Graviditeten och förberedelser inför att få barn

Lördagmorgonen den 21 april, ganska precis för ett år sedan, var starten på vårt nya liv. Eller ja, enligt stickan som jag kissat på så hade det redan börjat 2-3 veckor tidigare.

Tänk att en liten pinne kan frambringa så mycket känslor

Tänk att en liten pinne kan frambringa så mycket känslor

Jag smög in till Dain i sovrummet och viskade ”Du ska bli pappa!” varpå han yrvaket satte sig upp i sängen med ett ryck och ett leende på läpparna. Det var en fantastisk känsla, och lite läskigt så klart. Samma dag skulle min mamma och mormor komma på fika och vi visste inte hur vi skulle kunna hålla masken. Ännu mindre på inflyttningsfesten som var planerad veckan därefter. Alkoholfri öl har en förmåga att sticka ut i mängden på sådana tillställningar, hur noga man än är med att dölja etiketten i handen… Jag kan passa på att tipsa om mitt favoritvin, faktiskt ett bubbel, som jag fortfarande kan tycka är lite gott att dricka även om jag kan välja vanligt vin. Det heter Billabong Sparkling och är från Australien. Rött de-alkoholiserat vin är ingen hit, smakar bara frän druvjuice.

Billabong Sparkling, gravidfavoriten!

Billabong Sparkling, gravidfavoriten!

Jag kan i och för sig tycka att man lika gärna kan berätta för alla i ens omgivning att man är gravid ganska tidigt. Familjen fick veta i vecka 7 och min chef strax därefter. Visst finns det en risk för bortstötning eller missfall under en helt vanlig graviditet, men man kan inte gå och vara rädd för missfall i 9 månader. Någon gång måste man släppa de tankarna och bara räkna med att det går bra, vilket det i de allra flesta fall gör. Om det mot all förmodan skulle gå illa, vill man inte att ens närstående ska kunna vara beredda att stötta omedelbart istället för att man först ska behöva förklara att man var gravid och nu inte är det längre? Låter dubbelt så jobbigt, minst. Fy vad sorgligt. *burr*

Jag är oerhört tacksam att allt gick så bra och vi fick en frisk pojke i slutändan. Det är helt otroligt att barn kan bli till egentligen, det är så många ”om” och tillfälligheter som ska klaffa för att allt ska växa rätt. Man ska nog inte läsa för mycket om man inte vill få ved till oro-brasan. Jag höll mitt informationsintag på så låg nivå som möjligt utöver det man får från mödravården och vecka-för-vecka-kalendern. Jag följde bland annat BabyZone’s ”Pregnancy Week by Week Guide” och The Bump’s ”Baby Size Chart” som jämför fostrets storlek med en frukt eller grönsak så att man får lite känsla för hur stort det är. Båda guiderna berättar vad som händer och utvecklas varje vecka, och det finns massor av bilder och länkar för den som vill läsa mer.

Stor som en ananas i vecka 31

Stor som en ananas i vecka 31
(från The Bump)

Utvecklingsstadium i vecka 31 (från BabyZone)

Utvecklingsstadium i vecka 31
(från BabyZone)

Vad gäller appar så använde jag bara en, men den kan jag rekommendera: ”I’m Expecting” från Medhelp. Den har samma information som både BabyZone och The Bump, alltså vecka-för-vecka och även jämförelse till storlek på frukter. Man kan dessutom logga vad man har för besvär under vissa perioder i en kalender, lägga upp sin viktökning per vecka och se vilket datum som barnet blev till samt hur många dagar/veckor som är kvar till beräknat födelsedatum.

Appen "I'm Expecting"

Appen ”I’m Expecting”

Ett annat fint sätt att föreställa sig hur ens älskling ser ut där inne är att titta på fosterbilderna tagna av fotografen Lennart Nilsson, många av dem finns här på hans officiella site. Jag kunde inte låta bli att köpa boken ”Ett barn blir till” för att bläddra och läsa i lite varje vecka. Den blir utmärkt underlag när Adam ska lära sig om blommor och bin eftersom den beskriver befruktningen från de allra första timmarna med fantastiska bilder på ägg och spermier. Några av mina favoriter nedan.

Den vinnande spermien

Den vinnande spermien

7 veckor

7 veckor

20 veckor

20 veckor

När tillfället erbjöds att gå på Body Worlds”-utställningen på Tom Tits i Södertälje så kunde jag inte låta bli att kika in på den avskilda delen med foster (naturliga missfall och aborter) och en gravid kvinna. Jag var lite kluven om obehaget var större än nyfikenheten att se hur det såg ut, men till slut bestämde jag mig för att min vetenskapliga hunger skulle ta över och det var verkligen intressant. Det finns en bild på kvinnan i en artikel från The Telegraph, men jag låter var och en avgöra om ni vill se den eller inte. Det är klart man tänker på de liv som inte längre finns men jag tror att det skulle vara bra om fler fick möjlighet att se det. Kanske skulle inte lika många unga strunta i preventivmedel och ta abort som utväg ur en oönskad graviditet? Jag tycker absolut man ska få göra abort under andra omständigheter, men just där känns det så onödigt.

Det som många tycker är halva nöjet med att gå och vänta: babyshoppingen! Det finns inget slut på produkter som marknaden försöker pracka på blivande föräldrar, och allt är faktiskt inte nödvändigt. Vi vill fortfarande våra barns bästa även om vi inte köper en pysventil för rumpan. Så, vad behöver man egentligen? Vad är minsta möjliga man ”måste” ha för att barnet ska må bra och livet ska bli så smidigt som möjligt efter att man kommit hem från BB? Vi köpte väldigt lite under graviditeten och den första tiden för att känna av lite vad just vi kände att vi ville ha. Men självklart, barnvagn, babyskydd/bilbarnstol, spjälsäng, babynest, kläder, skötbädd/skötbord med tillhörande förbrukningsprodukter, filtar och amningssaker (såsom bh och tröjor med ”easy access”) är väl de mest livsnödvändiga. Jag skriver lite mer om prylarna i ett senare inlägg tänkte jag!

Köpa till bebis är en djungel... En härlig, oändlig och dyr djungel!

Köpa till bebis är en djungel… En härlig, oändlig och dyr djungel!
(källa bild)

Jag mådde väldigt bra under min graviditet; jag mådde inte så illa, hade inte så ont, inga sammandragningar och gick inte upp så mycket i vikt (8 kg). Det jobbigaste var kanske halsbrännan under de två sista månaderna. Så jag ska inte klaga! Jag kände mig faktiskt ganska fin till och med, en rund gravidmage är rätt gulligt och jag skulle gärna frossat mer i gravidkläder om jag haft mer garderobsutrymme och pengar. Det svåra är var man hittar fina kläder. Jag lärde mig att ASOS, Zalando, H&M och Nelly hade ett fint utbud – leta där!

ASOS Maternity Exclusive Maxi Dress With Grecian Drape

ASOS Maternity Exclusive Maxi Dress With Grecian Drape

Jag ångrar att jag inte fotade mig själv och magen mer under graviditeten, för det finns så otroligt mycket fina och roliga idéer för hur man kan föreviga tiden som gravid. Jag har finkammat Pinterest eftersom jag haft en hel del fritid och här kommer några saker som jag skulle vilja prova med nästa mage.

the bump : the baby från babyspace

the bump : the baby från baby space

Ovanifrån mage, bebis, barn från Browni

Ovanifrån mage, bebis, barn från Browni

Des parent québécois boss från Chui trop Québécois

Des parent québécois boss från Chui trop Québécois

Mage, bebis från David + Natalie Fenn

Mage, bebis från David + Natalie Fenn

Sen hade vi faktiskt en babyshower när det var knappa 6 veckor kvar. Det var kul! Det blir vanligare och vanligare i Sverige att man gör som amerikanarna och har ett kalas för att fira den kommande bebisen och det förväntansfulla paret blir överösta med presenter (därav namnet ”shower”). Traditionsenligt är det kvinnans väninnor som anordnar och överraskar henne med en tjejkväll, ungefär som en möhippa, men eftersom man får göra som man vill så fixade jag det mesta själv men med en hel del hjälp av Petra. Jag valde temat ”skogsdjur” (fast med övervägande ugglor) och köpte en banner och cupcake-toppers från Etsy, lite nappkonfetti från eBay och bakade en tutt-och-magtårta enligt inspiration från Cake Wrecks.

Banner från säljaren PaytiePieDesigns

Banner från säljaren PaytiePieDesigns

Cupcake toppers från säljaren armywife711

Cupcake toppers från säljaren armywife711

Konfetti i form av små plastnappar

Konfetti i form av små plastnappar

Min tårta! Smakfullt, inte sant?

Min tårta! Smakfullt, inte sant?

En sista förberedelse för förlossningen som kan vara bra att göra är att packa BB-väskan 2-3 veckor innan. Ha den stående vid dörren så att det bara är att rycka den när det är dags. Men så jäkla snabbt måste man inte iväg, det är mest en trygghet att veta att allt är där. Jag packade ner aaaalldeles för mycket grejer, vi bemöttes av uppspärrade ögon i korridoren när vi kom med resväska, stor papperskasse och babyskyddet… Här är det jag tog med och vad jag faktiskt hade glädje av.

Till barnet:

  • bodies – ja, använde en långärmad att resa hem i
  • pyjamas – nej
  • byxor – ja, använde ett par att resa hem i
  • långärmad tröja – nej
  • innemössa/hjälmmössa – ja
  • ytterkläder – nej, vi åkte bil och skyddade med filt då det var svalt
  • strumpor – nej, byxorna hade fot
  • vantar – nej
  • overall – nej, vi använde filt
  • filt – ja
  • bilbarnsstol/babyskydd – ja
  • bärsjal/sjalsele – nej
  • nalle – nej, men kanske är kul om man vill fota den nyfödda med en nalle

Till mig:

  • mjukisbyxor – ja, jag levde i mina mjukisbyxor de första två månaderna efter förlossningen
  • amningströja – ja
  • amningsbh – ja
  • ombyteskläder – nej, men partnern kan behöva
  • tofflor/sockor – ja
  • kofta – ja
  • nattlinne – nej
  • vetekudde – ja
  • id – ja, har man alltid med sig
  • förlossningsbrev – ja, bra att berätta för barnmorskorna (om man är med om fler byten) vad man har för önskemål

Hygienartiklar

  • blöjor – nej, finns där
  • amningsinlägg – ja, fast behövs egentligen inte förrän råmjölken är slut och den riktiga mjölken rinner till
  • bindor – nej, finns där
  • mjukt toapapper – nej, finns där
  • tandkräm och tandborstar – ja
  • massageolja – nej, men kan nog vara bra
  • hudsalva – nej

Övrigt:

  • hårsnoddar och hårspännen – ja
  • borste – ja
  • dricka – nej, man får så bra saft och soppa där
  • godis – ja
  • kakor – nja, åt en kaka under hela förlossningen fast gott efteråt förstås
  • frukt – nej
  • tuggummi – nej
  • vattenflaska med pip – nej, de serverar dryck med sugrör så man klarar sig ganska bra
  • laddare – ja
  • mobil – ja
  • dator – ja
  • kamera och videokamera – ja

Generell slutsats är väl att man vill kunna känna sig som sig själv när man åker hem, så tänk på vad du vill ha på dig och klä den nya bebisen i. Annars får man allt man behöver när man är där och jag ville inte klä på mig något mer åtsittande än SÖS’ nattlinne förrän det kändes som att det var läge, och det var först när vi åkte hem. Barnet ska ju ha så mycket hudkontakt som möjligt den första tiden så vi använde bara filtar på BB. En del tycker det är viktigt med parfym till sig själv och hemvana duschkrämer, men jag ville inte ha på mig något som doftade starkt eftersom det kan störa barnets trygghet då det inte känner mammans egna doft. Vi hade ganska mycket onödig packning som ni ser… Men jag saknade i alla fall inget.

Precis efter förlossningen ligger Adam på mitt bröst och snörvlar

Precis efter förlossningen ligger Adam på mitt bröst och snörvlar :D

Vi stannade på BB två nätter och åkte hem till en lägenhet där allt var bäddat och fixat för att välkomna den lilla pojke som nu var vår. Ingenting kommer vara sig likt framöver, men det är en härlig förändring!

Pulau Penang och Georgetown

Igår måndag åkte vi från KL med långdistansbuss från Pudu Raya Bus Station, och den här gången köpte vi biljetter i biljettdisken. Det var en lika fin buss som när vi åkte mellan Johor Bharu och KL, förutom att det var billigare för en lika lång resa. Ca fem timmar senare anlände vi till en bussterminal på Pulau Penang (Penang Island) som ligger söder om Georgetown, huvudstaden på ön. Det var inga problem att hitta registrerade taxis och vi åkte med en kille som berättade om staden och gav oss sightseeing-tips. Han släppte av oss utanför uppfarten till Chulia Heritage Hotel, som såg lite ut som en pärla i leran vid första anblick. Resten av gatan Lebuh Chulia är lite mer backpacker-inriktad med billiga hostels, enkel mat, pengaväxling, tvättservice och småaffärer. Detsamma gäller tvärgatan Love Lane, som man tydligen ska akta sig för på kvällen.

Uppfarten från gatan Lebuh Chulia

Uppfarten från gatan Lebuh Chulia

Den fina fasaden, vackert upplyst

Den fina fasaden, vackert upplyst

Lobbyn

Lobbyn

Vårt rum

Vårt rum

Duschen mitt i badrummet och allt blir blött när den är på...

Duschen mitt i badrummet och allt blir blött när den är på...

Det är en 200 år gammal byggnad som är topprenoverad, med enkel lyx och vita rena ytor. Rummet är dock rätt litet, och då fick vi ändå uppgraderat till en Deluxe från vårt bokade standardrum (gratis). Men allt annat har varit jättefint och vi är nöjda med servicen. Finns ingen mat/frukost på hotellet dock, men det behövs inte eftersom det finns hur mycket gatumat som helst utanför dörren. Dain har en teori att dessa spontana uppgraderingar kan komma från att de vill ha bra omdöme på Agoda, där vi hittills har bokat alla hotell utom Bubbles och Rainforest Resort. Alltid bra deals, kan rekommendera för dem som reser i Asien.

Efter resan var vi så klart hungriga, så vi begav oss ut på gatan och sniffade oss till ett kök på vagn som bemannades av ett äldre kinesiskt par och deras dotter (?). Där åt jag de godaste dumplings jag fått på länge i en enkel soppa med grönsaker, och Dain fick något liknande med kött. Hela kalaset gick på under 20 SEK! Vi stannade en gång till hos en trevlig gubbe med fläckvis skägg och åt lite grillspett med fläsk och jordnötssås. Det är dåligt med fläsk i Malaysia pga alla muslimer och det är ofta man får ”beef bacon” eller ”chicken ham” om man beställer en rätt som borde innehålla griskött. Gubben hade så mycket att berätta och fråga att vi knappt hade tid att tugga maten, men det var en trevlig stund.

Vårt första matstopp

Vårt första matstopp

Det behöver inte vara avancerat för att vara gott!

Det behöver inte vara avancerat för att vara gott!

Vi tog en lite längre sovmorgon och stapplade ut i solljuset vid lunchtid ungefär. Vi hann precis in under tak på ett indiskt hak på Jalan Penang innan det kom en liten skur, men den var snabbt borta igen. Under resten av dagen har det duggat lite till och från vilket har varit rätt skönt i värmen.

Trånga med fina trottoarer på de flesta smågatorna

Trånga men fina trottoarer på de flesta smågatorna

Restaurangen Jaya

Restaurangen Jaya

Innan jag visste speciellt mycket om Penang så hade jag hört talas om Cheong Fatt Tze Mansion, ett koboltblått hus med vackra detaljer och feng shuin på topp. Jag hade sett några bilder som jag fastnade för på Pinterest, och det kändes som en slump att huset låg i Malaysia när vi ändå skulle dit några månader senare! Jag forskade lite mer och tyckte att Georgetown i sig var tillräckligt intressant för att vi faktiskt skulle kunna åka förbi.

Ur resetidningen Silverkris

Ur resetidningen SilverKris, via Pinterest

Ur resetidningen Silverkris

Dito

Så när jag äntligen fick se byggnaden live så blev jag nästan lite förvånad över att det såg precis ut som jag föreställt mig. Det var verkligen så vackert som bilderna visade.

Huset sett från den västra porten

Huset sett från den västra porten

En solblekt trishaw är stor kontrast mot den djupt blå väggen

En solblekt trishaw är i stor kontrast mot den djupt blå väggen

En sneak peak in i hallen

En sneak peak in i hallen

Mycket växter och guld förhöjer ytterligare skönheten

Mycket växter och guld förhöjer ytterligare

Det enda sättet att få tillåtelse att vandra runt fritt och fota inomhus är att bo på hotellet, de har flertalet rum som hyrs ut även om huset är privatägt. Eftersom vi inte hade sån tur så kunde vi ändå gå den guidade turen så att vi fick se hur det såg ut. En kvinna av kinesiskt ursprung berättade levande och glatt om den första ägaren, vars namn huset nu bär, och hur han kämpat sig fram för att ”lyckas” i livet. Det var riktigt underhållande och vi njöt hela tiden.

Vi gick vidare mot hamnen och tittade på andra landmärken som klocktornet utanför Fort Cornwallis, en låg smutsig mur som ska omgärda en trädgård. Tyvärr var det stängt så vi kunde inte se efter för oss själva.

Mitt i rondellen står Clock Tower

Ocentrerat i rondellen står Clock Tower

Muren till Fort Cornwallis

Muren till Fort Cornwallis

Ett jättestängt fort

Ett jättestängt fort

Det fanns ett par till fina byggnader att titta på, bland annat Pinang Peranakan Mansion (blogginlägg här). Det var ju inte blått, men limegrönt är också en färg som väcker uppmärksamhet… Vi gick faktiskt aldrig in, kändes som att det var svårt att toppa Cheong Fatt Tze Mansion.

Entrén låg på en liten innergård

Entrén låg på en liten innergård

Fasaden som vette mot Lebuh Gereja

Fasaden som vette mot Lebuh Gereja

Det sista turistiga vi orkade med var Khoo Kongsi, ett gammalt klanhus och tempel. Det var riktigt fint och upputsat, med välbevarade målningar och statyer.

Huvudingången från Lebuh Cannon (Cannon Street)

Huvudingången från Lebuh Cannon (Cannon Street)

Huvudtemplet på innergården

Huvudtemplet på innergården

Genomarbetade dekorationer

Genomarbetade dekorationer

Altaret i mitten

Altaret i mitten

Middag åt vi på en närliggande indisk restaurang, riktigt överpris för att vara i det här området men vi fick två goda rätter och totalt fyra öl för drygt 200 SEK. Är väl ändå rätt bra, speciellt om maten är så god som den här var!

Restaurang Maharaj

Restaurang Maharaj

Krabba och kyckling blev det

Krabba och kyckling blev det

Imorgon bär det av med båt till vår sista destination för den här resan, stranden Pantai CenangLangkawi. Det ska bli skönt att inte behöva bryta upp och packa om förrän vi ska hem på lördag – har varit rätt mycket hattande även om det är kul att resa runt. Kanske hinner vi dyka lite på Pulau Payar också, vem vet!

Tre dagar i KL

I fredags åkte vi vidare mot huvudstaden! Puteri Pacific fixade en taxi till Larkin Bus Station, och de gav oss rådet att köpa biljetter vid biljett-disken och inte från personer på gatan. Men så snart vi kom dit hade en kille från något bussbolag börjat plocka ur våra väskor, ytterst hjälpsam och trevlig, och vi hade redan glömt bort att vi inte skulle köpa av honom. Han ledde oss till en fin modern buss med bekväma och breda säten, som gick att luta bakåt, och vi orkade inte vara besvärliga. Priset var ändå skäligt för en 5-timmarsresa, 45 MYR/person (ca 100 SEK), även om det skulle kosta 31.20 MYR enligt boken. Lite lurade blev vi ju, men rådet har fastnat till nästa gång.

Finbuss med sköna säten

Finbuss med sköna säten

Bussen stannade på ett fåtal ställen på vägen så att man fick möjlighet att göra toalettbesök på osanitära restauranger, men det finns ju alkogel! Bussen stannade på någon busscentral strax utanför stan och de hade långa rader av väntande taxis, så vi tog den bekvämligheten när vi hade så mycket packning. Det verkade även finnas tunnelbana. Taxin körde oss raka vägen till Piccolo Hotel, och de stackarna som tog emot våra väskor fick bära upp dem för trapporna eftersom de inte hade någon ramp eller hiss i entrén. Av någon anledning blev vårt Deluxe-rum uppgraderat till en Executive Suite igen, denna gång utan extra kostnad! Vi klagade verkligen inte för det var ett fint modernt rum. Utsikten hade kunnat vara bättre, men på tredje våningen kan man inte vänta sig så mycket kanske.

Fasaden på Piccolo Hotel

Fasaden på Piccolo Hotel

Rymlig lobby med korall- och fisktema

Rymlig lobby med korall- och fisktema

Snygg modern stil, gillar divanen!

Snygg modern stil, gillar divanen!

Fräsch toalett och dusch på varsin sida om spegeln.

Fräsch toalett och dusch på varsin sida om spegeln.

Vi tog en kort rundvandring i området Bukit Bintang i jakt på middag och insåg hur centralt hotellet verkligen låg – vi var fullkomligt omgivna av flashiga gallerior och kvällsaktiva människor! Ett riktigt drömläge för turister!

Petronas Twin Towers sticker upp i bakgrunden!

Petronas Twin Towers sticker upp i bakgrunden!

Gallerian Pavillion

Gallerian Pavillion

Dain hade läst något om en prisvärd japansk buffé som vi efter lite om och men hittade på våning ”Relish” i gallerian Starhill Gallery. Det kändes rätt mycket att betala 88 MYR/person (ca 200 SEK plus skatt/service) men det var det värt alla gånger! Bufféraderna tog aldrig slut och man gick nästan vilse i labyrinten av mat… De hade så otroligt mycket att välja på i sushi-/sashimiväg, tempura, teppanyaki, nabe (valfri buljong), soppor, efterrätter och alkohol. Jag var tvungen att spela in en film även om man ser lite dåligt vad de individuella rätterna är så förstår man omfånget.

En av bufféraderna

En av bufféraderna

Dain dricker "fragrant coconut"

Dain dricker "fragrant coconut"

Allt var så fräscht och fint upplagt, kockarna var trevliga och vi blev till och med välkomnade med ett rungande (om än lite tveksamt uttal) ”irasshaimase”. Vi hade en supertrevlig kväll och en rolig upplevelse, om ni ska äta gott i KL så kan jag varmt rekommendera Yogoya!

På lördagen skulle vi hinna med det viktigaste, att åka upp i Petronas Twin Towers och kolla på utsikten från deras Skybridge som länkar ihop skyskraporna. Vi tog oss dit till fots eftersom det låg så nära att man såg spirorna sticka upp mellan husen. På vägen gick vi igenom KLCC (Kuala Lumpur City Center) Park, som såg rätt generisk och trist ut.

Karta över KLCC Park

Karta över KLCC Park

Rätt tråkigt, eller hur?

Rätt tråkigt, eller hur?

Tornen står omgivna av Suria KLCC

Tornen står omgivna av Suria KLCC

Obligatorisk pose från baksidan av gallerian.

Obligatorisk pose från baksidan av gallerian

Efter att ha fotobombat tornen från alla möjliga vinklar så letade vi oss ner till källaren i gallerian Suria KLCC, där man skulle kunna köpa biljetter. Snopna blev vi mötta av en skylt där det stod att bron var stängd för renovering… Lika bra ändå kanske, eftersom utkiksvåningen i KL Tower (Menara KL) ligger minst 100 meter högre upp på sina 276 meter, plus att utsikten är över den snyggare byggnaden. Vi gick dit istället och tog oss upp.

KL Tower skymtar fram nästan överallt

KL Tower skymtar fram

Också obligatorisk pose.

Också en obligatorisk pose

Regnmolnen försämrade utsikten lite.

Regnmolnen försämrade utsikten lite

Det var ett paragliding-evenemang från översta planet.

Det var ett basejumping-evenemang från översta planet

I biljettpriset ingick även ett besök på ett minizoo som de hade på bottenvåningen. Man kunde alternativt välja ponnyridning eller Formel1-simulator, men det intresserade inte oss. Zoot var ändå rätt bra, även om djuren hade det väldigt trångt. Vi tillbringade en bra stund där inne.

Det lilla zoot hade rätt mycket.

Det lilla zoot hade rätt mycket

Orm runt halsen på mig!

Orm runt halsen på mig!

Och orm runt halsen på Dain!

Och orm runt halsen på Dain!

Efter mycket promenerande var vi väldigt trötta i fötterna, så vi passade på att besöka hotellets inhyrda fiskspa Morino Kaze. Det var helt klart det finaste stället jag varit på vad gäller Dr. Fish, och fiskarna såg ytterst välmående ut. Det som var extra kul var att de även hade en bassäng med stora fiskar av samma sort (upp till 15 cm långa) som man kunde prova om man vågade. Det var lite roligt, för då kände man varje individuell fisk istället för ett kittlande ”moln”. Dain tyckte det var kul också!

Bilden gör inte miljön rättvisa, det var jättemysigt på Morino Kaze

Bilden gör inte miljön rättvisa, det var jättemysigt på Morino Kaze

Vi avslutade kvällen med att besöka Central Market en timme innan stängning, men det var mycket eBay kinafabrik-skräp blandat med vanligt hederligt hantverk. Kanske ett betyg ”meh” är på sin plats. Vi tog även några trevande steg in på nattmarknaden i Chinatown, som låg precis runt hörnet. Till vår glädje hittade vi det som i Japan kallas för ”niku man” – ett ångkokt degknyte fyllt med kött! Vi mumsade i oss några stycken och gick ett par vändor i kvarteren mellan alla gatustånd. Tyvärr var det bara skräp där också, piratkopierade väskor, tröjor, skor och klockor blandat med souvernirer av usel kvalitet. Och jobbiga försäljare. Men ändå gillar jag nattmarknader, kan någon förklara?

Huvudingången till Central Market

Huvudingången till Central Market

I huvuddelen av marknaden

I huvuddelen av marknaden

Utomhusdelen

Utomhusdelen

Vår sista heldag i KL var i söndags, och det viktigaste som var kvar att se var Batu Caves. Det är en av de äldsta grottorna i världen och rymmer miljarder fladdermöss av ljudet att döma. Det är svårt att undgå den imponerande guldstatyn föreställande Murugan, som är en hinduistisk gud, vackert belägen med grottöppningen i bakgrunden.

Området framför grottorna

Området framför grottorna

Den enorma guldstatyn

Den pampiga guldstatyn

Utsikten från toppen av trappan

Utsikten från toppen av trappan

Med grottingången i bakgrunden!

Med grottingången i bakgrunden!

Den tre-filiga trappan upp till grottan består av 272 steg, och om man kämpar sig uppför den så belönas man av kokosnöt-kastande apor och mötande lika svettiga turister som är på väg ner. Dit de flesta går är tempelgrottan, som är en halvöppen kammare med enorm takhöjd. Lite småaltare ligger utspridda längs väggarna och ett lite större tempel ligger på andra sidan uppför en mindre trappa. Där bor även ett tiotal apor som inte är blyga inför att stjäla folks plastpåsar. De vet nämligen att de brukar innehålla mat som ska offras vid altaren och rycker med överaskande kraft till sig allt de kommer åt.

Det är mörkt där inne...

Det var mörkt där inne...

Huvudtemplet låg en bit in, uppför en trappa

Huvudtemplet låg en bit in, uppför en trappa

Lord Murugan Temple

Lord Murugan Temple

Söt men tjuvaktig!

Söt men tjuvaktig!

På väg ut lockades vi lite av en skylt som gjorde reklam för den mörka grottan (Dark Cave), där man kunde få en 45 minuter lång guidad tur. De skröt även om alla sällsynta grottversioner av spindlar och insekter man kunde se, vilket jag snarare backade på än något annat. Men Dain ville gärna gå och det lät ju spännande, så vi tog tillfället och började vandringen in till den stora kammaren (Great Chamber).

Fakta om Dark Cave

Fakta om Dark Cave

Karta över grottorna

Karta över grottorna

The Great Chamber

The Great Chamber

Det var inte så himla mycket kryp, om man bortser från kackerlackorna som tydligen gillar att äta guano (fladdermus-bajs). Ace Ventura, någon? :D

Efter en liten refresher på hotellet så tog vi en promenad till Kompleks Kraf Kuala Lumpur, som är ett ställe där de säljer riktigt hantverk till överpris. Vi köpte bara ett par saker där, eftersom det egentligen var muséet vi ville åt. Riktigt intressant faktiskt, kan rekommendera det! Precis när vi skulle gå tillbaka började det att regna, så vi stannade en stund och tittade i deras ”Craft Village” som rymmer några av artisternas egna studios och småbutiker. Där fick vi nöjet att prata med en konstnär som jobbar med batik och hade designat några av vykorten som jag skickat! Bara för att han var så gullig så köpte jag en liten målning på silke.

Kompleks Kraf KL

Kompleks Kraf KL

För kvällen hade jag tittat ut Berjaya Times Square, eftersom det alltid var så mycket folk vid monorail-stationen Imbi (en station från oss). På deras hemsida står det att byggnaden med sina två torn rymmer mer än 1000 butiker och småstånd, vilket kan stämma. Men det var inte mycket att ha i shoppingväg, tyvärr. Vi hittade däremot jättegod thailändsk koreansk BBQ på BAR-B-Q PLAZA. Otippat!

Berjaya Times Square

Berjaya Times Square

Imponerande antal men besvikande butiker i sig

Imponerande antal men besvikande butiker i sig

Mycket mat som skulle grillas på BAR-B-Q PLAZA

Mycket mat som skulle grillas på BAR-B-Q PLAZA

Lite annorlunda grill än det koreanska gallret

Lite annorlunda grill än det koreanska gallret

Vi tog faktiskt en sista sväng in på Morino Kaze och valde deras paket för fiskpedikyr + 60 minuter helkroppsmassage. Jag tog någon balinesisk djupverkande variant och Dain valde japansk… Han blev lite förvånad då de bad honom ta på sig pyjamas! Hahahaha

Fisk-spa!

Fisk-spa!