Dain och Pau mot nya äventyr på fastlandet

Det var lite vemodigt att bryta upp från Bubbles där vi nu har varit en vecka och kände oss som hemma, men vi har mer att upptäcka i Malaysia och semestern varar inte för evigt. Båten som skulle ta oss till Kuala Besut kom strax innan kl 8 och vi som skulle med blev avvinkade på stranden av personalen. Vi lovade att vi skulle komma tillbaka, och det känns faktiskt som att det blir så en dag. Det var lite sorgligt.

Farväl av Bubbles

Farväl av Bubbles

Bubbles hade anordnat taxi till Kota Bharu för alla, och det stod en stor bil (nästan en minibuss) och väntade i hamnen. Vår chaufför hade däremot inte bråttom utan sa åt oss att vänta 10 minuter, vilket blev närmare 30 minuter innan vi kom iväg. Han hade säkert en deal med de som sålde skräp och krimskrams där, och tyckte att vi skulle shoppa lite. Den gick vi inte på!

Entrén till vårt hotell

Entrén till vårt hotell

Vid 10-tiden anlände vi Crown Garden Hotel, 4 timmar innan vi fick ckecka in… De tog ändå vänligt hand om våra väskor och såg inte det minsta besvärade ut när jag skakade av mina sandiga Crocs mitt i entrén för att byta ut dem mot ett par nerpackade sneackers. De ringde in en kille som kunde köra runt oss för att titta på lite tempel. Det var ägaren till vandrarhemmet som låg mitt emot vårt hotel, Ideal Travellers House, och en sunkig bil som var full av myggor. Återigen brist på säkerhetsbälten i baksätet – inte ens den nya fina minibussen vi åkte med tidigare hade det! Han tog i varje fall 30 MYR i timmen, vilket vi tyckte var dyrt men samtidigt hade vi inte så mycket att välja på.

Ideal Travellers House

Ideal Travellers House

Myggbilen körde mot staden/byn/hålan Tumpat på andra sidan floden, där templen ligger, och vi besökte först Wat Photivihan som är det mest kända templet på orten. Där finns sydöstra asiens längsta liggande Buddha-staty, 40 meter lång, och lite andra vackra byggnader. Det var inte en kotte i sikte, förutom en och annan munk i orange skynke och personalen på ett mörkt café vid vägen. Chauffören satte sig för att fika och jag kände mig genast lite stressad, förväntade han sig att vi skulle betala timlön för hans fikarast också kanske? Jag var för varm för kaffe men Dain satte sig ner och så fick vi ändå varsin kaffe med 1/4 kondenserad mjölk i botten.

Liggande Buddha!

Liggande Buddha!

Fint sidotempel

Fint sidotempel

Det andra templet rymmer en stor sittande kvinnliga Buddha, Wat Machimaram, hur man nu ser att det är en kvinna vet jag inte. Statyn stod på ett ganska rymligt tempel med spännande 3D-tavlor och vackra pelare. En bit bort på gården fanns en inhägnad pool med smutsigt vatten, dit chauffören entusiastiskt skuffat oss för att titta på sköldpaddorna. Men jag mådde så dåligt av att se de halvdöda djuren kämpa för överlevnad där nere så jag hade helst sluppit se dem. Tänk om de kunde få komma ut i havet och simma bland koraller och fiskar!

Kvinnlig Buddha

Kvinnlig Buddha

Häftiga strukturmålningar inuti

Häftiga strukturmålningar inuti

Stackars :(

Stackars :(

Vi orkade bara ett tempel till i värmen, och det blev Wat Mai Suwan Khiri. Huvudtemplet var rätt imponerande både i storlek och utsmyckning, och i entrén hade de någon slags aktivitet där man kunde klistra på guldfolie-lappar på bollar. Chauffören var upptagen med att prata med andra så vi fick aldrig någon förklaring. Till vänster om templet fanns en båtliknande byggnad med omslingrade drakar, den var rätt häftig faktiskt. Det fanns en bro som man kunde gå ”ombord” på, men vi kunde inte läsa skyltarna så vi skippade det. Fint var det i alla fall.

Stående Buddha och massor av guld

Stående Buddha och massor av guld

Påklistring av guldfolie

Påklistring av guldfolie

Drakbåt!

Drakbåt!

Vi kom tillbaka till hotellet lagom för att äta lunch innan kl 14 då vi fick tillgång till rummet. Hotellets egen restaurang såg tillgänglig och nära ut, så det fick bli den. Tom Yum-soppan var god! Innan vi begav oss ut igen så vilade vi en stund på rummet. Det var faktiskt inte helt rent, jag blev lite överraskad av det eftersom hotellet invigdes i januari i år och de borde vara måna om att hålla det fräscht. Dain noterade att det var en större säng och en mindre säng, är den lilla för frun kanske?

Se fru-sängen till vänster...

Se fru-sängen till vänster...

Crown GARDEN Hotels utsikt...

Crown GARDEN Hotels utsikt...

Jag hade kollat guideboken noga innan för att inte riskera att missa något, men ändå glömde vi bort tiden när vi var på Istana Jahar muséet och hann inte till Kampung Kraftangan innan de höll på att stänga. Mycket stänger kl 16:45 av någon anledning. Endast enstaka affär var fortfarande öppen, men av innehållet att döma så var det mest skräp där också. Jag brukar ju inte ha några problem med att hitta saker att köpa, men det var inget som intresserade mig. Turistfälla, med andra ord. Kelantan, som staten heter, ska tydligen vara känt för sitt troget malaysiska hantverk. Hade gärna lagt vantarna på sådant om de låtit bli att försöka sälja grejer man inte vill ha.

Muséet Istana Jahar

Muséet Istana Jahar med kungliga ceremonier som tema

Det stängda Kampung Kraftangan

Det stängda Kampung Kraftangan

Då det bara var en timme kvar tills huvudattraktionen Central Market skulle stänga, så skyndade vi oss dit. Vi hade skymtat den färgglada byggnaden på vägen till muséet och visste redan var den låg. Tyvärr måste jag säga att jag blev besviken även på den. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men något i stil med en uppdukning av kryddor/hantverk/frukt/tyger/mat i fina högar. Vi backade ur nedersta våningen där det stank av smutsiga golv, avlopp och gamla grönsaker – där ska man bli hungrig och köpa mat?! På andra våningen fanns snacks och nötter, men det var exakt samma förpackningar och priser i alla stånden. Inte speciellt billigt var det heller. Vi köpte cashew- och pistagenötter för nästan samma pris som hemma. På översta våningen hade de tyger och skynken, men det var bara till för att klä sig med i det muslimska modet och ingenting man skulle ha glädje av hemma. Rätt pråliga mönster också, och det är verkligen inte jag.

Central Market

Central Market

Insidan

Insidan

Urpumpade och genomsvettiga tog vi oss tillbaka till rummet. Det var verkligen inte mycket att se i Kota Bharu, hittills, tänkte vi eftersom vi inte hade varit på nattmarknaden än. Varje kväll/natt mellan kl 17-02 lagas det mat på stadens gator och man kan få prova lokala specialiteter som blått ris. Det är en bönepaus mellan kl 19-19:45 och vi begav oss ut igen efter den. Vi såg att det lyste runt hörnet och stövlade glatt dit, men till vår besvikelse sålde de bara kläder (oanvändbara sådana) och fula klockor. Vi gick rätt länge och letade utan att hitta någon gatumat, tills vi kom in på den andra gatan som leder till vårt hotell. Något var ändå off, eftersom det bara var 4-5 stånd och ingen av dem sålde ris. Antingen var det en dålig dag att gå eller så har de slutat med nattmarknaden… :(

Besvikna gick vi och pasta med sås i samma restaurang som vi ätit lunch i. Sedan gick vi och lade oss för att orka gå upp 05:30 nästa dag och hinna med Djungeltåget från Wakaf Baharu!

Annonser

One thought on “Dain och Pau mot nya äventyr på fastlandet

  1. Vilka udda ställen ni har varit på. Även om det inte var så mycket shopping där så är det ändå kul att känna av kulturen…ja, fru-sängen, stinkande marknader etc!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s