljningar och blev snarare grinigare än nöjdare, så vi gav upp efter flera försök under de efterföljande månaderna. Varken MAMs eller Esskas startnappar gick hem.

MAM "Start" förstagångsnapp för 0-2 månader

MAM ”Start” förstagångsnapp för 0-2 månader

Esska "Mini Silikon" startnapp

Esska ”Mini Silikon” startnapp

Nappflaska var inte heller aktuellt, samma problem med kräkreflexer där. Att han skulle ta flaskan var ju ett krav om vi skulle kunna lämna bort honom någon gång och jag blev mer och mer desperat över att få det att fungera. Min frihet hängde på det! Tidigt införskaffade vi en manuell bröstpump från Medela eftersom mina bröst höll på att sprängas när mjölken rann till och Adam inte hunnit ikapp med tillgången. Den medföljande nappen till flaskan är tänkt att efterlikna sugtekniken på bröstet så att barnet inte blir förvirrat eller glömmer bort hur man gör om man växlar mellan bröst och flaska. Det var ju en fin tanke, men det fungerade inte för Adam. NUKs klassiska variant var inte heller poppis.

Medela "Harmony" manuell bröstpump med tillhörande "Calma"-napp

Medela ”Harmony” manuell bröstpump med tillhörande ”Calma”-nappflaska

NUK "Classic" nappflaska i glas

NUK ”Classic” nappflaska i glas

Ett sista försök gjorde vi med en flaska från Tommee Tippee som ska ha extra mjukt silikon i nappen. Han ratade den inte direkt, så jag hade lite hopp att vi skulle fixa det innan Dains systers möhippa i lördags. Det såg ganska mörkt ut utan några större framgångar två dagar innan men jag gick ändå iväg på morgonen med förhoppningen om att Dain av någon magisk händelse skulle få till tekniken. Det gjorde han! Jag vet inte hur han löste det, men Adam tog till slut flaskan och klunkade förnöjsamt i sig vid andra matningen. Jag fick en härlig dag med min kropp för mig själv, första gången på över ett år. Eller ja, pumpa ur behövde jag ändå göra under dagen men bortsett från det!

Tommee Tippee "Closer to Nature" nappflaska

Tommee Tippee ”Closer to Nature” nappflaska

Nu är Adam 4 ½ månad och vi har börjat peta in lite smakprover av frukt, smörgåsrån och majskrokar som man kan göra vid 4-6 månader om de visar intresse för annan mat. Jag kan inte påstå att han varit intresserad direkt, men han har inte protesterat heller. Det ska vara bra att introducera gluten så tidigt som möjligt också för att minska risken för intolerans. Han kan sitta med stöd så vi har köpt en matstol så att han kan vara med oss vid matbordet och gegga när den tiden kommer. Efter lite research så valde jag en BRIO-stol eftersom den var bäst-i-test under 2012. Den är snarlik den klassiska ”Tripp Trapp” från Stokke, med bonusen att det finns en tillhörande bricka. Jag tycker nog att den är snyggare också.

BRIO "Sit" matstol

BRIO ”Sit” matstol

Annonser

Akihabara är nu finkammat

Jag skriver lite i efterhand eftersom Wille och jag har vafrit fullt upptagna med sightseeing denna vecka… Men nu sitter han på planet hem och jag återgår till mitt halvårs solo-liv i Tokyo. Nå. Onsdagen dedikerade vi helt åt Akihabara, där man kan finna alla former av elektronik, maid cafes, anime/manga och porr. Vi var båda intresserade av allt utom det sista, men hur det än är så har nästan varje butik en liten hörna reserverad för detta. Ibland är det inte ens en hörna utan placerat på en hylla mitt i butiken bredvid USB-minnen eller helt oskyldig manga – så att man inte behöver skämmas för att man ”råkade” hamna där.

Reklam och karta över områdets alla caféer med maid-tema. Det är en hel del…
Jag såg tillfället att använda min kostym en gång till, och på samma gång smälta in lite bättre med alla tjejer som står i gatuhörnen för att dela ut reklamblad för sina maid cafes.
Vi fikade ju på Tully’s, men hittade kort därefter Linux Cafe vilket kanse hade varit häftigare och definitivt nördigare.

Det finns gott om butiker med manga, det vill säga vanliga comic books (tecknade serier) eller artbooks. De kan se ut lite såhär.

I samma typ av butiker har de ofta en sektion anime, den animerade formen av manga. Även här finns alla genrer och man får titta lite försiktigt runt hörnet om man är av den känsliga sorten.

Spel baserade på anime eller anime baserade på spel är inte ovanligt, så det finns det också gott om (med 18-årsgräns för den som är intresserad). Populära spel är annars så kallade dating sims som inte helt oväntat simulerar progressionen av spelarens romantiska förhållande till en eller flera virtuella karaktärer. Det finns många ensamma män i Japan…

En trailer för spelet 3D Dot Game Heroes, som för övrigt verkar riktigt coolt.

Förutom dator-/konsolspel så har de diverse spelhallar man kan rasta sig i, bland annat pachinko (en variant av flipperspel), UFO catchers (grabba-saker-med-klo-apparater) och andra typer av arkadspel. Men det är egentligen inte vanligare med spelhallar i Akihabara än någon annanstans, de finns i stort sett över hela Tokyo.

Akiba Crane Lab
Snygga förvaringsboxar utanför pachinko-hallen.
Ovanför entrén: ”Game Corner – Tokyo Leisure Land”

Om man nu gillar anime och spel så mycket att det tar upp all ens tid, varför inte dekorera hela sitt hem med figuriner och andra prytlar med kända karaktärers nunor på? Garanterat bot mot flickvänner som är mindre nördiga. En utmärkt butik för detta syfte är Mandarake, som även finns i Shibuya och Ikebukuro. Men många små butiker i krokarna är billigare så man ska inte fastna där.

Men man ska inte misströsta om inget av det ovan faller en i smaken! Det finns många andra saker man kan shoppa i Akihabara, och dem hittar man lättast i små butiker.

Saker med bröst… I alla kreationer du kan tänka dig.
Efter att ha köpt musmattan ovan kanske man inte har en flickvän att vila huvudet i knät på, och då kan man ju köpa detta portabla flickvänsknä (ombloggat tidigare).
Ni har säkert hört talas om helkroppskuddar med mer eller mindre lättklädda tjejer, och naturligtvis hittade vi sådana också!
T-shirts med roliga motiv!
*fniss* ”Eye crasher”…
Musik med snygga fodral.
Och annat svårplacerat junk…

Vi tog en fika mitt på dan, och vandrade mycket fram och tillbaka för att vara säkra på att inte missa något. Här är en samling bilder från vad vi såg.

Maids!

Tokyo Tower och obscen inredning

Hela måndagen satt jag i mitt rum och läste, så inget intressant att rapportera därifrån. Idag däremot så hade Feel Japan anordnat en utflykt till Tokyo Tower i närheten av Roppongi. Man kan t.ex. göra som vi och åka Hibiya Line till stationen Kamiyacho. Så här ser det ut lite på avstånd och sedan i grodperspektiv…

Tornet ligger tvärs över gatan från den här arkitekturmässigt nytänkande byggningen. Allt måste verkligen vara så miljövänligt nu för tiden!

Nedanför tornet såldes inte helt oväntat biljetter men man kunde även fota sig framför en skitful skärm eller få se lite reklam för tornets maskotar ”The Noppon Brothers”…

Eller är det bara jag som måste bita mig i tungan för att inte lägga dit ett ”s”? Se på dem bara, hudfärgade och allt!

Vi var bara uppe på ”Main Observatory”, som ligger 150 meter upp, och det betalade vi 820 yen (drygt 60 sek) för med studentpris. Därifrån kan man se 360 grader runt hela Tokyo. Om man betalade 600 yen (45 sek) ytterligare så kunde man få åka upp till 250 meter till det så kallade ”Special Observatory”.

Tornet är totalt 333 meter högt, något högre än Eiffeltornet på 320 meter. Och vi började klättra…

…tills vi kom till våningen ovanför fyran (som för tydlighetens skull heter ”R”). Det var där den riktiga klättringen började och det var därifrån man betalade. På R-våningen fanns även en stor öppen yta som de kallade ”Event Space” med lite cirkusunderhållning och ett patetiskt nöjesfält som förmodligen stått där sedan tornet öppnade 1958.

Sedan började vi gå uppför de riktiga trapporna…

…och vips var vi uppe på det 600:ade steget och fick ett fjantigt litet certifikat för den rätt så obetydliga ansträngningen. Vi var ju egentligen bara halvvägs upp! Utsikten var fin trots allt, även fast jag nog ska upp till den högsta punkten nästa gång. Dit finns det bara hiss.

Väl nere igen!

I samlad grupp gick vi hela vägen till Roppongi Hills, vilket med en längre promenad i fel riktning tog oss uppskattningsvis en timme.

Det var riktigt modernt hela området, lyxigt formgivet och vackert upplyst på kvällen! Jag måste tillbaka dit på dagtid och fota, för utan stativ lyckades jag inget vidare. Vi var i varje fall utsvultna och kom äntligen fram till vår restaurang för kvällen: Chinese Café Eight tvärs över gatan från Hyatt Hotel.

*ruskar på huvudet och gnuggar sig i ögonen* Ursäkta, men vad hänger det för dekoration bakom vår kocken som skär upp Peking-anka till oss? Vi tar en närmare titt.

Mmm… Smakfullt. De var i varje fall konsekventa med inredningen – inte ens på toaletten fick man vara ifred. Och hur hör detta ihop med kinesisk mat, någon som vet?

Kom på att jag kanske borde censurerat bilderna… Men det är ju konst, eller hur? Jag kommer förhoppningsvis att ha den här vackra bilden i minnet, istället för restaurangens väggdekorationer, när jag ser tillbaka på den här dagen. Kanske.

Vad är det för fel på den här dagen?! Trodde att det var Silver Week, inte något annat.