Nöden är uppfinningens moder

Det sägs att det som föder många idéer är behovet av något, och vi ser denna tendens även i djurlivet. Fler och fler arter rapporteras använda verktyg i naturen för att lura ut byten eller nå annars otillgänglig föda.

Vi människor har varit experter på att lösa problem, överkomma hinder och stilla behov i vardagen. Men någonstans här börjar kreativitetens idékälla översvämma de existerande behoven i dagens samhälle, och vi erbjuds ständigt nya lösningar på redan fulländade sådana.

Ett tecken på utveckling är att man hittat ett sätt att göra något enklare, vilket får bieffekten att vi blir mer bekväma och lata. Exempel på mänsklig lathet är sensor-aktiverade garageportar och lampor, självspolande toaletter, självrengörande kattlådor, baconnaise, kaffekoppar med integrerad kakhylla, träningsverktyg som gör jobbet åt en, och färdigmat.

Finns på SmartScoop
Finns info HÄR
Dunk Mug finns att köpa på gadgets.co.uk

Dunk Mug är förmodligen världens mest överflödiga uppfinning. Däremot denna Cat-Carrier, varför har jag inte sett den i butik?


Om återgår till färdigmat, så har fler och fler negativa sidor av dessa produkter och även light-produkter upptäckts. Statistiska Centralbyrån har gjort undersökningar som visar att ett ökat antal svenskar utvecklar omotiverade allergier, märkliga sjukdomar börjar dyka upp och befolkningsfetman ökar. Detta kan bland annat relateras till högprocesserad mat med tillsatser som skall förlänga hållbarheten på livsmedel, förbättra det kosmetiska, påverka livsmedlens smak, konsistens, färg och utseende i övrigt. Om ni inte tror mig så finns otroligt informativt och skrämmande material på Äkta Vara.

Det är tydligt att industrins största intresse är att tillverka så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt, och helst ska det aldrig ska bli så gammalt att det behöver slängas. För att åstadkomma det används äkta råvaror mer sällan och byts ut av tillsatser som skall ersätta de egenskaper äkta varor har. Inte konstigt att det får konsekvenser för konsumenterna. Men vi är också lata av naturen, vi vill gärna äta det som går snabbt att tillaga, är gott och inte kräver att vi ska behöva träna för att hålla vikten. Det enkla svaret är light-produkter och färdigmat.

Som det nyfikna djuret människan är så kommer vi aldrig att anse oss som färdiga med att utveckla samhället, och nya idéer och uppfinningar kommer att poppa upp så länge vi existerar på jorden. Och det är just det – hur länge existerar vi på jorden, och när kommer vi ha utvecklat oss till förbannelse och slösat så mycket av resurserna att det inte längre går att bo här?


Den subtilt samhällskritiska barnfilmen Wall-E, animerad av Pixar, är skrämmande nog inte så orealistisk. Den utspelar sig under århundradet 2700 och då är jorden täckt av sopor, luften så förorenad att all växtlighet dött ut och mänskligheten tvingats fly till ett kryssningsfartyg i rymden. Där har de bott i nästan 700 år och blivit barnvaktade av robotar. Alla åker runt på svävande fotöljer och barnen behöver aldrig lära sig att gå. Maten får alla i form av ”Varma Koppen” ur automater och ingen behöver någonsin göra något själva. Självklart är alla smällfeta och ingen har någonsin brytt sig om vad som händer i omgivningen och varför de inte bor på jorden.

Nog för att en framtid som denna säkerligen aldrig skulle inträffa, men vi är helt klart på väg att bli för bekväma. Så fort något kräver lite tankeverksamhet, skicklighet eller tid att utföra så kommer en lösning som delvis underlättar eller helt avlägsnar problemet. Som med matlagning, träning, uträkningar, fabriksjobb, hantverk… Listan är lång.

Men som Albert Einstein en gång sa: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” Genom att följa lathetens intuition har vi kommit dit vi är idag, med tydliga spår i folkhälsan och vår planets klimat. Vi behöver tänka om och lägga mer fokus på utveckling som verkligen behövs, id est förnyelsebar energi, sophantering och riktig mat. Och det går inte att bara att skjuta upp bollar av skrot i rymden, för förr eller senare kommer det tillbaka även om omloppsbanan är många tusen år. Det skulle vara rätt ironiskt om jordens befolkning nästa gång utplånades på grund av att ett brinnande klot av gamla plastmuggar med kakhylla korsar vår omloppsbana.

Bild från Stein’s View
Annonser

Vaxa inte benen fredagen den 13:e (med Veet)

Tänkte att jag ville vara lite fredagsfin när vi skulle gå och bowla med våra kompisar ikväll, och det var väl med denna bild i bakhuvudet som jag började vaxa benen.

Dock blev det inte som jag tänkt mig och nu ser mitt högra smalben ut såhär:

Isch… Det känns lika äckligt som det ser ut. Mormor tror att det är första gradens brännskada, möjligtvis andra gradens där huden lossnade och det rinner sårvätska.

”Hur kunde det bli sådär? undrar ni säkert. ”Vilken n00b, aldrig vaxat benen och först nu tänkte hon konvertera från en gorilla till en dam!” Inte riktigt, va. Jag har använt just det här vaxet från Veet i säkert typ 10 år – faktiskt när jag började bry mig om fjunen på benen.

Kvalitén på vaxet och remsorna har varierat, och för ett par år sedan skickade jag ett argt brev för att remsorna bara gick av. Då fick jag hemskickat ett paket extra. Tackar. Men nu?! Se hur min burk ser ut:

Ser ni stämpeln med bokstäverna ”PE”? Det står för polyetylen, och detta vet jag för att jag ironiskt nog hade en tenta om polymerer idag. Polyetylen är en jättevanlig plast som smälter vid temperaturer mellan 105 till 130 °C beroende på hur långa polymerkedjorna är. Det är långt över koktemperaturen på mitt vax, och jag lovar – det kokade inte när jag försökte smeta det på benet.

Det må vara att det var lite kvar i burken när jag värmde det, men jag har råkat koka det förut och bara lämnat det för att svalna innan användning utan problem förut. Men nu verkar vaxet ha reagerat med plasten, bildat någon ny förening som hade högre kokpunkt och var ungefär lika trögflytande som vaxet i sig är när det är lagom att bre på.

Jag hann som tur var bara få på en 2 x 3 cm stor yta innan jag vrålande av smärta panikslaget försökte få bort den kladdiga sörjan… Det är inte så lätt, det är meningen att det ska ryckas loss och tanken på att lösa upp det med varmt vatten kändes inte så aktuell heller.

Så jag ryckte, och med följde ett par hudlager och nu har jag bandage på min bowlingkväll. Tack så mycket, Veet.

Uppdatering på brännskadan!

Dag 6 – Knallröd och den vätskande delen har börjat levra sig. Den stora blåsan var inte lika vätskefylld. Sexighetsfaktor 1.

Dag 15 – Efter dagar av intensiv begäran att få klia har blåsan torkat och lossnat. Bara sårskorpan kvar. Hade varit lite jobbigt om hela blåsan gått upp, det är svårt att läka en sårskorpa som är 2 x 3 cm. Observera att jag inte vågat vaxa benen på ett tag… Sexighetsfaktor 3.

Dag 24 – All död hud har lossnat och såret har en jämn yta, fortfarande mörkare i tonen och jag oroar mig lite för ett ärr. Sexighetsfaktor 7.