Taman Negara är hungrig

Vår 12 timmar långa resa till regnskogen Taman Negara igår började 06:00 utanför Crown Garden Hotel i Kota Bharu. Vår chaufför från i förrgår skulle släppa oss vid Wakaf Baharu station på andra sidan floden och tåget skulle gå 07:18, men man måste vara där i god tid vilket inte är så konstigt. Medan vi väntade kunde vi roas av alla katter som höll till på perrongen.

Helt öde station förutom katterna

Tåget kom i tid och allt, och vi hade förhållandevis bekväma platser med mycket benutrymme. Det var ingen servering på tåget över huvud taget, och toaletterna var bland de värsta jag sett i mitt liv (öppna ner till spåret dessutom), men som tur var hade vi med oss bröd till både frukost och lunch från Muhiba Aneka Cake Hose, och massor av vatten och nötter. Man fick försöka hålla sig från att gå på toa bara… Resan gick ändå rätt snabbt med mycket skog och småbyar att titta på längs vägen. De stannade länge på varje station för att vänta in avgångstiden, så det känns som att de kunnat korta ner totala resan en del. Vi hade ändå tur som fick biljetter på ett expresståg, Ekspress Sinaran Timur, annars hade det tagit mycket längre tid än 6 ½ timme.

Glada men trötta

Resten av "Superior Class"-kupén

Utsikt över den täta djungeln och bergen

Tåget vid Jerantut station

Framme i Jerantut såg vi nog lika vilsna ut som vi var, men vi behövde inte leta länge innan en kille från NKS Hostel viftate till sig oss. De brukar anordna bussturer och båtar till Kuala Tahan, där alla resorts ligger, så jag kände att man kunde lita på honom. Hamnen i Kuala Tembeling låg en bit bort och vi hade egentligen missat sista båten, men han sa att den kunde vänta på oss så vi skyndade oss iväg i NKS-bilen. En knapp halvtimme senare var vi där och ca 15 personer hade fått vänta i båten på oss… Men det är inte vårt problem, lite synd om dem bara.

De körde som galningar, men det gör alla här

Dain var glad ändå

Jag med

Alla som behövt vänta på oss...

Soligt och varmt till en början, innan regnskogen gav skäl för sitt namn

Båtturen ska enligt Lonely Planet ta 2-3 timmar, och det beror lite på hur strömt vattnet på Tembeling River är för tillfället. För oss tog resan 3 ½ timme, och det regnade hela den sista timmen… Dain och jag satt längst fram, precis under tak, men eftersom det aldrig regnar rakt så blev vi tokblöta – TROTS att vi hade en presenning över oss (den läckte). Vi var trötta, blöta och kände oss otroligt miserabla när vi kom fram till den flytande restaurangen som vi skulle kliva iland från. Jag fick ångra mitt val av väska riktigt ordentligt när vi skulle balansera på en smal plankgång för att komma till fasta marken, och sedan kliva över blöta stenar, lera och rötter för att komma upp till Aki Chalet där vidare transport till Rainforest Resort skulle finnas. Vi fick veta senare att det fanns en bit av hamnen som hade bilväg hela vägen ner, och jag förstår fortfarande inte varför vi inte blev upphämtade där. Om vi tyckte att vi var blöta efter båtturen så var vi inte det, till slut orkade man inte bry sig längre utan gick bara på som en robot för att komma fram. Ett torrt och varmt hotellrum skulle vänta på oss någon stans, det visste vi i alla fall.

ÄNTLIGEN, vårt hotellrum på Rainforest Resort

Kackerlacksfritt badrum tack vare stenarna på brunnarna? Eller är de för stora för att komma in ändå?

Vi var helt trasiga efter resan hit att vi gick och lade oss direkt efter att vi fått i oss middagen och surfat lite, ingen vandring den dagen inte. På väg till rummet för natten så såg vi den största skalbaggen jag någonsin sett, till och med om man räknar TV, som satt på en av våra grannars dörrar. Den var (och jag överdriver inte) minst 5-7 cm lång över kroppen och ytterligare tillkommer om man räknar ben och antenner… *burr* Vi vågade inte fota den ifall det hade väckt den och fått den flyga runt. Idag på morgonen kunde vi glatt konstatera att den försvunnit.

Vi bor i Bougainvillea 306

Utsikt från altanen

Hotellrestaurangen sedd från vår husgrupp

Frukostbuffé, rätt lik de andra vi haft hittills

Redan när vi bokade boendet på Rainforest Resort så kunde vi bocka i vilka aktiviteter vi ville göra under vår vistelse i regnskogen, så vi valde ”Lata Berkoh Boat Trip & Kelah Fish Sanctuary” och ”Night Safari” som båda lät lagom farliga. Den första hade vi nu på morgonen och de skulle plocka upp oss i lobbyn för att köra oss till rätt båt. Något missförstånd blev det, för vi blev dumpade på samma ställe som vi blev upphämtade på igår, Aki Chalet, och där visste de så klart ingenting om vår flodtur… Den snälla killen i receptionen ringde upp vårt hotell och frågade vad de höll på med, så till slut kom bilen och hämtade upp oss igen för att köra ner till hamnen direkt. Duh. De hade fått för sig att vi skulle trekka lite på morgonen och ta floden på eftermiddagen. Nepps! Väl där kom strax en båt och vi åkte uppför Tahan River en stund, fin vy över skogskanten.

Killen som körde båten vejde för stockar och stenar

Träd och grenar hängde över floden

Snart fick vi gå iland och börja vår vandring uppåt och längs floden. Det var inte så himla brant, men snart insåg vi att det kryllade av blodiglar…

Vägen in i blodigelfällan

Jag upptäckte att det sved under vänster fotknöl och hittade en färsk igel som krupit in precis under strumpkanten och satt och sög. Självklart fick jag panik och slet loss den, varpå den fastnade i fingret och jag fick ännu mer panik. Till slut kunde jag skrapa loss den med en pinne. Dain hittade en ännu värre, fetare och fullare, som satt nära hålfoten som vi båda skrek och viftade innan vi fick loss den och mosade den mot berget. Vid det laget var vi så uppjagade och äcklade att vi helst skulle vilja bli hämtade med helikopter och flugna hem till Sverige… Men vi hade ändå hunnit ta ett par bilder på vattenfallet, som mer såg ut som en backe.

Vattenfallet Lata Berkoh

Inte så glada som vi ser ut :/

Efter en 15 minuter evighetsvandring tillbaka till båten och några iglar tagna innan de hunnit bita kunde vi lättat konstatera att vi inte hade några fler parasiter. Båtfärden hem satt vi knäpptysta och hatade regnskogen.

Dains bett blödde fortfarande när vi kom hem

Efter den här traumatiska upplevelsen bojkottar vid ”Canopy Walk” som annars verkar som en fin vandring, där man får se regnskogen från en rep- och plankbro högt upp i träden. Det krävs dock en 30 minuter lång promenad i skogen för att komma dit, och det har vi ingen lust med. Vi har vår ”Night Safari” kvar, så sitter man trygg i en bil hela vägen. Imorgon åker vi till Singapore, och något mer insektsfritt ställe kan jag inte tänka mig. Det ska bli skönt med lite riktig storstad efter de här dagarna.