Lördagmorgonen den 21 april, ganska precis för ett år sedan, var starten på vårt nya liv. Eller ja, enligt stickan som jag kissat på så hade det redan börjat 2-3 veckor tidigare.
Jag smög in till Dain i sovrummet och viskade ”Du ska bli pappa!” varpå han yrvaket satte sig upp i sängen med ett ryck och ett leende på läpparna. Det var en fantastisk känsla, och lite läskigt så klart. Samma dag skulle min mamma och mormor komma på fika och vi visste inte hur vi skulle kunna hålla masken. Ännu mindre på inflyttningsfesten som var planerad veckan därefter. Alkoholfri öl har en förmåga att sticka ut i mängden på sådana tillställningar, hur noga man än är med att dölja etiketten i handen… Jag kan passa på att tipsa om mitt favoritvin, faktiskt ett bubbel, som jag fortfarande kan tycka är lite gott att dricka även om jag kan välja vanligt vin. Det heter Billabong Sparkling och är från Australien. Rött de-alkoholiserat vin är ingen hit, smakar bara frän druvjuice.
Jag kan i och för sig tycka att man lika gärna kan berätta för alla i ens omgivning att man är gravid ganska tidigt. Familjen fick veta i vecka 7 och min chef strax därefter. Visst finns det en risk för bortstötning eller missfall under en helt vanlig graviditet, men man kan inte gå och vara rädd för missfall i 9 månader. Någon gång måste man släppa de tankarna och bara räkna med att det går bra, vilket det i de allra flesta fall gör. Om det mot all förmodan skulle gå illa, vill man inte att ens närstående ska kunna vara beredda att stötta omedelbart istället för att man först ska behöva förklara att man var gravid och nu inte är det längre? Låter dubbelt så jobbigt, minst. Fy vad sorgligt. *burr*
Jag är oerhört tacksam att allt gick så bra och vi fick en frisk pojke i slutändan. Det är helt otroligt att barn kan bli till egentligen, det är så många ”om” och tillfälligheter som ska klaffa för att allt ska växa rätt. Man ska nog inte läsa för mycket om man inte vill få ved till oro-brasan. Jag höll mitt informationsintag på så låg nivå som möjligt utöver det man får från mödravården och vecka-för-vecka-kalendern. Jag följde bland annat BabyZone’s ”Pregnancy Week by Week Guide” och The Bump’s ”Baby Size Chart” som jämför fostrets storlek med en frukt eller grönsak så att man får lite känsla för hur stort det är. Båda guiderna berättar vad som händer och utvecklas varje vecka, och det finns massor av bilder och länkar för den som vill läsa mer.
Vad gäller appar så använde jag bara en, men den kan jag rekommendera: ”I’m Expecting” från Medhelp. Den har samma information som både BabyZone och The Bump, alltså vecka-för-vecka och även jämförelse till storlek på frukter. Man kan dessutom logga vad man har för besvär under vissa perioder i en kalender, lägga upp sin viktökning per vecka och se vilket datum som barnet blev till samt hur många dagar/veckor som är kvar till beräknat födelsedatum.
Ett annat fint sätt att föreställa sig hur ens älskling ser ut där inne är att titta på fosterbilderna tagna av fotografen Lennart Nilsson, många av dem finns här på hans officiella site. Jag kunde inte låta bli att köpa boken ”Ett barn blir till” för att bläddra och läsa i lite varje vecka. Den blir utmärkt underlag när Adam ska lära sig om blommor och bin eftersom den beskriver befruktningen från de allra första timmarna med fantastiska bilder på ägg och spermier. Några av mina favoriter nedan.
När tillfället erbjöds att gå på ”Body Worlds”-utställningen på Tom Tits i Södertälje så kunde jag inte låta bli att kika in på den avskilda delen med foster (naturliga missfall och aborter) och en gravid kvinna. Jag var lite kluven om obehaget var större än nyfikenheten att se hur det såg ut, men till slut bestämde jag mig för att min vetenskapliga hunger skulle ta över och det var verkligen intressant. Det finns en bild på kvinnan i en artikel från The Telegraph, men jag låter var och en avgöra om ni vill se den eller inte. Det är klart man tänker på de liv som inte längre finns men jag tror att det skulle vara bra om fler fick möjlighet att se det. Kanske skulle inte lika många unga strunta i preventivmedel och ta abort som utväg ur en oönskad graviditet? Jag tycker absolut man ska få göra abort under andra omständigheter, men just där känns det så onödigt.
Det som många tycker är halva nöjet med att gå och vänta: babyshoppingen! Det finns inget slut på produkter som marknaden försöker pracka på blivande föräldrar, och allt är faktiskt inte nödvändigt. Vi vill fortfarande våra barns bästa även om vi inte köper en pysventil för rumpan. Så, vad behöver man egentligen? Vad är minsta möjliga man ”måste” ha för att barnet ska må bra och livet ska bli så smidigt som möjligt efter att man kommit hem från BB? Vi köpte väldigt lite under graviditeten och den första tiden för att känna av lite vad just vi kände att vi ville ha. Men självklart, barnvagn, babyskydd/bilbarnstol, spjälsäng, babynest, kläder, skötbädd/skötbord med tillhörande förbrukningsprodukter, filtar och amningssaker (såsom bh och tröjor med ”easy access”) är väl de mest livsnödvändiga. Jag skriver lite mer om prylarna i ett senare inlägg tänkte jag!
Jag mådde väldigt bra under min graviditet; jag mådde inte så illa, hade inte så ont, inga sammandragningar och gick inte upp så mycket i vikt (8 kg). Det jobbigaste var kanske halsbrännan under de två sista månaderna. Så jag ska inte klaga! Jag kände mig faktiskt ganska fin till och med, en rund gravidmage är rätt gulligt och jag skulle gärna frossat mer i gravidkläder om jag haft mer garderobsutrymme och pengar. Det svåra är var man hittar fina kläder. Jag lärde mig att ASOS, Zalando, H&M och Nelly hade ett fint utbud – leta där!
Jag ångrar att jag inte fotade mig själv och magen mer under graviditeten, för det finns så otroligt mycket fina och roliga idéer för hur man kan föreviga tiden som gravid. Jag har finkammat Pinterest eftersom jag haft en hel del fritid och här kommer några saker som jag skulle vilja prova med nästa mage.
Sen hade vi faktiskt en babyshower när det var knappa 6 veckor kvar. Det var kul! Det blir vanligare och vanligare i Sverige att man gör som amerikanarna och har ett kalas för att fira den kommande bebisen och det förväntansfulla paret blir överösta med presenter (därav namnet ”shower”). Traditionsenligt är det kvinnans väninnor som anordnar och överraskar henne med en tjejkväll, ungefär som en möhippa, men eftersom man får göra som man vill så fixade jag det mesta själv men med en hel del hjälp av Petra. Jag valde temat ”skogsdjur” (fast med övervägande ugglor) och köpte en banner och cupcake-toppers från Etsy, lite nappkonfetti från eBay och bakade en tutt-och-magtårta enligt inspiration från Cake Wrecks.
En sista förberedelse för förlossningen som kan vara bra att göra är att packa BB-väskan 2-3 veckor innan. Ha den stående vid dörren så att det bara är att rycka den när det är dags. Men så jäkla snabbt måste man inte iväg, det är mest en trygghet att veta att allt är där. Jag packade ner aaaalldeles för mycket grejer, vi bemöttes av uppspärrade ögon i korridoren när vi kom med resväska, stor papperskasse och babyskyddet… Här är det jag tog med och vad jag faktiskt hade glädje av.
Till barnet:
- bodies – ja, använde en långärmad att resa hem i
- pyjamas – nej
- byxor – ja, använde ett par att resa hem i
- långärmad tröja – nej
- innemössa/hjälmmössa – ja
- ytterkläder – nej, vi åkte bil och skyddade med filt då det var svalt
- strumpor – nej, byxorna hade fot
- vantar – nej
- overall – nej, vi använde filt
- filt – ja
- bilbarnsstol/babyskydd – ja
- bärsjal/sjalsele – nej
- nalle – nej, men kanske är kul om man vill fota den nyfödda med en nalle
Till mig:
- mjukisbyxor – ja, jag levde i mina mjukisbyxor de första två månaderna efter förlossningen
- amningströja – ja
- amningsbh – ja
- ombyteskläder – nej, men partnern kan behöva
- tofflor/sockor – ja
- kofta – ja
- nattlinne – nej
- vetekudde – ja
- id – ja, har man alltid med sig
- förlossningsbrev – ja, bra att berätta för barnmorskorna (om man är med om fler byten) vad man har för önskemål
Hygienartiklar
- blöjor – nej, finns där
- amningsinlägg – ja, fast behövs egentligen inte förrän råmjölken är slut och den riktiga mjölken rinner till
- bindor – nej, finns där
- mjukt toapapper – nej, finns där
- tandkräm och tandborstar – ja
- massageolja – nej, men kan nog vara bra
- hudsalva – nej
Övrigt:
- hårsnoddar och hårspännen – ja
- borste – ja
- dricka – nej, man får så bra saft och soppa där
- godis – ja
- kakor – nja, åt en kaka under hela förlossningen fast gott efteråt förstås
- frukt – nej
- tuggummi – nej
- vattenflaska med pip – nej, de serverar dryck med sugrör så man klarar sig ganska bra
- laddare – ja
- mobil – ja
- dator – ja
- kamera och videokamera – ja
Generell slutsats är väl att man vill kunna känna sig som sig själv när man åker hem, så tänk på vad du vill ha på dig och klä den nya bebisen i. Annars får man allt man behöver när man är där och jag ville inte klä på mig något mer åtsittande än SÖS’ nattlinne förrän det kändes som att det var läge, och det var först när vi åkte hem. Barnet ska ju ha så mycket hudkontakt som möjligt den första tiden så vi använde bara filtar på BB. En del tycker det är viktigt med parfym till sig själv och hemvana duschkrämer, men jag ville inte ha på mig något som doftade starkt eftersom det kan störa barnets trygghet då det inte känner mammans egna doft. Vi hade ganska mycket onödig packning som ni ser… Men jag saknade i alla fall inget.
Vi stannade på BB två nätter och åkte hem till en lägenhet där allt var bäddat och fixat för att välkomna den lilla pojke som nu var vår. Ingenting kommer vara sig likt framöver, men det är en härlig förändring!