Kamakura

Jag skriver inte förrän nu, men i fredags var jag och Chihiro ute och tittade på sevärdheter i Kamakura (Kanagawa). Jag är faktiskt upptagen… I alla fall så finns det en hel där ute t.ex. det shintoistiska shrinet Tsurugaoka Hachiman-gū som vi började med. Kamakuras huvudgata, Wakamiya Ōji, går hela vägen från havet fram till entrén och tjänar som en 1.8 km lång sandō. Rätt imponerande!

Det finns ett litet mini-Shibuya framför entrén!

Fortsättning på gatan upp mot shrinet.

Ovanligt att jag köper godis…

 

 

Det står t.o.m. ”omiyage”, en souvenir alltså.

Duvor var lite deras grej i Kamakura, kanske för att inte behöva besvära sig med att utrota dem.

Apropå Shibuya så har de här damerna till vänster nog tagit fel på crossing.

Plommonträden blommar fint, men inga körsbär än :(

Titta noga, översta kanjin i guld (betyder ”8”) är två duvor!

Fin vy över gården.

Bakom det här uråldriga trädet gömde sig shogun Minamotos mördare 1219.

Riktigt pampigt träd!

De här duvformade kakorna var det folk som vallfärdade dit för att köpa. En HELT vanlig kaka.

Nästa stopp var buddhist-templet Kōtoku-in med dess välkända Buddha-staty i brons, som sträcker sig 13.35 m upp mot himlen. Den är inte Japans största, för den finns i Nara och det var DET vi skulle ha gjort när vi var i Kyōto. Visste att vi missade något viktigt…

Chihiro var glad för Lovikka-vantarna jag gav henne!

Hoppas ingen är buddhist här, men påminner inte Buddhas ”prick” om något annat när den är så där spiralmönstrad och 3-dimensionell?

Man kunde gå ner i ett hål för att komma upp inuti statyn!

Jag är besviken att den inte var i solid brons, så kul var inte insidan.

Sedan åkte vi jättegammalt tåg med Enoshima Electric Railway, eller Enoden, till stationen Kita-Kamakura. Där finns templet Engaku-ji som ligger princip i skogen, vackert omgivet av tysta träd.

Enoden line

Inuti tåget var det slitna trägolv och en härlig autentisk känsla, och jag är inte ens train otaku.

Trappor leder upp till huvudområdet.

San-mon Gate

Butsuden Hall, huvudbyggnaden

Efter MÅNGA fler trappsteg kom vi upp till en national treasure…

…den 2.6 m höga klockan Ōgane Bonshō! Och så får jag inte en bättre bild. *suck*

Klockans placering är vid en utkiksplats, bredvid Enkaku-ji Bentendo.

Sedan var vi faktiskt klara, tyckte vi. Naturligtvis finns det mer att se – det gör det alltid. Men jag har på något sätt mättat min kvot tempel för den här gången. Vi åkte tillbaka till Yokohama för att träffa Tomoya för en fika. Jag hittade även ett eget exemplar av japanska-svenska-boken han använder när han pluggar! Den är för himla rolig alltså… Det är nr. 30 i serien ”The Original ‘POINT-AND-SPEAK’ Phrasebook” och här är lite bilder ur den. Bara för att visa hur gullig den är.

Bokens framsida

Hur man uttalar alla jobbiga ljud vi har i vårt språk… Som många fjortisar skulle behöva lära sig stava.

Svenska högtider!

Fikabröd, fast de har inte lyckats så bra med fotona. Semlan är typ blå?!

”Jag vill ~ med dig.” *skrapa med foten* Vad tror de att japaner är i Sverige för att göra?

Annars då? Jag är rysligt upptagen med exjobbsrapporten, den borde bli klar vilken månad som helst. Nej men jag siktar på fredag, om fyra dagar alltså. Det är inte helt orealistiskt men ingen semester heller. Dessutom har jag några frågetecken som jag måste diskutera med Kuroiwa-sensei och han är ledig först om två dagar. Klipper halva tiden bara sådär. Men jag är inte sysslolös tills dess för det måste ju skrivas acknowledgements, abstract och designas en fin framsida. Däremot får jag akta mig för att börja pilla på en figur för rätt var det är har det gått 6 timmar…

Pauline har alldeles för mycket grejer

…och alldeles för liten väska. För att inte tala om ett alldeles för snålt flygbolag – och jag visste att det här skulle inträffa – MEN MAX 20 KILO, KOM IGEN??

Jag som inte ens tycker att jag har shoppat så mycket om man ser det utspritt på ett halvår. Jag har inte ens köpt souvenirer till folk än och ännu mindre alla saker som jag vill köpa till mig själv och vårt hem i Kista. Dessutom hade jag planerat att slänga lite av det som var slitet och alla som har hälsat på har fått med sig ett och annat för att lätta min last. Ändå är det så mycket skräp jag har. Eller skräp är det inte för då hade jag slängt det, men helt ok grejer liksom.

Jag ringde SWISS, som är för övrigt sista gången jag flyger med, i hopp om att få betala mig till en extra väska på 20 kg. Det brukar ju funka på alla bra bolag men den gubben gick alltså inte. Dock erbjöd de mig att betala 50 eur per kilo som skulle råka vara över mina 20. Tack, så vänligt.

Min sista utväg var alltså att posta alltihopa och jag fick med Shibasaki-sans hjälp utklurat vad de största tillåtna dimensionerna och vikten är på ett skeppat paket med Japan Post. Kortsidans omkrets tillsammans med paketets längd får inte överstiga 3 m och vikten kan vara upp till 20 kg där med. Lustigt nog var den största lådan de erbjöd på postkontoret bara dryga hälften av max-storleken, så det lät jag mig inte luras av. Klart jag skulle ha så stor låda som möjligt! Efter lite tips hittade jag den perfekta boxen i källaren på Tokyu Hands i Shibuya.

Något pricey, men när jag är ruinerad sen kan jag bo i den. Den har till och med en kiosklucka för min gatu-business!

Något pricey, men när jag blir ruinerad så är det den finaste kartongen man kan bo i. Med kiosklucka och allt för min korvmoj-business!

Aj då, endast halvfull och vägde redan 18+

Plockade ut några böcker och vips fick jag i lite till! Färdig att plockas upp!

Jag hade sett en lapp i receptionen om att posten kunde komma och plocka upp stora paket, gratis, om man betalade i cash på plats. Förträffligt! Däremot trodde inte tanten bakom disken att de kunde engelska så jag frågade lite generat om hon kunde ringa åt mig, och det gjorde hon så gärna! Tur var nog det också för samtalet tog nästan 5 minuter och de ställde en himla massa frågor om telefonnummer och adress, innehåll, värde och jag vet inte vad. Det hade jag aldrig klarat på japanska! Det skulle ta dem två timmar att komma hit, sa hon, så jag gick till bankomaten för att vara redo med stora pengen när de ringer på. Tror ni inte att de ringer redan 10 minuter senare, när jag precis vänt hemåt efter att ha tagit ut pengar! Jag sprang tillbaka och blev mött av en trevlig man med kärra och våg, som följde med mig upp för att hämta lådan. Den vägde (bara) 19.1 kg, hade ju kunnat proppa i lite till! I vilket fall så betalade jag 10 250 yen (840 sek) och förhoppningsvis har kartongen och jag ett återförenande om ca 2 månader i Kista.

De hade lite andra kul grejer på Tokyu hands, som jag gärna delar med mig av. Varför har jag inte gått dit tidigare? Det var som ett enormt Panduro Hobby ihopslaget med Butterick’s, Teknikmagasinet och Designtorget. Tror de hade 8 våningar, varav varje var uppdelat i tre halvplan.

Alla husdjurs dröm är att bli burna på bröstet som ett spädbarn.

Våtdräkt för hundar?

Kramkuddar för barn, jättefina faktiskt!

Butterick’s-biten av det hela…

…japanerna gillar verkligen maskerader ^^

De gillar även påhittade flaggor från det där Skandinavien som ingen varit i.

Det här köpte jag faktiskt, lite roliga gem att pigga upp rapporten med!

Och den här tänkte jag ge till någon, ett nyckelhänge som ger ifrån sig spol-ljud ifall man råkar befinna sig på en toalett utan just den funktionen.

Sedan var jag även på IKEA i Yokohama förra helgen, ett kärt minne! Det kändes precis som IKEA i Sverige och det var inte helt oväntat väldigt prydligt och rent allting. Till och med de gula påsarna hade någon vikt i samma format, en och en. Inte alls som IKEA i Chicago där det var totalt kaos.

Det var skyltat till shuttlebussen redan utanför spärrarna i Shin-Yokohama.

Gratisbuss!

Entrén

Det roliga var att alla rumstorlekar skrevs med både tatami-mattor och kvm.

”Gu-mo-ro-n”

Jag älskar hur de skriver alla svenska namn med katakana! :D

Trodde inte den här tavlan skulle finnas i svenska sortimentet, men det gör den tydligen. Heter ”Olunda”.

Jag äter aldrig i restaurangen på IKEA i Sverige, men det lockade lite just då…

Till och med semla hade de!

Kunde inte hålla mig borta från köttbullar och semla! :/

Tomoya, som jobbar där, och Chihiro var mitt sällskap!

Tror att marknaden är lite större utomlands, men välkommen för alla Sverige-törstande.

Det är allt för nu! Jag kämpar på med exjobbsrapporten varje dag och inser hur röriga alla experiment vi har gjort är. Förhoppningsvis svarar Kuroiwa-sensei på mitt mail den här veckan, men man vet aldrig. Annars får jag gå dit på fredag och lite försynt påpeka att han borde läsa sin mail oftare.

Dr. Fish – Doktorn är hungrig och dina fötter står på menyn

Jag har velat prova länge och efter mycket letande råkade jag snubbla över OSSO Ladies’ & Men’s Spa i Shinjuku, precis runt om hörnet från Shinjuku Ward Office på Yasukuni Dōri.

OSSOs fasad

OSSOs skyltfönster

De erbjuder ”Fish Therapy” som är en typ av pedikyr utförd av hungriga små karpfiskar. Kalaset kostar 1000 yen (ca 80 sek) för 15 minuter, och för 500 yen till får man sitta i en halvtimme.

Man låser in sina skor innanför entrén…

…och köper en biljett i en vending machine…

…för att sedan göra rent fötterna i duschen innan man får komma i närheten av fiskarna.

Här bor de och jag tror de visste vad som skulle komma.

Man doppar ner sina nytvättade fötter i 20-37 grader varmt vatten och genast flockas fiskarna, som är av sorten Garra Rufa, runt maten.

Garra Rufa a.k.a. Doktor Fisk, bild från Nerdist.

De små fiskarna knaprar bort död hud men lämnar frisk vävnad ifred, vilket är en betryggande tanke när det kittlas och rycker lite i musklerna (ibland hela vägen upp till knäna). Men det är inte alls obehagligt och fötterna blir alldeles lena efteråt. Tydligen sägs behandlingen även öka blodcirkulationen vilket kan göra underverk för patienter med psoriasis.

Amandine ville inte doppa först.

Så jag var inte den som var den!

OM-NOM-NOM

Jag spelade också in en liten videosnutt som går att se här nedan:

Känner mig som en ny människa och tänker absolut gå fler gånger innan jag måste lämna det här underbara landet!