Singapore över dagen

I torsdags åkte vi över gränsen till Singapore i en taxi, med bara en tygkasse som bagage för säkerhets skull. Det var en ordentlig procedur med flera pass-kontroller där de även vevade ner rutorna för att jämföra fotot med hur vi såg ut. Precis som när man flyger så fick vi fylla i immigrationspapper och de stämplade lite överallt i passet. Rätt ska vara rätt! Vi blev avsläppta vid Queen Street Bus Terminal och letate oss något förvirrat fram till Raffles Hotel – ett måste om man är i Singapore! Jag var där för 6 ½ år sedan när vi åkte till landet med HMS Carlskrona i mars 2005. Då besökte vi även den högst artificiella ön Sentosa, men eftersom jag inte blev särskilt imponerad då så skippade vi den nu.

Raffles Hotel

Självklart innefattar ett besök på Raffles även en ”Singapore Sling”, den berömda drinken, och kasta skal från jordnötter på golvet. Det viktigaste är just att man kastar skalen, man behöver inte tycka om eller äta nötterna. Jag minns inte heller att de hade olika sorter av drinken när jag var där sist men eftersom jag provat originalet tidigare så tog jag en ”Spring Sling” denna gång. Äppelsmak och riktigt fräsch!

Longdrink på förmiddagen tar man inte varje dag!

Singapore Sling år 2005 vs. 2011

De olika typerna av Singapore Sling

För att bocka av en annan turistig punkt på listan så åkte vi till Chinatown, bekvämt försett med en tunnelbanestation (MRT) med samma namn. För att vara ett Chinatown så var det nog rätt rent, men det är ändå en kontrast från resten av stadens fläckfria trottoarer och skinande ledstänger. Jag tänkte inte på det förra gången men Tokyo och Singapore är väldigt lika varandra på det sättet, minus de överhängande böterna för precis allt i Singapore förstås. Ordningsvakterna har inte heller glimten i ögat eller leendet i mungipan, som de alltid har i Japan. Man har i alla fall rätten på sin sida om något skulle hända.

Karta över tunnelbanenätet

Mittgången i Chinatown

Vacker byggnad med en detaljerat utsmyckad pagoda

Gatuförsäljning

Ett annat ”måste” är superflådiga Orchard Road med de blankaste husfasaderna och mest imponerande arkitekturen. Man har inte råd att köpa mycket, men det är vackert att titta på.

Del av Luis Vuitton

Mandarin Gallery

Fourskin, namnvalet där...

Efter det åkte vi tunnelbana till Little India, också en egen station, där vi hade turen att snubbla in på en gatufestival med extra mycket Bollywod-musik och bjällror: ”Deepavali Festival Village”. Ordet Deepavali, även kallat Diwali eller Devali, är namnet på en ljusfestival som hålls i Oktober varje år. Kul hursomhelst, även om det var mest skräp. Guideboken rekommenderade butiken Celebration of Arts, där jag gärna hade köpt mer om jag haft ett tema-rum och en större lägenhet. Så mycket träsniderier!

Little India

Festivalshopping

Celebration of Arts

Tiden hade gått så himla snabbt och det började mörkna, så vi tog oss till Clarke Quay för middag. Jag kände igen det från sist, men vi valde en annan restaurang – mest för att de hade eget bryggeri! Brewerkz Restaurants & Microbreweries hade ett eget litet öltest där man kunde få smaka 9 cl av fyra olika sorter, vår tröst eftersom vi missar Öl- & Whiskymässan i år. De hade även god seafood!

Clarke Quay

Öltest på Brewerkz

Efter en trevlig kväll skulle vi ta oss tillbaka till Johor Bharu med taxi. Vi tog en fin promenad längs floden Singapore River och tittade på de upplysta broarna. Det gick lite smidigare att ta sig genom tullen andra vägen, de tittade knappt i våra pass.

Vacker bro framför Fullerton Hotel