Tillbucklad men välbehållen

…är min flyttkartong som åkt container över halva jorden på 2 ½ månad. Den lämnade Japan före mig och nu är den äntligen hemma!

Hemma!

Den har blandat ihop begreppen ”upp” och ”ned” någonstans på vägen…

Mitt i allt bråte håller jag på att plugga till mina sista två (om)tentor ”Signaler och system II” och ”Kondenserade materiens fysik” som går 25 maj respektive 2 juni. Båda är allt annat än inspirerande för att inte tala om helt orelevanta för det som jag kommer att vilja arbeta med. Men jag har inte mycket val om jag vill få ut min examen, så det är bara att bita ihop.

Har även varit på arbetsintervju på två ställen och skickat in min ansökan till några andra tjänster. Blev nekad efter ena intervjun och fick nej på en av ansökningarna direkt. Lite nedstämmande men än ger jag inte upp! Min blivande arbetsgivare finns där ute någonstans!

Exjobbet avklarat!

Efter presentationen av exjobbet igår förmiddags var jag kallsvettig, torr i munnen och lite darrig. Tror det är så det måste vara för att man ska kunna säga att man gjort det på riktigt. Min handledare Bellman hade bjudit in två kollegor från avdelningen som ställde kluriga frågor på forskningsnivå och jag lät tydligen inte helt blåst när jag svarade på dem eftersom han kunde ge mig godkänt direkt efter presentationen. Det är ljuva ord att höra att man låter förberedd och säker på sin sak när jag själv inte förstod vad jag svamlade om där framme.

Så idag rasslade det till i min poängpott på ”Mina Sidor”… 11 ½ hp kvar till examen! Eller det är inte helt sant, för jag har två obligatoriska kurser på 7 ½ respektive 9 hp kvar och när de är tenterade i juni så kommer jag ha 5 poäng över. Jag kommer gå i mål på lite mer än 270 hp, bara för att vara lite bättre.

"Mina Sidor" på KTHs hemsida.

Hyggligt nära en examen alltså. Malena kom över igår kväll och vi firade i smyg med lite bubbel. Ett avklarat exjobb är ju faktiskt lite festligt ändå! Idag fick jag dessutom blombud sänt av mamma, känner mig som en prins(essa).

Stabilisering i projektplanen

På förmiddagen fick jag låna en bok av Kuroiwa-sensei: ”Electrochemical Methods, Fundamentals and Applications” av Allen J. Bard och Larry R. Faulkner. Den är blå och grå och ser rätt trist ut, men det är det enda jag har att läsa än så länge så det är alltid något.

Däremot hade jag på eftermiddagen ett möte med honom där vi diskuterade min projektplan för exjobbet! Det verkar som att det kommer att handla om FET-sensorer som ska mäta koncentration av koldioxid. Ett högst intressant ämne för mig som är intresserad av pacemakers och andra implantat som kontrollerar blodvärden. Upplägget är än så länge väldigt luddigt och jag kan inte ens skriva punkterna här för de är så preliminära. De verkar upptagna denna veckan med vad-vet-jag, och nästa vecka mån-ons är det någon typ av Thanksgiving för Japans äldre invånare, så jag får nog vänta på de papprena och underskrifterna en dryg vecka till.

Men jag har inte bara suttit och glott idag för det! Kuroiwa-sensei hade lite tid att visa mig hur deras FET-parametermätarmaskingrunka fungerar (nej jag kommer inte ihåg namnet men detta var ändå bara en introduktion). Det roliga är att jag inte kan läsa menyerna på datorn den är kopplad till, då den går på japanskt Windows-OS… Bådar bra det här.

Sedan var jag och frågade damen i dormitory-disken om jag kunde få se den lägenhet som finns att hyra för familjemedlemmar som kommer på besök. Den finns i huset bredvid mitt, på bottenvåningen precis innanför portdörren. Jag tycker att den ser hemskt lyxig ut (jämfört med min skrubb) och mycket lovande som alternativ för när Dain kommer hit.

Det finns ett komplett kök, stort sovrum, badrum med BADKAR och tvättmaskin. Jag kan inte komma på något annat vi behöver faktiskt. Plus att det är nära till min lägenhet så att jag inte måste flytta helt, och vi kan lätt ta oss till universitet, Toyama Park och Takadanobaba! Dain kan gärna få komma hit nu tycker jag, om det inte vore så att det kostar 8000 yen/natt (620 sek) för två personer…