Hong Kong, med lagom mycket skygglappar

Vår släktresa tog oss även till Hong Kong, den lilla ”plutten” utanför Kinas sydkust med knappa 7 miljoner invånare. Pah.

(Källa: Wikipedia)

Vi var bosatta på Metropark Hotel i Kowloon (norra ön på andra kartan ovan) vid två tillfällen under resan, en natt innan vi kommit till Bali då alla var dötrötta hela tiden – och tre nätter på väg hem från Bali. Som för många andra som flugit i 10 timmar var mitt första intryck av hotellet hur blått vattnet i toaletterna är. Nu är inte jag någon rabiat träkramare, men med Kinas avsevärda befolkningsantal och ett sådant frikostigt användande av toarengöringsmedel? Det kanske bara är hotellen som har råd med det, men så många som faktiskt bor på hotell så borde det ändå ha någon negativ effekt på deras vattenutsläpp. Det kanske är för att spara arbetskraft, vad vet jag. Dock ger det nöjet för användaren att se färgföränding i vattnet, för vad blir det om man blandar blått och gult? :P

Så här såg hotellrummen ut, och egentligen ville nog alla bara sova eftersom alla var så slitna pga det långa flyget och tidsförskjutningen. Ingen utom de med kartorna hade orkat läsa på om sevärdheter inför de få timmar vi hade i stan innan sängdags och ytterligare flyg morgonen efter. Vi körde den enkla metoden och stegade helt enkelt ut genom hotellentrén och såg vart benen tog oss. Vi befann oss som bekant i Kowloon och vi utgick från Waterloo Road, men vågade inte gå så värst långt eftersom vi inte vad som fanns längre bort.

Vi blev strax lite hungriga, men hade även blivit lite avskräckta av den frånvaro av hygien som verkade vara allmän för de restauranger vi gått förbi. En restaurang på Waterloo Road hade vi faktiskt gått in på, men så snart vi satt oss ner såg vi fläckarna på duken och medan tanten dukade fram te till oss så hann vi se rostfläckarna i köket och de smutsiga grytorna… Vi ursäktade oss och flydde med bena på ryggen. Okej inte riktigt, men vi lämnade stället så snabbt vi kunde utan att springa. Vi insåg lite senare på kvällen att det varit ett klokt beslut, för när vi gick förbi en annan gång så låg det en ål och sprattlade på golvet utanför sitt akvarium. Kocken sprang dit och lade tillbaka den i vattnet. *yum* Den vill inte jag äta i alla fall.

Fortfarande i jakt på ursäktbart hygienisk lunchrestaurang gick vi efter en stund förbi denna vid namn ”New Star Seafood Restaurant” på Soy Street.

Vi sa det att ”Tja men vad skulle ni säga om att bli totalt utskrattade av kineser under hela första måltiden i Kina? Låter rätt kul, va? Men då kör vi på det här stället, kom så går vi in!” Det var en sanslöst hysterisk upplevelse som började med ett anspråkslöst skyltfönster med en kock som hackade saker där inne. Det fanns inga kunder eller bord eller någonting, men vi blev nyfikna och gick in. Då blev vi uppfösta till övervåningen där en imponerande stor lunchrestaurang bredde ut sig. Och vi var de enda som inte var kineser…

Under hela måltiden gjorde vi tydligen bort oss, för andra gäster (och till och med personalen) härmade hur vi åt med pinnar och hur vi inte kunde skilja på ”liten skål med hög kant” och ”större skål med låg kant” i ätprocessen. Sedan visade det sig att den tekannan som bara hade varmt vatten i var till för att värma/tvätta servisen innan man lade mat i den. Självklart hade jag redan spätt ut mitt te med det här vattnet redan innan jag insåg mitt misstag. De bara skrattade åt oss, och vi kände oss så fruktansvärt felplacerade. Sedan beställde vi ju in mat åt 8+ pers när vi egentligen bara var 5. Inte kan väl vi hjälpa att de var usla på engelska och den engelska menyn var ytterst bristfällig! Det vi trodde var smårätter var nog familjeportioner, och även om vi äter lite mer än dem så lämnade vi hälften. Kändes så himla pinsamt! Så efter det kändes det helt berättigat att skratta åt folk vi tyckte betedde sig konstigt, vi hade liksom fyllt vår kvot. Se den här killen till exempel:

Han är hemlös och det är i sig inte det minsta roligt, men kan någon förklara varför han har ett durkslag i aluminum på huvudet? Tror han på spionerande utomjordingar? Spikregn?

Inte helt mättade av sevärdheter lommade vi in i en kiosk på Waterloo Road för att trösta oss med lite godis. Ahh… De kan godis och snacks de där asiaterna, fast det mesta var från Japan vilket skvallrar om hur jag kommer se ut efter ett halvår där (om jag får en exjobbsplats där vill säga). Pocky ftw!!

Dagen började rinna ifrån oss och precis innan vi skulle börja gå tillbaka för att möta de andra till middagen, så ramlade vi in på Nathan Road och fick se himmelriket för alla grönsaker och garanterat döda fiskar.

I slutet kom man ut i världens största shoppingområde för alla lokal-kineser. Typiskt! Men vi bestämde oss för att återvända när vi kom tillbaka från Bali. För dem som åker till Kowloon i juletid kan jag rekommendera restaurangen ”Fairwood” på Nathan Road, som enbart spelar en plingeling-version av ”Stilla Natt” på repeat. Det är julstämning det! Inte har de någon öl, eller annan alkoholhaltig dryck för den delen, heller. Ska man behöva vara nykter och lyssna på den där jäkla låten tills man blir galen?

Tillbaka i Hong Kong efter jul hade vi lite mer kött på benen vad gäller geografin. Om man går via Waterloo Road till Soares Avenue, och sedan vänster på Argyle Street så kommer man efter en 5-10 minuters gångväg till Fa Yuen Street (sportgatan). Denna är parallell med Tung Choi Street (Ladies Bazaar med massor av kul prylar för tjejer och barn) och Sai Yeung Choi Street (elektronikgatan). De har verkligen kategoriserat gatorna, rätt praktiskt om man letar efter något specifikt för då räcker det med att gå en gata ner. Titta inte in i gränderna bara, där ser man saker man inte alltid vill minnas från en semester (eller vill veta angående mattillagningen för restaurangerna).

Vi gick förstrött och tittade lite på sportgatan (tjejgatan verkade inte ha öppnat innan lunch så Dain var besparad för tillfället) och elektronikgatan, innan vi mötte de andra för att åka tunnelbana (eller ”MTR” som de kallar den) till andra sidan Kowloon. Närmsta t-banestationen var Mong Kok, och därifrån åkte vi till Tsim Sha Tsui för att besöka en galleria som heter ”New World Department Store”.

Det var inte så hysteriskt intressant då priserna var precis som hemma, och det låg åt det lyxiga hållet med märkena. Intressant att se dock, och vi åt en riktigt västerländsk lunch på McDonald’s. Mycket billigt där förresten, ungefär halva priset.

På kvällen åkte vi till t-banestationen Central för att gå till biljetthallen för ”The Peak Tram”, som är en tågbana som går upp på Hong Kong-toppen ca 300 meter ovanför havet. Under promenaden stötte vi på några enormt höga hus och flera folksamlingar bestående av hundratals tjattrande kvinnor som satt ner i klungor under öppna utrymmen med tak. Vi frågade vad de höll på med, och tydligen så träffas de varje söndag för att umgås, spela kort och prata med varandra! Lustigt fenomen.

Efter en tågresa på ca 10 minuter som fick minnena att dras till San Francisco, så var uppe på toppen. Där fanns såklart shopping till överdrift, och vi traskade runt och fotade en stund som alla andra turister. Det är tragiskt egentligen, men har man minne som en guldfisk är det lika bra att försöka behålla det lilla man kommer ihåg av semestern. Synd att det var så mulet också.

Vad håller den där tjejen på med? Hon förstör min på-toppen-bild, det är det hon gör!

Vi hade bokat fönsterbord på restaurangen ”Cafe Deco”, hur lyxig som helst! Jag tror Dain och jag fick vår godaste sushi där, den var helt perfekt! Och allt var vackert upplagt, servitörerna trevliga osv. Utsikten kunde man inte direkt klaga på heller! Man såg ut över Hong Kong Island och de högsta byggnaderna där under. Flera av dem hade alternerande ljusschema, och det var aldrig tråkigt att titta på! Alla fick hela tiden nytt vin i glasen, så jag tror de flesta köpte lite mer i souvernir-shopperna efteråt än vad de kanske skulle gjort annars… Men det gör så lite när det inte var alls dyrt, konstigt nog pga läget. Vi tog tågbanan ner, då det är enda sättet att komma ner helskinnad.

Sista dagen i Hong Kong, och på resan. Vi utgick från hotellet med hälften av gänget, och tog shuttlebussen till Tsim Sha Tsui. Därifrån vandrade vi längs hamnområdet förbi ett rymdmuseum och konstmuseum tills vi kom till vattnet. Där tog vi ”The Star Ferry” till Hong Kong Island för att se vad som fanns där.

Hong Kong’s högsta byggnad med över 80 våningar!
”First Ferry XI”? Ungefär som ”Final Fantasy XIII” :P

Vi delade upp oss, Dain och jag tog med oss mamma och Adriano. Vi gick genom ”International Finance Centre” (IFC) för att nå starten på Mid-Level Escalator, som är en serie rulltrappor som tar en upp till ungefär halva berget vi var på igår. Det fanns avsatser att gå av på överallt, om man såg något kul att kolla på.

Vi såg dock mest smutsiga gränder och restauranger, men vi stannade för lunch på en vietnamesisk restaurang och åt Phô – lite nostalgi från Texas och Dains familj! Däremot tog de 44 kr för en halvliter vatten så vi blev lite tjuriga! :O Enbart Dain och jag fortsatte till toppen. Där fanns till vår besvikelse inget speciellt alls, om man inte ville vandra 20-30 minuter bort genom en park. Njaa. Så vi började gå ner vid sidan av, och hittade lite roliga affärer som sålde helt värdelöst skräp. Men det är kul ändå.

Shii’s Song”, någon?
När vi kommit ner till Queen’s Road Central fanns bara jättedyra affärer (som finns överallt verkar det som), så vi ledsnade och tog tunnelbanan tillbaka till Mong Kok. I nu välkända kvarter gick vi igenom Ladies Bazaar igen, lite mer grundligt. Jag köpte en blus till mamma och Dain hittade lite slipsar. Gud vad prylar det finns! Jag hade lätt kunnat ägna en hel dag till bara den gatan. Men jag har varken oändligt med pengar eller tid så vi köpte inte mycket.

Mormor och morfar hade hittat en koreansk restaurang som heter ”Café de Coral”, och dit gick vi. Maten var jättebillig och jag beställde in något som bestod av rått kött, rå kyckling, fisk och grönsaker. Sedan fick man en tvådelad gasolbrännare med puttrande gryta, och så skulle man själv tillaga kött och soppa efter behag. Jag listade ut hur man skulle göra med köttet, men sedan satt jag lite hjälplös. En vänlig kinesisk (?) kvinna vid bordet bredvid såg att jag inte var från trakten, och erbjöd sig att förklara hur man gjorde. Det fanns två våningar med lådor, fulla med mat. Och lite tofu som man skulle lösa upp i buljongen när man kokat det kött man ville – så fick man vips lite härlig soppa! Helt fantastiskt roligt och gott! Men maten var nog för 2-3 personer och jag fick lite genant lämna det mesta av grönsakerna.

Efter maten tog vi en snabb vända ut på stan för att hjälpa mamma köpa ett par saker. Jag är lite ledsen att jag inte hunnit se Jade Market, som är en hel gata där de säljer de gröna stenarna och lite andra färger. Jag har inte heller hunnit se gatan fullproppad med guld- och smyckesbutiker. Men det får bli en annan gång, eller hur?

2 thoughts on “Hong Kong, med lagom mycket skygglappar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s