Min belöning: Mulberry Bayswater

Dagen efter jag skrev min sista tenta började jag, den 3:e juni, på mitt första riktiga jobb som projektledare på ett elektronikföretag. Ett par oroliga veckor senare fick jag beskedet att jag klarat båda tentorna och inget stod nu mellan mig och min examen! Vilken otrolig lättnad…

För att dunka mig själv i ryggen köpte jag en väska som jag suktat efter länge och önskat mig i smyg, en svart Mulberry Bayswater. Det är en rejäl väska av tidlös design, egentligen inte så feminin – men jag älskar den! Inte har den massa onödigt blänkade krafs heller, utan snygg i sin stilrenhet, vilket passar mig utmärkt. Vad jag vet så säljs den på två ställen i Stockholm, i Mulberrys egna butik på Birger Jarlsgatan 10 och på NK’s gatuplan. För den som är intresserad låg dagskursen på 8290 *gulp* kronor.

 

Lite olika färger och strukturer de kommer i

Är inte den här denim-modellen sockersöt?

Jag skäms alltid lite att gå in på NK, man känner att man inte hör hemma där på något sätt. Speciellt som vissa ”stammisar” tittar på en när man klampar in i bekväma skor och utan en Chanel-tråd på kroppen. Nu har jag köpt min dyrgrip i alla fall och behöver aldrig sätta min fot där igen, skönt.

De hade tyvärr bara påse storlek: löjlig

I egen hög person! <3

Jag är så lycklig med min väska… Och vad som gör att det känns ännu bättre är att jag har tjänat ihop till den själv. Ett bra avslut på Pride-paraden, tycker jag! Nicolas var med på SL’s flak men jag hann inte fota honom… Se hans blogg lite senare så ligger säkert något uppe!

Vi stod precis i hörnet av Kungsan, vid T-banan

Färglatt och naket var det! (Men jag skonar er från de bilderna)

Annonser

Sommarfärdig balkong!

Som av ett fantastiskt sammanträffande behövde både Malena och jag köpa blommor till balkongen, hon hade lånad bil och båda var ”lediga” idag… Så vi svängde iväg till Plantagen i Bromma. Efter att ha klivit över tröskeln till entrén kände vi oss med ens hjälplöst vilsna. Ingen av oss kan någonting om trädgårdsmästeri och det blev lite slumpmässigt plockande. Det enda kriteriet jag hade var ”tål att bli uttorkade”, sedan fick sinnet för färgkombinationer styra. Tycker jag lyckades rätt så bra till slut – även om vädret hade kunnat vara lite mer inspirerande…

Vädret över Ärvinge

Vädret över Ärvinge

Observera min temaenliga vattenkanne-handväska från LaFayette!

Vänster låda

Höger låda

Så blommorna jag har planterat är alltså:

Vit-blå Osteospermum ecklonis (Stjärnöga)

Lila-blå Osteospermum ecklonis (Stjärnöga)

Cerise Impatiens hawkeri (Lyckliga Lotta)

Röd Impatiens hawkeri (Lyckliga Lotta)

Vit-blå Petunia Surfinia

Vit Petunia Surfinia

Sedan har vi en kruka med de här härliga blommorna på bordet:

Lila-vita-gula Viola × wittrockian (Pensé)

Är supernöjd med resultatet! Får hoppas på bättre väder så att vi kan njuta av balkongen nu också.

Matsuri, yukata och Ramune – nyckelord för japansk sommar

Igår fick jag en glad överraskning, Kuroiwa-sensei sa att hans fru ville sy en yukata till mig! En yukata är som en kimono fast mycket enklare och bara ett lager. Den brukar oftast användas som morgonrock eller som ett luftigare plagg på sommaren. Sedan blev jag även hembjuden till deras familj på middag vilket var ännu lite mer förvånande – jag som trodde att japanska hem var något utlänningar inte så ofta fick möjligheten att se!

Så kl 18 hade vi sagt att jag skulle möta honom utanför ASMeW, och han hade med sig en av sina döttrar som sällskap. De bodde rätt nära labbet, och när vi kom upp i porten fick jag möta hans fru och andra dotter. Flickorna var väldigt blyga i början men det släppte rätt snart, även om de bara fnittrade och bubblade japanska sins emellan. Kuroiwa-senseis fru var jättegullig, och servade oss med nyfriterade grönsaker och kött i omgångar. Själv fick hon inte sitta ner så mycket utan åt när allt var färdigtillagat.

Under middagen så visade de en film som de spelat in under dagen, då flickorna och andra barn i området hade varit med i mikoshi-paraden. ”Mikoshi” är ett portabelt litet Shinto-tempel som bärs från ett tempel till ett annat, mellan städer i Japan, för att transportera andar. Det var alltså det jag såg i stan förra veckan:

Det var väldigt trångt i köket, och jag skymtade ungefär lika trånga utrymmen i de andra rummen. Men det är nog så små de flesta lägenheter är här, och har man familj så blir det trångt! Jag tycker det var riktigt roligt att jag fick se deras hem, och hade nästan glömt bort yukatan. Hon hade redan sytt det mesta, och den passade perfekt. Sedan band hon om ett sådant brett band om magen med en stor rosett i ryggen. Flickorna skulle så klart också kläs upp – de var så himla söta med sina blinkande lasersvärd (eller liknande) som de absolut skulle ha till). Skor fick jag låna av Kuroiwa-sensei, då hans frus skor var alldeles för små… Känner man sig som en buffel eller inte?

När vi var uppklädda så gick vi iväg till templet som ligger på kullen bredvid Hoshien, där jag bor. I tre dagar har det nu varit sommar-festival, så kallad matsuri, och detta var sista kvällen som det dansas och spelas på trummor.

Det fanns även gott om mat och sötsaker man kunde köpa, som bläckfiskbollar och chokladbananer med kopiösa mängder strössel…

Men jag är bara glad att jag äntligen fått prova Ramune, som är en läsk med en väldigt speciell förslutning: en glaskula som ligger i en avsnörpning av flaskan och av kolsyran trycks upp mot öppningen. När man får flaskan trycks kulan ner och sedan skramlar den runt i fickan då man dricker. Med lite teknik får man i sig läsken också utan att kulan täpper för öppningen.

Sista bilden är från Wiki-sidan, länkad ovan.

Det var en härlig kväll. Men tidigare idag var inte heller så illa! Först var jag själv en jättesnabbis till Harajuku för att köpa en sån där söt minihatt som jag såg tidigare. Helt onödvändigt men ändå tillräckligt billigt för att vara kul…

Tänkt att bäras så här, till exempel! (Källa)

Jag åkte därefter till Akihabara för att hitta en kompis till min edamame-kudde, nämligen kuromame! ”Kuromame” betyder svart sojaböna, och kudden är köpt på samma ställe som tidigare: Kotobukiya.

Se så söta de är på min säng!

I Akihabara kan man hitta lite allt möjligt märkligt, som t.ex. dessa söta maid-kakor men även en skakande rumpa i plast. Ja någon måste ju vilka köpa dem?

En bit bort fanns ett enormt Don Quijote-varuhus (eller ”Don Kihote” som det stavas med katakana), och på femte våningen fanns ett imponerande utbud att cosplay-dräkter med tiotals olika varianter av maid-kostymer. På samma våning fanns även maid-cafét @home cafe. Jag gillade deras kostymer men de hade mycket tydligt fotoförbud så jag vågade inte låtsas spela dum.

Mustafa hade vid det här laget kommit, så jag gick för att möta honom. Vi satte oss på ett svindyrt café precis utanför Akihabara Electronic Town Exit, men har man lågt blodsocker så har man. Sedan ledde jag honom till Yodobashi-Akiba!

Efter det var jag tvungen att åka hem för att byta om till icke-svettiga kläder till middagen. Lite måste man ju anstränga sig i varje fall. Det var min söndag!