Ōsaka för en dag

Dain och jag hade planerat en minisemester i semestern, först till Ōsaka och sedan till Kyōto, så onsdag morgon kl. 4 steg vi trötta upp för att ta första metron kl. 5. Den skulle ta oss till Tokyo station där vi kunde byta till Shinkansen, Japans version av X2000 som är typ tusen gånger snabbare. Eller kanske inte tusen, men ni fattar. Folk hade skrämt upp oss med att det skulle vara sådan fruktansvärd trängsel och att tågen bara står inne ett par minuter innan de svepte vidare, så vi ville verkligen inte stå där med lång näsa – speciellt inte när vi betalat så mycket som vi lagt ut på den här nyårshelgen. Nyår är en av de viktigaste högtiderna i Japan och därav det höga priset och trängseln… Hur som helst. Naturligtvis gick allt ovanligt smidigt och alla kunde helt plötsligt engelska, så vi satt stadigt på våra stolar i det uppvärmda väntrummet på perrongen en timme innan vårt tåg skulle gå!

Jag roade mig med att fota tåget som gick innan oss, ett likadant som vårt. Men jag är ingen train otaku så jag kan ha fel…
Jag köpte onigiri och kaffe som jag försökte hålla mig vaken med.

Sedan satt vi äntligen på tåget, och ingen vågade säga att vi satt på fel platser. Resan till Shin-Ōsaka tog ca 2 ½ timme, och halvvägs kunde man se Mt. Fuji under en nästan klar himmel.
Tokyo som utgångspunkt är markerat med cerise, Ōsaka i orange.

Vid Shin-Ōsaka tog vi vanlig JR-tunnelbanelinje någon station till Ōsaka huvudstation. Det var svinkallt (kallare än i Tokyo) och vi hittade snabbt shuttlebussen till vårt hotell Westin, som låg ca 10 minuter bort. Väl där fick vi inte checka in än, utan hade 3 timmar att ta kål på. Som tur var fick vi lämna bagaget i receptionen så vi kunde gå ut en stund för att titta på näromgivningen. Så här såg det ut i trädgården bakom vårt hotell.

The reverse falls är ett vattenfall som forsar baklänges!
Söta karpar som gapade efter mat.

Höghuset bredvid vårt såg lite intressant ut, så vi gick dit för att titta närmare på det. Tydligen var det Umeda Sky Building och de hade ett observatorium högst upp som heter Floating Garden Observatory. Vi åkte så högt upp man kom gratis, till 140 meter, men utomhusplattan var lite högre upp.

På bottenvåningen i Umeda Sky Building ligger Takimikōji, även kallat FunFun-Plaza, som vi råkade stöta på av en slump. Det var menat att se ut som gammaldags restauranggator men kändes aningen plastigt… Lite kul att se ändå, och det var säkert inget fel på maten.

Karta över Takimikōji
Välmarkerad näsa… hm

Resterande tiden som var kvar till incheckning tillbringade vi i hotell-lobbyn, halvt sovande halvt förstrött bläddrande i broschyrer om staden. Så snart vi fick rummet rusade vi in för att plugga in datorn och söka sightseeing-tips för de få timmar vi hade. Vad gjorde man innan internet – frågar hotellpersonalen? Usch vad osmidigt!

Lobbyn
Stort och lyxigt, kändes verkligen ovant!
Egen multifunktionell toasits.
Utsikt från vårt rum på elfte våningen.

Viktiga landmärken verkar bland andra vara Ōsaka Castle och Tsūtenkaku Tower, och vi började med Ōsaka Castle. Dit kommer man om man åker JR Loop Line till antingen Ōsakajōkōen eller Morinomiya. På grund av den kommande nyårshelgen så var själva slottet stängt, men vi kunde beundra det på avstånd och se den omgivande parken.

Minomiya station

Karta över slottsparken

Jag gick ner på huk för att klappa en katt, och då klättrade den kvick över i mitt knä och ville inte flytta på sig… Den spann och såg så nöjd ut att jag inte ville sätta ner den.
Dain framför vallgraven runt slottet, med ett UFO i bakgrunden.
Skylten förklarar: ”Solar UFO (Photovoltaic Water Purification System) is operated only by the sunlight”
Se om du hittar katten!
Time Capsule Expo ’70
Näst åkte vi till Ebisuchō, där man i området Shinsekai kan hitta Tsūtenkaku Tower som även det är ett känt landmärke för Ōsaka. I all djungel av små shoper och restauranger valde vi en enkel middag bestående av friterat kött, fisk, skaldjur och grönsaker på pinne. Det var förvisso gott, men jag kan inte säga att vi riktigt fått uppleva den fantastiska mat som Ōsaka är så känt för. Det finns till och med ett ordspråk som säger: Dress till you drop in Kyōto, eat till you drop in Ōsaka (med ”dress” menar de kimonos).

Vy över gatan Shinsekai och tornet Tsūtenkaku, sett från Ebisuchō station.
Tornet sett från andra sidan, med reklam för Hitachi.
Vår middag!

På vägen hem stannade vi en kort stund på shoppinggatan Tenjinbashisuji som påminde en hel del av Kichijōji.

I klo-maskinhallen One on One hade de nästan bara desserter och kakor.

 

Annonser

Yokohama och Chinatown

I måndags hade vi en lugn dag i lägenheten, men vi åkte till Kichijōji på eftermiddagen för att shoppa lite kläder till Dain (!) och avslutade med en utsökt middag bestående av shabu-shabu och sukiyaki tillsammans med Tomoya på Nabezo.

Under tisdagen var vi nästan lika trötta, men kom till slut iväg till Yokohama vid lunchtid. Efter att vi ätit en omuraisu (omelett med ris inuti) så fick vi sällskap av Chihiro, som tog oss till Chinatown.

Omuraisu, bild härifrån.

Vi köpte ingenting i Chinatown, men det är alltid kul att gå och titta och faschineras eller förfasas över allt skräp de säljer där.

Sou Sou tillverkar moderna tabi, alltså ninjastövlar, med brokiga och färgglada motiv. Hade de inte kostat över 8000 yen (625 sek) så hade jag redan köpt några par…

För kvällsmat återvände vi till Shibuya där vi mötte Tomoya och hittade ett litet krypin precis bredvid Scramble Crossing. Vi beställde monja och okonomiyaki som vi tillagade själva på stekbordet! Varmt, men roligt och mycket gott!

Råa ingredienser till monja…
…som man steker på och formar en atoll med för att hälla såsen i.
Det ska inte svämma över :/
Jag steker monja också, den blev ätbar.
Okonomiyaki är fastare och skall stekas på båda sidor. Dain är koncentrerad till det yttersta inför vändningen…
…och väldigt nöjd när det lyckades!
Färdig okonomiyaki inklusive sås, majonnäs, sjögräsströssel. och torkade fiskflingor.

Ueno och Roppongi

I helgen har vi tagit det rätt lugnt, mest gått ut för att äta och sedan tillbaka igen. Fast på söndagen snubblade vi över ett campus för University of Tokyo, nämligen Hongo Campus. Rätt nedgånget och smutsigt faktiskt, men det mulna vädret kan ju ha bidragit till känslan av svunnen glans. Anledningen till att vi var där ute var för att vi ville hitta Yayoi Museum och Takehisa Yumeji Museum som ligger i en smal röd tegelbyggnad på andra sidan vägen från campusområdets nordöstra utgång. Naturligtvis var det inte öppet, trots anvisningar i guideboken, så vi fick inte se alla illustrationer, böcker och andra föregångare till manga-kulturen.

Istället traskade vi till Ueno Park och tittade runt lite där. Det finns ett och annat tempel i parken, även museum och massor av fåglar.

Båtuthyrning av färgglada svanbåtar.
Buddhistiska templet Benten-dō, tillägnat Benzaiten.
Rökelse-krukan som finns framför varje tempel.
Den här symbolen är snarlik en Triforce…
…från Zelda. Men jag antar att det inte är menat som en spelreferens. Det fanns en släkt som hette Hōjō, och de hjälpte till med att sprida Buddhismen i Japan.
Vi gick vidare inåt parken.
Utanför ingången till Kiyomizu Kannon-dō, står en lång rad torii som leder vägen. I templet kan man som kvinna lämna en docka till guden Senjū-Kannon om man önskar ett barn.
På den öppna platsen bakom höll ett gäng akrobater på med en uppvisning.
Efter en snabb lunch kom vi strax till Tokyo National Museum, där vi köpte biljetter och gick in. I vanlig ordning hade vi planerat lite dåligt och fick kanske bara 1.5-2 timmar på muséet, men det var inte så hemskt dyrt ändå (6oo yen för vuxna, vilket är knappa 50 sek) så det gjorde inte så mycket.
Honkan från 1937.
Hyokeikan från 1908.

Området består av fem byggnader, varav Toyokan var stängd för renovering. I huset som heter Honkan fanns lite allt möjligt japanskt som gamla svärd, keramik, lackat trä, textilier och smycken. Men vi hann gå över i Heiseikan innan jag upptäckte att det inte var totalt fotoförbud, utan bara för enstaka objekt från privata samlingar. I Heiseikan hade de utgrävningsfynd från hela Asien och mycket av det var av terrakotta.

Den här var så himla söt… ”Dancing People” från 500-talet.
”Dotaku” (klockformat brons) från 0-200-talet.
Rustningar av järn-plattor ihopsydda med lädertråd, från 400-talet.
Terrakotta från 200-400-talet.
”Haniwa”-figurer av terrakotta placerade vid gravar under 300-400-talet.
”Haniwa”-häst från 500-talet.

Vi hann en sväng till Hyokeikan också, där de hade fynd från bl.a. Kina, Korea, Indien och Iran. Det var lite knappt om tid innan vi skulle bli utslängda så jag brydde mig inte om att fota…

För att avsluta kvällen åkte vi in till Roppongi, där vi besökte Roppongi Hills och Tokyo Midtown. Vi stannade längst i Tokyo Midtown för att titta på de vackra upplysningarna i parken bakom galleriorna.

Tydligen fanns det en stor japansk park som heter Hinokicho, om vi bara hade gått lite längre in.

Innan vi åkte hem gick vi till Don Kihote och köpte Suntory Hibiki 17-årig whisky, som Dain ville att jag skulle hitta åt honom.

Bill Murray dricker Suntory i filmen Lost in Translation – ”For relaxing times, make it Suntory time.”