Tre dagar på Langkawi

I onsdags morse hoppade vi på färjan till Langkawi som avgick från Swettenham Pier Cruise Terminal i norra Georgetown (bakom klocktornet i princip). Bolaget Langkawi Ferry Service (LFS) har två avgångar per dag, en kl 08:15 och en kl. 08:30 – varför de inte ligger lite mer spridda har jag fortfarande inte förstått. Det går att boka online i varje fall, även om man måste byta sin bekräftelse mot vanliga biljetter i kassan. Sätt er inte på övervåningen i båten om ni kan undvika, för där blåste halv is-storm och vi höll på att frysa ihjäl under de 3 timmar som resan tog.

En del av hamnen i Georgetown

En del av hamnen i Georgetown

Framme vid Langkawi Jetty Point

Framme vid Langkawi Jetty Point

En taxi tog oss till vårt hotell White Lodge Chalet, som låg bakom en stor byggarbetsplats och en lertomt. På grund av detta var ju inte utsikten så mycket att jubla åt, men vi skulle ändå inte sitta på rummet så mycket. Går man förbi byggarbetsplatsen ner till vägen så finns det hur mycket restauranger och affärer som helst, och bakom dem ligger båda stränderna Pantai Tengah och Pantai Cenang.

White Lodges, med vår Junior Suite på övervåningen

White Lodges, med vår Junior Suite på övervåningen

Rätt så rymligt rum

Rätt så rymligt rum

Bra wifi eftersom lobbyn låg direkt under

Bra wifi eftersom lobbyn låg direkt under

Utsikt från vår delade balkong

Utsikt från vår delade balkong

Andra fina rum på marknivå

Andra fina rum på marknivå

Vi gjorde inte så mycket mer den dagen eftersom det regnade hela eftermiddagen, men vi tittade runt lite i närområdet och rekade restauranger. Priserna är rätt mycket högre här än på andra orter vi varit, nästan som KL faktiskt.

Gatan Jalan Pantai Tengah utanför oss

Gatan Jalan Pantai Tengah utanför oss

Vi köpte lite TaxFree-öl att ha på rummet på The Zon Duty Free

Vi köpte lite TaxFree-öl att ha på rummet på The Zon Duty Free

Underwater World ligger inte långt från White Lodge

Underwater World ligger inte långt från White Lodge

Vägen till hotellet hade kunnat vara finare...

Vägen till hotellet hade kunnat vara finare...

Efter att ha betalat alldeles för mycket för en medioker lunch på kinarestaurang, så bestämde vi oss för att äta billigt på kvällen. Langkawi har en specialitet, nämligen oblong burger som är en avlång burgare med lite annan fyllning. Vi kompletterade även med en nasi lemak, som är ett starkt kryddat risknyte med kött.

Enkel middag på närmaste grillen!

Enkel middag på närmaste grillen!

Oblong Burger till höger!

Oblong Burger till höger!

Första morgonen var vi uppe tidigt eftersom vi bokat en dagutflykt med två dyk vid Pulau Payar. Vi hade kollat in restaurangen Red Tomato för lite frukost, eftersom de hade en varierad meny över västerländsk frukost. Vi har ätit ris och ris med ris nästan varenda morgon så det lockade med lite pannkakor. Tyvärr var vi lite tidiga eftersom den tyska ägarinnan precis hade kommit vid kl 7 och det egentligen öppnade kl 9… Men hon var så trevlig och sa att hon kunde fixa lite kaffe och toast eller yoghurt om vi ville. Det var svårt att säga nej så vi tackade ja till lite yoghurt med müsli. Blev dyrt men var så himla gott!

Frukost på Red Tomato

Frukost på Red Tomato

Helt öde på gatan utanför kl 7 på morgonen...

Helt öde på gatan utanför kl 7 på morgonen...

East Marine är ett dyklag som anordnar utflykter med både snorkling och dykning vid Payar Island Marine Park. Om man ska dyka vid Langkawi så ska man tydligen göra det där, eftersom vattnet inte är så klart vid Langkawi. Det är varmare i vattnet här än vid Perhentian Islands och Redang, men sikten är mycket sämre så därför satsade vi våra kort på Payar.

Upplockning vid hotellet och skjuts till Royal Yacht Club

Upplockning vid hotellet och till Royal Yacht Club

Efter lite briefing och kaffe så satte vi oss i speedboaten och kom efter ca 45 minuter fram till Payar. Vi var totalt 6 personer som skulle dyka, de andra skulle bara snorkla. Vi hann inte mer än att gå iland på bryggan innan vi såg flera blacktip reef sharks som simmade i det grunda vattnet runt bryggan. Vattnet var så otroligt klart att det såg ut som om de flög fram, inte ett dugg rädda för snorklare var de heller. Tyvärr finns det inga övernattningsmöjligheter på Payar eftersom de inte har en egen sötvattenskälla.

Tur med vädret hade vi också!

Tur med vädret hade vi också!

Alla fick fula klistermärken med "Diver" eller "Snorkeller" på

Alla fick fula klistermärken med "Diver", "Intro" eller "Snorkeller" på

Jettyn vid Payars strand

Jettyn vid Payars strand

Otroligt klart vatten!

Otroligt klart vatten!

En svartspetsig revhaj

En svartspetsig revhaj

Vi gjorde två dyk, ett på förmiddagen vid Coral Garden och ett på eftermiddagen vid Sunken Boat. Båda hade riktigt usel sikt på 15-20 meters djup, så dålig att vi fick hålla handen när vi tog oss fram för att inte förlora kontakten med varandra. Däremot såg vi mycket fisk, bl.a. grouper fish som är vanlig i det här området. Om man tycker trigger fish är obehagliga för sin storlek och sin piraya-mun, så finns det läskigare saker att möta. De var dock inte alls aggressiva, inte ens när vi simmade över en familj som bodde under vrakets köl. De tittade också gärna ut från sina gömmor i de bildäckshögar som fanns på botten, förmodligen medvetet ditplacerade för att gynna koralltillväxten.

Grouper fish

Grouper fish (källa http://www.flickr.com/photos/ m_alsaleh/484770095/)

Vi hade även sån löjlig tur att vi såg en sjöhäst, live, som gömde sig vid vraket. Vår dykledare, som var lite av ”touchy feely”-typen, petade lite i sanden för att locka fram den och höll den sedan i sina kupade händer för att vi skulle få se. Det är väldigt ovanligt att komma så nära en sjöhäst i det vilda, och vi var så glada över att få den möjligheten! Vi såg även en sjögurka som var det största jag sett hittills, den var lika lång och tjock som en vuxen mans underarm hela vägen ut till fingerspetsarna.

Efter en lyckad dykdag åkte vi tillbaka till hotellet och fräshade upp oss inför en kväll på stranden. Cenang är känt för sina vackra solnedgångar, men vi visste inte riktigt var den låg så det visade sig att vi hamnade på Tengah (som ligger direkt söder om Cenang). Det var minst lika fint där, grovkornig len sand i olika färger och mycket strandaktivitet med vattensporter och parasailing.

Mindre folk på Tengah

Mindre folk på Tengah

Finare och renare sand

Finare och renare sand

Parasailing i solnedgången

Parasailing i solnedgången

Fint var det

Fint var det

Kvällen avslutades med middag på Oasis Bar & Restaurant, det var både goda drinkar och god mat! Fin utsikt över det mörknande havet och stranden.

Vår sista heldag tillbringade vi till att börja med i solstolar på Cenang, de kostade 10 MYR/dag för två stolar att hyra. Det var jättebra väder med en liten bris så att man aldrig blev för varm, vattnet var nästan för varmt för att kännas uppfriskande när man tog ett dopp! Inget man klagar på så ofta i Sverige direkt, det var jätteskönt!

Låååång strand

Låååång strand

Våra solstolar med parasoll

Våra solstolar med parasoll

På eftermiddagen tog vi oss till Langkawi Cable Car, vilket inte helt oväntat är en linbana som går upp till toppen på ett berg (i det här fallet Gunung Mat Chinchang). Det finns en hållplats man kan gå av innan man kommer högst upp, men vi tänkte att vi skulle börja uppifrån och ta oss neråt… Men det var så mycket moln där uppe att vi inte såg någonting…

Start från turistiga Oriental Village

Start från turistiga Oriental Village

I kapseln på väg upp!

I kapseln på väg upp!

Långvida utsikt!

Långvida utsikt!

In i dimman!

In i dimman!

Hm...

Hm...

Langkawi Sky Bridge

Langkawi Sky Bridge

Efter en rätt läskig vandring på Langkawi Sky Bridge, där man inte såg någonting och mest oroade sig över golvplattorna som rörde på sig, så åkte vi ner till mellanstationen. Man såg inte så himla mycket där heller – bäst sikt var faktiskt från själva kapseln på väg upp. Långt borta kunde man skymta segelbåthamnen och det turkosa vattnet.

Det började mörkna så vi tog en taxi tillbaka till Cenang för att äta vår sista middag på den stora standen. Det var ännu mer aktivitet där på kvällen och massor av restauranger att välja på. Vi fastnade för Yellow Café eftersom de hade så fina bord nära stranden.

Dain med husets egen drink

Dain med husets egen drink

Jag och en Piña Colada

Jag och en Piña Colada

Grillat på alla längder

Grillat på alla längder

Mätta och belåtna!

Mätta och belåtna!

Så idag har vi några timmar kvar innan vårt flyg går kl 19:30 från Langkawi flygplats, vi ska väl äta och prova lite billiga span kanske. Underwater World är också lite lockande, vi får se! Ses hemma!

Pulau Penang och Georgetown

Igår måndag åkte vi från KL med långdistansbuss från Pudu Raya Bus Station, och den här gången köpte vi biljetter i biljettdisken. Det var en lika fin buss som när vi åkte mellan Johor Bharu och KL, förutom att det var billigare för en lika lång resa. Ca fem timmar senare anlände vi till en bussterminal på Pulau Penang (Penang Island) som ligger söder om Georgetown, huvudstaden på ön. Det var inga problem att hitta registrerade taxis och vi åkte med en kille som berättade om staden och gav oss sightseeing-tips. Han släppte av oss utanför uppfarten till Chulia Heritage Hotel, som såg lite ut som en pärla i leran vid första anblick. Resten av gatan Lebuh Chulia är lite mer backpacker-inriktad med billiga hostels, enkel mat, pengaväxling, tvättservice och småaffärer. Detsamma gäller tvärgatan Love Lane, som man tydligen ska akta sig för på kvällen.

Uppfarten från gatan Lebuh Chulia

Uppfarten från gatan Lebuh Chulia

Den fina fasaden, vackert upplyst

Den fina fasaden, vackert upplyst

Lobbyn

Lobbyn

Vårt rum

Vårt rum

Duschen mitt i badrummet och allt blir blött när den är på...

Duschen mitt i badrummet och allt blir blött när den är på...

Det är en 200 år gammal byggnad som är topprenoverad, med enkel lyx och vita rena ytor. Rummet är dock rätt litet, och då fick vi ändå uppgraderat till en Deluxe från vårt bokade standardrum (gratis). Men allt annat har varit jättefint och vi är nöjda med servicen. Finns ingen mat/frukost på hotellet dock, men det behövs inte eftersom det finns hur mycket gatumat som helst utanför dörren. Dain har en teori att dessa spontana uppgraderingar kan komma från att de vill ha bra omdöme på Agoda, där vi hittills har bokat alla hotell utom Bubbles och Rainforest Resort. Alltid bra deals, kan rekommendera för dem som reser i Asien.

Efter resan var vi så klart hungriga, så vi begav oss ut på gatan och sniffade oss till ett kök på vagn som bemannades av ett äldre kinesiskt par och deras dotter (?). Där åt jag de godaste dumplings jag fått på länge i en enkel soppa med grönsaker, och Dain fick något liknande med kött. Hela kalaset gick på under 20 SEK! Vi stannade en gång till hos en trevlig gubbe med fläckvis skägg och åt lite grillspett med fläsk och jordnötssås. Det är dåligt med fläsk i Malaysia pga alla muslimer och det är ofta man får ”beef bacon” eller ”chicken ham” om man beställer en rätt som borde innehålla griskött. Gubben hade så mycket att berätta och fråga att vi knappt hade tid att tugga maten, men det var en trevlig stund.

Vårt första matstopp

Vårt första matstopp

Det behöver inte vara avancerat för att vara gott!

Det behöver inte vara avancerat för att vara gott!

Vi tog en lite längre sovmorgon och stapplade ut i solljuset vid lunchtid ungefär. Vi hann precis in under tak på ett indiskt hak på Jalan Penang innan det kom en liten skur, men den var snabbt borta igen. Under resten av dagen har det duggat lite till och från vilket har varit rätt skönt i värmen.

Trånga med fina trottoarer på de flesta smågatorna

Trånga men fina trottoarer på de flesta smågatorna

Restaurangen Jaya

Restaurangen Jaya

Innan jag visste speciellt mycket om Penang så hade jag hört talas om Cheong Fatt Tze Mansion, ett koboltblått hus med vackra detaljer och feng shuin på topp. Jag hade sett några bilder som jag fastnade för på Pinterest, och det kändes som en slump att huset låg i Malaysia när vi ändå skulle dit några månader senare! Jag forskade lite mer och tyckte att Georgetown i sig var tillräckligt intressant för att vi faktiskt skulle kunna åka förbi.

Ur resetidningen Silverkris

Ur resetidningen SilverKris, via Pinterest

Ur resetidningen Silverkris

Dito

Så när jag äntligen fick se byggnaden live så blev jag nästan lite förvånad över att det såg precis ut som jag föreställt mig. Det var verkligen så vackert som bilderna visade.

Huset sett från den västra porten

Huset sett från den västra porten

En solblekt trishaw är stor kontrast mot den djupt blå väggen

En solblekt trishaw är i stor kontrast mot den djupt blå väggen

En sneak peak in i hallen

En sneak peak in i hallen

Mycket växter och guld förhöjer ytterligare skönheten

Mycket växter och guld förhöjer ytterligare

Det enda sättet att få tillåtelse att vandra runt fritt och fota inomhus är att bo på hotellet, de har flertalet rum som hyrs ut även om huset är privatägt. Eftersom vi inte hade sån tur så kunde vi ändå gå den guidade turen så att vi fick se hur det såg ut. En kvinna av kinesiskt ursprung berättade levande och glatt om den första ägaren, vars namn huset nu bär, och hur han kämpat sig fram för att ”lyckas” i livet. Det var riktigt underhållande och vi njöt hela tiden.

Vi gick vidare mot hamnen och tittade på andra landmärken som klocktornet utanför Fort Cornwallis, en låg smutsig mur som ska omgärda en trädgård. Tyvärr var det stängt så vi kunde inte se efter för oss själva.

Mitt i rondellen står Clock Tower

Ocentrerat i rondellen står Clock Tower

Muren till Fort Cornwallis

Muren till Fort Cornwallis

Ett jättestängt fort

Ett jättestängt fort

Det fanns ett par till fina byggnader att titta på, bland annat Pinang Peranakan Mansion (blogginlägg här). Det var ju inte blått, men limegrönt är också en färg som väcker uppmärksamhet… Vi gick faktiskt aldrig in, kändes som att det var svårt att toppa Cheong Fatt Tze Mansion.

Entrén låg på en liten innergård

Entrén låg på en liten innergård

Fasaden som vette mot Lebuh Gereja

Fasaden som vette mot Lebuh Gereja

Det sista turistiga vi orkade med var Khoo Kongsi, ett gammalt klanhus och tempel. Det var riktigt fint och upputsat, med välbevarade målningar och statyer.

Huvudingången från Lebuh Cannon (Cannon Street)

Huvudingången från Lebuh Cannon (Cannon Street)

Huvudtemplet på innergården

Huvudtemplet på innergården

Genomarbetade dekorationer

Genomarbetade dekorationer

Altaret i mitten

Altaret i mitten

Middag åt vi på en närliggande indisk restaurang, riktigt överpris för att vara i det här området men vi fick två goda rätter och totalt fyra öl för drygt 200 SEK. Är väl ändå rätt bra, speciellt om maten är så god som den här var!

Restaurang Maharaj

Restaurang Maharaj

Krabba och kyckling blev det

Krabba och kyckling blev det

Imorgon bär det av med båt till vår sista destination för den här resan, stranden Pantai CenangLangkawi. Det ska bli skönt att inte behöva bryta upp och packa om förrän vi ska hem på lördag – har varit rätt mycket hattande även om det är kul att resa runt. Kanske hinner vi dyka lite på Pulau Payar också, vem vet!

Tre dagar i KL

I fredags åkte vi vidare mot huvudstaden! Puteri Pacific fixade en taxi till Larkin Bus Station, och de gav oss rådet att köpa biljetter vid biljett-disken och inte från personer på gatan. Men så snart vi kom dit hade en kille från något bussbolag börjat plocka ur våra väskor, ytterst hjälpsam och trevlig, och vi hade redan glömt bort att vi inte skulle köpa av honom. Han ledde oss till en fin modern buss med bekväma och breda säten, som gick att luta bakåt, och vi orkade inte vara besvärliga. Priset var ändå skäligt för en 5-timmarsresa, 45 MYR/person (ca 100 SEK), även om det skulle kosta 31.20 MYR enligt boken. Lite lurade blev vi ju, men rådet har fastnat till nästa gång.

Finbuss med sköna säten

Finbuss med sköna säten

Bussen stannade på ett fåtal ställen på vägen så att man fick möjlighet att göra toalettbesök på osanitära restauranger, men det finns ju alkogel! Bussen stannade på någon busscentral strax utanför stan och de hade långa rader av väntande taxis, så vi tog den bekvämligheten när vi hade så mycket packning. Det verkade även finnas tunnelbana. Taxin körde oss raka vägen till Piccolo Hotel, och de stackarna som tog emot våra väskor fick bära upp dem för trapporna eftersom de inte hade någon ramp eller hiss i entrén. Av någon anledning blev vårt Deluxe-rum uppgraderat till en Executive Suite igen, denna gång utan extra kostnad! Vi klagade verkligen inte för det var ett fint modernt rum. Utsikten hade kunnat vara bättre, men på tredje våningen kan man inte vänta sig så mycket kanske.

Fasaden på Piccolo Hotel

Fasaden på Piccolo Hotel

Rymlig lobby med korall- och fisktema

Rymlig lobby med korall- och fisktema

Snygg modern stil, gillar divanen!

Snygg modern stil, gillar divanen!

Fräsch toalett och dusch på varsin sida om spegeln.

Fräsch toalett och dusch på varsin sida om spegeln.

Vi tog en kort rundvandring i området Bukit Bintang i jakt på middag och insåg hur centralt hotellet verkligen låg – vi var fullkomligt omgivna av flashiga gallerior och kvällsaktiva människor! Ett riktigt drömläge för turister!

Petronas Twin Towers sticker upp i bakgrunden!

Petronas Twin Towers sticker upp i bakgrunden!

Gallerian Pavillion

Gallerian Pavillion

Dain hade läst något om en prisvärd japansk buffé som vi efter lite om och men hittade på våning ”Relish” i gallerian Starhill Gallery. Det kändes rätt mycket att betala 88 MYR/person (ca 200 SEK plus skatt/service) men det var det värt alla gånger! Bufféraderna tog aldrig slut och man gick nästan vilse i labyrinten av mat… De hade så otroligt mycket att välja på i sushi-/sashimiväg, tempura, teppanyaki, nabe (valfri buljong), soppor, efterrätter och alkohol. Jag var tvungen att spela in en film även om man ser lite dåligt vad de individuella rätterna är så förstår man omfånget.

En av bufféraderna

En av bufféraderna

Dain dricker "fragrant coconut"

Dain dricker "fragrant coconut"

Allt var så fräscht och fint upplagt, kockarna var trevliga och vi blev till och med välkomnade med ett rungande (om än lite tveksamt uttal) ”irasshaimase”. Vi hade en supertrevlig kväll och en rolig upplevelse, om ni ska äta gott i KL så kan jag varmt rekommendera Yogoya!

På lördagen skulle vi hinna med det viktigaste, att åka upp i Petronas Twin Towers och kolla på utsikten från deras Skybridge som länkar ihop skyskraporna. Vi tog oss dit till fots eftersom det låg så nära att man såg spirorna sticka upp mellan husen. På vägen gick vi igenom KLCC (Kuala Lumpur City Center) Park, som såg rätt generisk och trist ut.

Karta över KLCC Park

Karta över KLCC Park

Rätt tråkigt, eller hur?

Rätt tråkigt, eller hur?

Tornen står omgivna av Suria KLCC

Tornen står omgivna av Suria KLCC

Obligatorisk pose från baksidan av gallerian.

Obligatorisk pose från baksidan av gallerian

Efter att ha fotobombat tornen från alla möjliga vinklar så letade vi oss ner till källaren i gallerian Suria KLCC, där man skulle kunna köpa biljetter. Snopna blev vi mötta av en skylt där det stod att bron var stängd för renovering… Lika bra ändå kanske, eftersom utkiksvåningen i KL Tower (Menara KL) ligger minst 100 meter högre upp på sina 276 meter, plus att utsikten är över den snyggare byggnaden. Vi gick dit istället och tog oss upp.

KL Tower skymtar fram nästan överallt

KL Tower skymtar fram

Också obligatorisk pose.

Också en obligatorisk pose

Regnmolnen försämrade utsikten lite.

Regnmolnen försämrade utsikten lite

Det var ett paragliding-evenemang från översta planet.

Det var ett basejumping-evenemang från översta planet

I biljettpriset ingick även ett besök på ett minizoo som de hade på bottenvåningen. Man kunde alternativt välja ponnyridning eller Formel1-simulator, men det intresserade inte oss. Zoot var ändå rätt bra, även om djuren hade det väldigt trångt. Vi tillbringade en bra stund där inne.

Det lilla zoot hade rätt mycket.

Det lilla zoot hade rätt mycket

Orm runt halsen på mig!

Orm runt halsen på mig!

Och orm runt halsen på Dain!

Och orm runt halsen på Dain!

Efter mycket promenerande var vi väldigt trötta i fötterna, så vi passade på att besöka hotellets inhyrda fiskspa Morino Kaze. Det var helt klart det finaste stället jag varit på vad gäller Dr. Fish, och fiskarna såg ytterst välmående ut. Det som var extra kul var att de även hade en bassäng med stora fiskar av samma sort (upp till 15 cm långa) som man kunde prova om man vågade. Det var lite roligt, för då kände man varje individuell fisk istället för ett kittlande ”moln”. Dain tyckte det var kul också!

Bilden gör inte miljön rättvisa, det var jättemysigt på Morino Kaze

Bilden gör inte miljön rättvisa, det var jättemysigt på Morino Kaze

Vi avslutade kvällen med att besöka Central Market en timme innan stängning, men det var mycket eBay kinafabrik-skräp blandat med vanligt hederligt hantverk. Kanske ett betyg ”meh” är på sin plats. Vi tog även några trevande steg in på nattmarknaden i Chinatown, som låg precis runt hörnet. Till vår glädje hittade vi det som i Japan kallas för ”niku man” – ett ångkokt degknyte fyllt med kött! Vi mumsade i oss några stycken och gick ett par vändor i kvarteren mellan alla gatustånd. Tyvärr var det bara skräp där också, piratkopierade väskor, tröjor, skor och klockor blandat med souvernirer av usel kvalitet. Och jobbiga försäljare. Men ändå gillar jag nattmarknader, kan någon förklara?

Huvudingången till Central Market

Huvudingången till Central Market

I huvuddelen av marknaden

I huvuddelen av marknaden

Utomhusdelen

Utomhusdelen

Vår sista heldag i KL var i söndags, och det viktigaste som var kvar att se var Batu Caves. Det är en av de äldsta grottorna i världen och rymmer miljarder fladdermöss av ljudet att döma. Det är svårt att undgå den imponerande guldstatyn föreställande Murugan, som är en hinduistisk gud, vackert belägen med grottöppningen i bakgrunden.

Området framför grottorna

Området framför grottorna

Den enorma guldstatyn

Den pampiga guldstatyn

Utsikten från toppen av trappan

Utsikten från toppen av trappan

Med grottingången i bakgrunden!

Med grottingången i bakgrunden!

Den tre-filiga trappan upp till grottan består av 272 steg, och om man kämpar sig uppför den så belönas man av kokosnöt-kastande apor och mötande lika svettiga turister som är på väg ner. Dit de flesta går är tempelgrottan, som är en halvöppen kammare med enorm takhöjd. Lite småaltare ligger utspridda längs väggarna och ett lite större tempel ligger på andra sidan uppför en mindre trappa. Där bor även ett tiotal apor som inte är blyga inför att stjäla folks plastpåsar. De vet nämligen att de brukar innehålla mat som ska offras vid altaren och rycker med överaskande kraft till sig allt de kommer åt.

Det är mörkt där inne...

Det var mörkt där inne...

Huvudtemplet låg en bit in, uppför en trappa

Huvudtemplet låg en bit in, uppför en trappa

Lord Murugan Temple

Lord Murugan Temple

Söt men tjuvaktig!

Söt men tjuvaktig!

På väg ut lockades vi lite av en skylt som gjorde reklam för den mörka grottan (Dark Cave), där man kunde få en 45 minuter lång guidad tur. De skröt även om alla sällsynta grottversioner av spindlar och insekter man kunde se, vilket jag snarare backade på än något annat. Men Dain ville gärna gå och det lät ju spännande, så vi tog tillfället och började vandringen in till den stora kammaren (Great Chamber).

Fakta om Dark Cave

Fakta om Dark Cave

Karta över grottorna

Karta över grottorna

The Great Chamber

The Great Chamber

Det var inte så himla mycket kryp, om man bortser från kackerlackorna som tydligen gillar att äta guano (fladdermus-bajs). Ace Ventura, någon? :D

Efter en liten refresher på hotellet så tog vi en promenad till Kompleks Kraf Kuala Lumpur, som är ett ställe där de säljer riktigt hantverk till överpris. Vi köpte bara ett par saker där, eftersom det egentligen var muséet vi ville åt. Riktigt intressant faktiskt, kan rekommendera det! Precis när vi skulle gå tillbaka började det att regna, så vi stannade en stund och tittade i deras ”Craft Village” som rymmer några av artisternas egna studios och småbutiker. Där fick vi nöjet att prata med en konstnär som jobbar med batik och hade designat några av vykorten som jag skickat! Bara för att han var så gullig så köpte jag en liten målning på silke.

Kompleks Kraf KL

Kompleks Kraf KL

För kvällen hade jag tittat ut Berjaya Times Square, eftersom det alltid var så mycket folk vid monorail-stationen Imbi (en station från oss). På deras hemsida står det att byggnaden med sina två torn rymmer mer än 1000 butiker och småstånd, vilket kan stämma. Men det var inte mycket att ha i shoppingväg, tyvärr. Vi hittade däremot jättegod thailändsk koreansk BBQ på BAR-B-Q PLAZA. Otippat!

Berjaya Times Square

Berjaya Times Square

Imponerande antal men besvikande butiker i sig

Imponerande antal men besvikande butiker i sig

Mycket mat som skulle grillas på BAR-B-Q PLAZA

Mycket mat som skulle grillas på BAR-B-Q PLAZA

Lite annorlunda grill än det koreanska gallret

Lite annorlunda grill än det koreanska gallret

Vi tog faktiskt en sista sväng in på Morino Kaze och valde deras paket för fiskpedikyr + 60 minuter helkroppsmassage. Jag tog någon balinesisk djupverkande variant och Dain valde japansk… Han blev lite förvånad då de bad honom ta på sig pyjamas! Hahahaha

Fisk-spa!

Fisk-spa!