Odaiba i solsken

Jag kommer hoppa lite i tiden med detta inlägg, så ni får ha överseende med det… Det mest intressanta jag gjort under de senaste dagarna var igår då vi åkte till Odaiba! Området ligger på en konstgjord ö i Tokyo Bay, dit man kommer om man åker över hängbron Rainbow Bridge. Vi tog den förarlösa monorail-banan Yurikamome från Shimbashi (Ginza line) till stationen Odaiba-Kaihinkoen, alternativt går man av i Daiba som ligger mitt i nöjesområdet.

Borta i horisonten såg vi gallerian Decks Tokyo Beach, och mötte snart Shibasaki-san på vägen. Det var lite mulet till en början, så vi satte oss på en restaurang inuti shoppingcentret (som ändå hade sjöutsikt). Det blev Positive Deli.

Smaskig tonfisk-sashimi på ris…
Dessert-buffét ingick i priset!

Både jag och Kristin, som jag mötte på Svenska Ambassaden tidigare i veckan, var väldigt ivriga över att få se Odaiba’s reprika av Frihetsgudinnan. (Jag hade ingen aning om att det fanns så många kopior av den här statyn, kolla bara in Wikipedia-sidan om dem!)

Den som sa att Rainbow Bridge var en replika av Golden Gate-bron har ljugit för mig! *morr* Tur för den personen att jag inte minns vem det var.
Den populäraste fotoposten framför statyn. Jag lovar, jag stod och tittade en stund – helst skulle man ha en pet-flaska grönt te eller liknande i handen.
Man förvånas över hur liten den är, och att den står på marken…

När vi tröttnat på att fota statyn, bron och vattnet så gick vi tillbaka till den rosa byggnaden som hette Aqua City, vilket är ännu en galleria.


Det lustiga huset i bakgrunden med metallsfären är Fuji TV’s högkvarter.


Ok, vem vill ha en död katt runt halsen? Även om den är uppenbart konstgjord och sminkad.

Vi kom innevägen tillbaka till Decks Tokyo Beach och stannade vid ingången till Tokyo Joypolis, som tydligen är ett nöjesfält under tak med arkadspel, virtual-reality-spel och annat nördigt. Men Shibasaki-san rekommenderade det inte, och vi gick vidare. Jag får väl komma tillbaka när jag har ett geek med mig! *hint*

Vi gick upp på övervåningen istället, där de hade en riktig nostalgimarknad med allt från 60-80-talets Japan i form av leksaker, godis, restauranger, spökhus och massor av väl bevarade vintage-detaljer.

Mmm… Karameller med ramen-smak.

Krambjörnarna är jättinne överallt, speciellt i Harajuku.
Allsköns varianter av Ramune!
Varför har de västerländska barn på japanska förpackningar?
Japaner och skräck, alltså. Riktigt äckligt verkade det, jag vågade inte gå in…
Om du alltid velat ha en skalbagge som husdjur så är detta rätt ställe att gå till… *ryser*

Vi fotade oss i en fotoautomat, och efteråt fick man redigera bilderna med att lägga till glitter, hjärtan, text och allt möjligt… Tyvärr blev de så små att jag inte kan lägga upp dem genom att bara fota dem.

Vi kom ut igen och gick mot stationen vi kom ifrån, Odaiba-Kaihinkoen, och fortsatte gå åt andra hållet. Så småningom nådde vi Venus Fort, ytterligare en galleria.

Toyota City Showcase, om man är intresserad av bilar. Det var inte vi.
Color World, ett enormt rum med massor av arkadspel – gamla och nya!
Hittat i en outdoor-butik i gallerian…
När jag såg den här var jag bara tvungen att prova.
Min Edamame-ambulansbåt!
Precis vid ingången till djurbutiken Pet Paradise så kissade en hund på golvet…
Stackars alla små valpar och kattungar som måste ligga i de här burarna! :'(

Det som gör Venus Fort lite speciellt är att den är designad för att efterlikna arkitekturen i 1700-talets Rom, med ett tak som simulerar himlens färg under olika tider på dygnet.

Ninjastövlar med modern touch!
Och så ett casino mitt upp i alltihopa.

Sedan var vi ute igen! Vi hade blivit lovade en liten VIP-tur på Fuji TV, eftersom Shibasaki-sans kompis extraknäcker där. På vägen dit gick vi förbi den här underbara dörrposten till Cats’ Livin.

Kompisen hade inte tid så länge utan var tvungen att gå tillbaka till arbetet. Vi gick ut och runt huset för att komma in genom den vanliga turistentrén.

*tihi* Fisland…

Man kunde ta en hiss upp till 25:e våningen där ingången till sfären var, men vi missade precis tiden då biljettkontoret stängde… Nästa gång!

Rainbow Bridge, som var vit när vi var där, var ändå vacker med Tokyo Tower i bakgrunden!

Trötta och utsvultna tog jag och Kristin oss till Nihombashi för att äta lite middag. Därefter var lördagen slut.

Tillbaka till i torsdags: ”Tyfonen” som skulle ha dragit över Tokyo var inte alls så kraftig som de sa att den skulle bli, inte heller så långvarig. Jag stannade ändå hemma eftersom jag blivit tillsagd att göra det. Under fredagen satt jag också hemma större delen av dagen, och nu har jag börjat fundera över upplägg av rapporten. Det ser överskådligt ut, men det är säkert mycket värre när man väl börjar skriva.

Fredag kväll hölls en välkomstceremoni i Garden House på Waseda’s huvudcampus. Rektorn var där igen och höll ett tal på japanska, och sedan var det gratis buffé av japansk mat! Jag åt mig mätt, minglade lite, och gick sedan tillbaka till Hoshien för att träffa Chihiro. Feel Japan hade olyckligtvis planerat ett matlagnings-event samma tid och jag ville gärna se lite av båda. De lagade takoyaki. Det är en typ av pannkakssmet med finhackad bläckfisk och kål som sedan steks i små kulor. Rätt så gott!

2 thoughts on “Odaiba i solsken

  1. Man kan ju undra hur länge man skulle behöva stanna i Tokyo för att hinna se det mesta. Vilken otrolig stad. Butiken för halvädelstenar skulle man ju vilja se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s