Vi beställde ju sol!

Wille och jag möttes vid Harajuku station med ambitionen att traska i Yoyogi Park och titta på Meiji Jingu, men regnet hängde i luften och det var allmänt grådaskigt. Istället gick vi mot Roppongi, för jag hade för mig att det låg så nära… Antingen så gick vi en helt annan väg än när jag gick med Kai sist, eller så var det mycket längre än jag kommer ihåg. Hur som helst så promenerade vi via Cat Street, som är kantad med lite hus och butiker av intressant arkitektur. Massiva nystan med elledningar också, för den delen.

Efter en lång tråkig sträcka bredvid den stora bilvägen som var Roppongi dori, kom vi snart förbi en restaurang som hade både friterat och curry. Vi slog till direkt för att bättra på späck-lagret och höja värmen. Som tur var fick man haklappar till nudelsoppan, för gula stänk på tröjan är inte så himla hett.

I närheten av Roppongi Crossing finns en rätt stor Don Kihote-butik på 6 våningar. Där förlorade vi oss en stund med alla ”tillbehör” som man kan tänkas behöva…

Rygg-skrubbare/-kliare med klämvänliga bröst till exempel.
Eller diverse sortiment av underkläder både för kvinnor och här för män, min favorit i listan över smaklösa saker är den till höger med extra mycket könshår.
Eller en onödig blickfångare på förpackningen för kroppsstrumpan kanske är värre?
Typiskt att Halloween redan är över, jag som skulle varit varmkorv på pinne istället!

Några minuter bort ligger även Roppongi Hills, där vi tittade på allt fint som blänker och ser dyrt ut. På vägen hittade vi det här cafét med urgröpta limpor som var fyllda med glass, grädde och frukt. Tyvärr var det stängt, annars hade det varit ett självklart alternativ till eftermiddagsfikat!

Vi åkte en tur till Ginza också, bara för att vara säkra på att vi inte missat något snobbigt kvartér. Det är ju vackert att titta på, om än lite opersonligt.

Vi började bli hungriga igen, men istället för att äta inne vid Ginza så åkte vi ut till Shin-Okubo i närheten av Baba. Där tog vi en öl och delade på en okonomiyaki på en pub innan vi promenerade till nästa station. Vid Baba svängde vi in på Sakae dori, och hittade av en slump en supermysig restaurang allra längst bort! På varje bord hade de en hög med glödande kol som man kunde tillaga vissa rätter över, men jag åt soba och Wille tog revbensspjäll så vi använde den aldrig.

Det var ändå lite gulligt, för som avslutning gav de oss några tomtebloss som man kunde leka med över glöden. Det var ett riktigt fint ställe och maten var inte alls så dyr som man skulle kunna tro (1500-3000 yen per person). Belåtna lämnade vi den varma och sköna restaurangen för att skiljas åt i regnet. Mitt paraply höll nästan hela vägen hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s