Pauline har alldeles för mycket grejer

…och alldeles för liten väska. För att inte tala om ett alldeles för snålt flygbolag – och jag visste att det här skulle inträffa – MEN MAX 20 KILO, KOM IGEN??

Jag som inte ens tycker att jag har shoppat så mycket om man ser det utspritt på ett halvår. Jag har inte ens köpt souvenirer till folk än och ännu mindre alla saker som jag vill köpa till mig själv och vårt hem i Kista. Dessutom hade jag planerat att slänga lite av det som var slitet och alla som har hälsat på har fått med sig ett och annat för att lätta min last. Ändå är det så mycket skräp jag har. Eller skräp är det inte för då hade jag slängt det, men helt ok grejer liksom.

Jag ringde SWISS, som är för övrigt sista gången jag flyger med, i hopp om att få betala mig till en extra väska på 20 kg. Det brukar ju funka på alla bra bolag men den gubben gick alltså inte. Dock erbjöd de mig att betala 50 eur per kilo som skulle råka vara över mina 20. Tack, så vänligt.

Min sista utväg var alltså att posta alltihopa och jag fick med Shibasaki-sans hjälp utklurat vad de största tillåtna dimensionerna och vikten är på ett skeppat paket med Japan Post. Kortsidans omkrets tillsammans med paketets längd får inte överstiga 3 m och vikten kan vara upp till 20 kg där med. Lustigt nog var den största lådan de erbjöd på postkontoret bara dryga hälften av max-storleken, så det lät jag mig inte luras av. Klart jag skulle ha så stor låda som möjligt! Efter lite tips hittade jag den perfekta boxen i källaren på Tokyu Hands i Shibuya.

Något pricey, men när jag är ruinerad sen kan jag bo i den. Den har till och med en kiosklucka för min gatu-business!

Något pricey, men när jag blir ruinerad så är det den finaste kartongen man kan bo i. Med kiosklucka och allt för min korvmoj-business!

Aj då, endast halvfull och vägde redan 18+

Plockade ut några böcker och vips fick jag i lite till! Färdig att plockas upp!

Jag hade sett en lapp i receptionen om att posten kunde komma och plocka upp stora paket, gratis, om man betalade i cash på plats. Förträffligt! Däremot trodde inte tanten bakom disken att de kunde engelska så jag frågade lite generat om hon kunde ringa åt mig, och det gjorde hon så gärna! Tur var nog det också för samtalet tog nästan 5 minuter och de ställde en himla massa frågor om telefonnummer och adress, innehåll, värde och jag vet inte vad. Det hade jag aldrig klarat på japanska! Det skulle ta dem två timmar att komma hit, sa hon, så jag gick till bankomaten för att vara redo med stora pengen när de ringer på. Tror ni inte att de ringer redan 10 minuter senare, när jag precis vänt hemåt efter att ha tagit ut pengar! Jag sprang tillbaka och blev mött av en trevlig man med kärra och våg, som följde med mig upp för att hämta lådan. Den vägde (bara) 19.1 kg, hade ju kunnat proppa i lite till! I vilket fall så betalade jag 10 250 yen (840 sek) och förhoppningsvis har kartongen och jag ett återförenande om ca 2 månader i Kista.

De hade lite andra kul grejer på Tokyu hands, som jag gärna delar med mig av. Varför har jag inte gått dit tidigare? Det var som ett enormt Panduro Hobby ihopslaget med Butterick’s, Teknikmagasinet och Designtorget. Tror de hade 8 våningar, varav varje var uppdelat i tre halvplan.

Alla husdjurs dröm är att bli burna på bröstet som ett spädbarn.

Våtdräkt för hundar?

Kramkuddar för barn, jättefina faktiskt!

Butterick’s-biten av det hela…

…japanerna gillar verkligen maskerader ^^

De gillar även påhittade flaggor från det där Skandinavien som ingen varit i.

Det här köpte jag faktiskt, lite roliga gem att pigga upp rapporten med!

Och den här tänkte jag ge till någon, ett nyckelhänge som ger ifrån sig spol-ljud ifall man råkar befinna sig på en toalett utan just den funktionen.

Sedan var jag även på IKEA i Yokohama förra helgen, ett kärt minne! Det kändes precis som IKEA i Sverige och det var inte helt oväntat väldigt prydligt och rent allting. Till och med de gula påsarna hade någon vikt i samma format, en och en. Inte alls som IKEA i Chicago där det var totalt kaos.

Det var skyltat till shuttlebussen redan utanför spärrarna i Shin-Yokohama.

Gratisbuss!

Entrén

Det roliga var att alla rumstorlekar skrevs med både tatami-mattor och kvm.

”Gu-mo-ro-n”

Jag älskar hur de skriver alla svenska namn med katakana! :D

Trodde inte den här tavlan skulle finnas i svenska sortimentet, men det gör den tydligen. Heter ”Olunda”.

Jag äter aldrig i restaurangen på IKEA i Sverige, men det lockade lite just då…

Till och med semla hade de!

Kunde inte hålla mig borta från köttbullar och semla! :/

Tomoya, som jobbar där, och Chihiro var mitt sällskap!

Tror att marknaden är lite större utomlands, men välkommen för alla Sverige-törstande.

Det är allt för nu! Jag kämpar på med exjobbsrapporten varje dag och inser hur röriga alla experiment vi har gjort är. Förhoppningsvis svarar Kuroiwa-sensei på mitt mail den här veckan, men man vet aldrig. Annars får jag gå dit på fredag och lite försynt påpeka att han borde läsa sin mail oftare.

Annonser

2 thoughts on “Pauline har alldeles för mycket grejer

  1. Ja, du Pauline. Man tror o tycker ALLTID att man inte köpt så mycket. Men många bäckar små….

    Bra lösnng med lådan att skicka i förväg.

    kram

  2. Välkommen till wordpress! :)

    Känner igen problemet med allt för stor packning. Jag började väga mina saker i veckan och insåg att jag har lite problem som behöver lösas. Men 10000 yen känns ju rimligt för 20 kg. Jag får leta upp någon stor låda i veckan.

    Kämpa på med rapporten!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s