Sov nu för fan

…är titeln på Adam Mansbachs barnboksparodi för vuxna som gjorde succé i USA när den kom med originaltiteln ”Go the Fuck to Sleep”. Den har översatts till många olika språk, bland annat svenska (länk till Bokus här), och jag kan tänka mig att vi kommer nicka instämmande till de illustrerade texterna om några månader.

Boken "Go the Fuck to Sleep"

Boken ”Go the Fuck to Sleep”

Än så länge kan jag inte säga att vi har vare sig ett lättsövt barn eller inte eftersom han är så liten, och inte kan man se ett mönster heller då varje natt är olika. Trösten är i varje fall att det nu efter fyra månader har börjat gå från mat och/eller blöjbyte varje-varannan timme till var tredje-fjärde timme eller till och med en sammanhängande sömn på nio (9) timmar som vi chockade fick uppleva härom natten. Jag vaknade ändå varannan timme för att försäkra mig om att han inte var död – man blir så nojig, sunt förnuft till trots. De säger att barn har förutsättningen att sova en hel natt från 4-6 månader på grund av att magsäcken blivit tillräckligt stor för att hålla dem mätta så länge. Har de däremot vanan att äta på natten kan de vakna ändå, så det är nu vårt arbete att bygga rutiner börjar. Oh, joy.

Spjälsängen var den materiella symbol som låg mig varmast om hjärtat när vi väntade Adam; jag kunde se barnet framför mig, nerbäddat under mjuka filtar och täcken i en trygg skål av mys där en beskyddande sänghimmel ramade in det hela. Den bokstavliga stereotypen att bygga bo för sina ungar. På föräldrautbildningen sa de åt oss att tänka ut vad vår ”målbild” var, den scen man ser framför sig som man kan tänka på när förlossningen känns tung. Det ska alltså inte vara när man får sitt barn i famnen första gången eftersom halva förlossningen är kvar med efterbörd, eventuella stygn/operationer och annan återhämtning innan allt är över. Jag föreställde mig hur vi lade barnet i sin säng första natten. Sen att vi inte gjorde det förrän flera dagar efter att vi kom hem är en annan sak – han sov mellan oss i vår säng för det mesta under de första veckorna.

Till Dains stora glädje var IKEAs väldigt praktiska och prisvärda spjälsäng inte fin nog för mig. Det är alltså inget fel på den, den är absolut tillräcklig på alla vis förutom att den inte har det. Förstår ni? Den saknar lite ”umf” i estetiken, den är lite tråkig som möbel och förhöjer inte inredningen på något vis. Jag hade fått upp ögonen för växasängen Sleepi från den danska tillverkaren Stokke, som även ligger bakom Tripp Trapp-stolen från alla 70- och 80-talisters barndom.

Stokke Sleepi

Stokke ”Sleepi” spjälsäng

Stokke Sleepi Mini och mellanstorlek

Stokke ”Sleepi Mini” och mellanstorlek

Stokke Tripp Trapp matstol

Stokke ”Tripp Trapp” matstol

Jag tycker den mjuka, ovala formen på stommen är ett fräscht inslag till allt annat kantigt och fyrkantigt som man har hemma. Spjälsängen är en pärla i vårt sovrum, jag blir lika glad varje gång jag ser den. Vi köpte Mini begagnat på Blocket men var tvungna att punga ut fullt pris för en ny förlängningsdel.

Även om Adam numera sover i sin egen säng så använder vi fortfarande vårt lånade Babynest när han ligger i soffan så att han inte ska rulla ur. När han fortfarande sov mellan oss i stora sängen så hade vi honom i babynestet för att vi skulle slippa oroa oss över att han skulle krossas i sömnen. Tydligen så känner de sig trygga om de ligger lite trångt då det ska påminna om hur det var i magen. Som jag skrev i mitt förra inlägg, så är babynestet en av de bästa och mest praktiska sakerna att köpa till ett nyfött barn. Babynest brukar finnas uppsydda av privatpersoner på Tradera för halva priset om man tycker 800 kr är saftigt (det är det).

Babynest

Babynest

I USA har man fortfarande vanan att linda nyfödda när de ska sova i så kallade ”swaddle blankets/pods/wraps”. Vi köpte ett par såna när vi var på Babies ”R” Us i Florida, men använde dem aldrig eftersom det kändes hemskt att  tvinga ner armarna i något som liknade en tvångströja. Adam ville alltid suga på händerna också. Däremot gillar jag idén med sovpåse och det ska också göra att de inte vaknar lika lätt eftersom benen eller fötterna inte blir kalla när de sparkar av sig täcket. Händerna är fria att vifta som de vill.

Summer Infant "SwaddleMe Wrap"

Summer Infant ”SwaddleMe Wrap” linda

Det finns så klart hur mycket lull-lull som helst när man pratar babyfiltar, kuddar, lakan, speldosor, mobiler och annat i den kategorin. Första tiden har vi faktiskt bara använt en tunn filt som täcke och en tempur-kudde som ska motverka platt huvud. Jag vet inte hur mycket den har hjälpt men jag tycker inte hans huvud ser platt ut i alla fall?

Candide "P'tit Panda"

Candide ”P’tit Panda” tempur-kudde

Just Born "Babywise Baby Crib Collection - Cozy Blanket"

Just Born ”Babywise Baby Crib Collection – Cozy Blanket” är perfekt som lätt täcke

Just Born "Babywise Baby Crib Collection - Flannel Receiving Blankets" är bra filtar som kräkskydd

Just Born ”Babywise Baby Crib Collection – Flannel Receiving Blankets” är bra som kräkfiltar

Nu är det ju snart sommar, men sen i höst kommer vi övergå till riktig kudde och riktigt täcke – spjälsängsanpassade i format förstås. Jag har köpt från Rätt Starts ”exklusiva” serie. Ser fram emot att bädda med fina lakan i spjälsängen!

Rätt Start kudde och istoppstäcke

Rätt Start kudde och istoppstäcke

För att stimulera och underhålla barnet så rekommenderas det ju att hänga upp färgglada tavlor och mobiler, med eller utan musik. Rena speldosor ska också vara bra.  De här fina har vi till Adam – oj vad han kommer att bli intelligent! Och sova bra! :)

Jellycat "Little Jellycat Hoot Owl Musical Pull Toy" speldosa vid spjälsängen

Jellycat ”Little Jellycat Hoot Owl Musical Pull Toy” speldosa vid spjälsängen som spelar en upphottad version av ”Blinka lilla stjärna”

Teddykompaniet "Maja Speldosa" speldosa i soffan vid babynestet

Teddykompaniet ”Maja Speldosa” i soffan vid babynestet som spelar ”Hush, Little Baby

littlenestbox "Rainbow Pom Pom Mobile" mobil vid skötbordet

littlenestbox ”Rainbow Pom Pom Mobile” mobil vid skötbordet

IKEA "Leka Cirkus" mobil i spjälsängen

IKEA ”Leka Cirkus” mobil i spjälsängen

Adam i sin spjälsäng

Adam i sin spjälsäng

Sommarfärdig balkong!

Som av ett fantastiskt sammanträffande behövde både Malena och jag köpa blommor till balkongen, hon hade lånad bil och båda var ”lediga” idag… Så vi svängde iväg till Plantagen i Bromma. Efter att ha klivit över tröskeln till entrén kände vi oss med ens hjälplöst vilsna. Ingen av oss kan någonting om trädgårdsmästeri och det blev lite slumpmässigt plockande. Det enda kriteriet jag hade var ”tål att bli uttorkade”, sedan fick sinnet för färgkombinationer styra. Tycker jag lyckades rätt så bra till slut – även om vädret hade kunnat vara lite mer inspirerande…

Vädret över Ärvinge

Vädret över Ärvinge

Observera min temaenliga vattenkanne-handväska från LaFayette!

Vänster låda

Höger låda

Så blommorna jag har planterat är alltså:

Vit-blå Osteospermum ecklonis (Stjärnöga)

Lila-blå Osteospermum ecklonis (Stjärnöga)

Cerise Impatiens hawkeri (Lyckliga Lotta)

Röd Impatiens hawkeri (Lyckliga Lotta)

Vit-blå Petunia Surfinia

Vit Petunia Surfinia

Sedan har vi en kruka med de här härliga blommorna på bordet:

Lila-vita-gula Viola × wittrockian (Pensé)

Är supernöjd med resultatet! Får hoppas på bättre väder så att vi kan njuta av balkongen nu också.

Pauline har alldeles för mycket grejer

…och alldeles för liten väska. För att inte tala om ett alldeles för snålt flygbolag – och jag visste att det här skulle inträffa – MEN MAX 20 KILO, KOM IGEN??

Jag som inte ens tycker att jag har shoppat så mycket om man ser det utspritt på ett halvår. Jag har inte ens köpt souvenirer till folk än och ännu mindre alla saker som jag vill köpa till mig själv och vårt hem i Kista. Dessutom hade jag planerat att slänga lite av det som var slitet och alla som har hälsat på har fått med sig ett och annat för att lätta min last. Ändå är det så mycket skräp jag har. Eller skräp är det inte för då hade jag slängt det, men helt ok grejer liksom.

Jag ringde SWISS, som är för övrigt sista gången jag flyger med, i hopp om att få betala mig till en extra väska på 20 kg. Det brukar ju funka på alla bra bolag men den gubben gick alltså inte. Dock erbjöd de mig att betala 50 eur per kilo som skulle råka vara över mina 20. Tack, så vänligt.

Min sista utväg var alltså att posta alltihopa och jag fick med Shibasaki-sans hjälp utklurat vad de största tillåtna dimensionerna och vikten är på ett skeppat paket med Japan Post. Kortsidans omkrets tillsammans med paketets längd får inte överstiga 3 m och vikten kan vara upp till 20 kg där med. Lustigt nog var den största lådan de erbjöd på postkontoret bara dryga hälften av max-storleken, så det lät jag mig inte luras av. Klart jag skulle ha så stor låda som möjligt! Efter lite tips hittade jag den perfekta boxen i källaren på Tokyu Hands i Shibuya.

Något pricey, men när jag är ruinerad sen kan jag bo i den. Den har till och med en kiosklucka för min gatu-business!

Något pricey, men när jag blir ruinerad så är det den finaste kartongen man kan bo i. Med kiosklucka och allt för min korvmoj-business!

Aj då, endast halvfull och vägde redan 18+

Plockade ut några böcker och vips fick jag i lite till! Färdig att plockas upp!

Jag hade sett en lapp i receptionen om att posten kunde komma och plocka upp stora paket, gratis, om man betalade i cash på plats. Förträffligt! Däremot trodde inte tanten bakom disken att de kunde engelska så jag frågade lite generat om hon kunde ringa åt mig, och det gjorde hon så gärna! Tur var nog det också för samtalet tog nästan 5 minuter och de ställde en himla massa frågor om telefonnummer och adress, innehåll, värde och jag vet inte vad. Det hade jag aldrig klarat på japanska! Det skulle ta dem två timmar att komma hit, sa hon, så jag gick till bankomaten för att vara redo med stora pengen när de ringer på. Tror ni inte att de ringer redan 10 minuter senare, när jag precis vänt hemåt efter att ha tagit ut pengar! Jag sprang tillbaka och blev mött av en trevlig man med kärra och våg, som följde med mig upp för att hämta lådan. Den vägde (bara) 19.1 kg, hade ju kunnat proppa i lite till! I vilket fall så betalade jag 10 250 yen (840 sek) och förhoppningsvis har kartongen och jag ett återförenande om ca 2 månader i Kista.

De hade lite andra kul grejer på Tokyu hands, som jag gärna delar med mig av. Varför har jag inte gått dit tidigare? Det var som ett enormt Panduro Hobby ihopslaget med Butterick’s, Teknikmagasinet och Designtorget. Tror de hade 8 våningar, varav varje var uppdelat i tre halvplan.

Alla husdjurs dröm är att bli burna på bröstet som ett spädbarn.

Våtdräkt för hundar?

Kramkuddar för barn, jättefina faktiskt!

Butterick’s-biten av det hela…

…japanerna gillar verkligen maskerader ^^

De gillar även påhittade flaggor från det där Skandinavien som ingen varit i.

Det här köpte jag faktiskt, lite roliga gem att pigga upp rapporten med!

Och den här tänkte jag ge till någon, ett nyckelhänge som ger ifrån sig spol-ljud ifall man råkar befinna sig på en toalett utan just den funktionen.

Sedan var jag även på IKEA i Yokohama förra helgen, ett kärt minne! Det kändes precis som IKEA i Sverige och det var inte helt oväntat väldigt prydligt och rent allting. Till och med de gula påsarna hade någon vikt i samma format, en och en. Inte alls som IKEA i Chicago där det var totalt kaos.

Det var skyltat till shuttlebussen redan utanför spärrarna i Shin-Yokohama.

Gratisbuss!

Entrén

Det roliga var att alla rumstorlekar skrevs med både tatami-mattor och kvm.

”Gu-mo-ro-n”

Jag älskar hur de skriver alla svenska namn med katakana! :D

Trodde inte den här tavlan skulle finnas i svenska sortimentet, men det gör den tydligen. Heter ”Olunda”.

Jag äter aldrig i restaurangen på IKEA i Sverige, men det lockade lite just då…

Till och med semla hade de!

Kunde inte hålla mig borta från köttbullar och semla! :/

Tomoya, som jobbar där, och Chihiro var mitt sällskap!

Tror att marknaden är lite större utomlands, men välkommen för alla Sverige-törstande.

Det är allt för nu! Jag kämpar på med exjobbsrapporten varje dag och inser hur röriga alla experiment vi har gjort är. Förhoppningsvis svarar Kuroiwa-sensei på mitt mail den här veckan, men man vet aldrig. Annars får jag gå dit på fredag och lite försynt påpeka att han borde läsa sin mail oftare.