Maid Cafe och (mestadels) fönstershopping

Idag har varit en härlig dag, full av roliga upplevelser! Frippe och jag möttes på Akebonobashi‘s perrong och åkte till Iwamotochou, som är väldigt nära Akihabara‘s station på JR Line. Vi började med en helt ok sushi-lunch på en restaurang under järnvägen, förutom att ingen av oss tyckte ålen var god (måste ha varit någon konstig marinad) och båda lämnade den skumma, totalt smaklösa brylépuddingen man fick till. *blä*

Lite vandring senare…

…så kom vi fram till affären med robotar som stod omskriven i guide-boken, Tsukumo. Den var inte så värst imponerande och verkligen överreklamerad. Det enda som fanns är på nedan två bilder från inuti butiken.

Sedan var det dags för Maid Cafe! Vi stötte på en trevlig inkastare (självklart iklädd French Maid outfit) och blev visade till hissen som skulle ta oss till rätt våning. Cafét hette Popopure, och bestod av tre våningar varav vi gick av på den första. Vi blev tilldelade ett bord och insöp sedan atmosfären i några minuter. Det var inte så många äldre män som jag hade trott att det skulle vara, utan lite blandat med yngre killar (geeks) och någon medelålders kvinna med sina döttrar till exempel. Jag tror inte man fick fota egentligen, men jag var tvungen i smyg.

Vi skrattade ändå gott åt menyn, som förutom att erbjuda det vanliga ett café gör även gjorde reklam för att man fick fota sig med ”sin” maid för 500 yen (40 sek) eller få spela in ett litet DVD-klipp på 3 minuter när man sitter och pratar/fnissar med henne för 1000 yen…

Vi beställde varsin dryck och när den kom så började servitrisen babbla en massa obegripligt på japanska, och sedan viftade hon över glasen och gjorde hjärt-formar med händerna som hon ”skickade” till våra glas… Jag tror att hon gav oss lite extra kärlek på det sättet, men vad vet jag? Vi tittade roat på de andra besökarna, som alla verkade vara en aning förlägna att vara där. Vi också egentligen, men det var lika kul som pinsamt! Så om ni inte trodde att jag skulle fota mig med en av flickorna så hade ni fel! Titta vad söta vi är när vi gör nyan nyan posen! (”Nyan” är vad katter säger på japanska)

Vi skulle möta upp Kai vid Shibuya, så vi tog oss till närmsta station som blev Akihabara. Jag kunde inte låta bli att gå in i den ”anime/övrigt japanskt junk”-butiken som låg direkt utanför Akihabara Electric Town Exit, med namnet Hobby Shop Kotobukiya. Titta vilka godbitar jag kom över: två soot spirits från Hayao Miyazaki’s filmer ”Min granne Totoro” och ”Spirited Away”, en väska med motiv från ”Kikis expressbud”, samt en gigantisk edamame-shiba från reklamerna om Mameshiba!

Väldigt nöjd med mig själv så väntade jag gladeligen, tillsammans med Frippe, på Starbuck’s vid Scramble Crossing (Shibuya) tills Kai kom dit.

Det första vi gjorde var att gå till varuhuset Shibuya 109, det huset som var för tjejer (finns ett separat för killar också). Det var i prisklass lite dyrare än HM, men verkade vara ungefär samma kvalitet. Inga plagg man äger länge alltså, men eftersom trender växlar varje vecka i Shibuya så är det väl ingen som klagar på det. Jag måste vara så fruktansvärt ohipp egentligen…

Efter åtta våningar gnistrande strass och mycket folk så insåg jag att jag förmodligen inte kommer kunna köpa något där, då storleksutbudet såg väldigt begränsat ut. Även skor, tyvärr. Vi gick vidare och tittade på lite grejer som de andra skulle ha. Jag var inte så värst intresserad, men såg bland annat lite kul saker på vägen!

Och sedan var vi i Harajuku!

Det här är från Cat Street, inte ens Kai visste varför den kallas för det.

Sedan var det tid att äta igen, känns inte som att man gör något annat! Det blev sukiyaki och shabu-shabu kombinerat… Det är i princip samma rätter med tunna rå skivor av nötkött och/eller griskött, färska grönsaker och en kokande gryta som allt stoppas i. För sukiyaki har man en smaksatt buljong, och doppar sedan bara i vispat rått ägg. För shabu-shabu har man istället en smaklös buljong och doppar efteråt i antingen sesamsås eller en lite syrligare soja-aktig sås med gräslökshack. Vi hade två grytor till fyra personer och fick således båda alternativen! Restaurangen hette Nabezo.

Nu är klockan efter midnatt och jag måste få sova något för att orka flytta imorgon – nu får jag äntligen min studentlägenhet!

Annonser

2 thoughts on “Maid Cafe och (mestadels) fönstershopping

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s