En solig dag i maj

På HavsViddens röda granitklippor vid Geta, norra Åland, gifte vi oss lördagen den 21 maj kl 16:00. Som alla andra par som planerar en utomhusvigsel så var vi lite oroliga för att vädret inte skulle vara på vår sida, men vi hade all tur man kan önska och det var till och med så att vinden avtog lite precis under vigselförrättaren Malins tal. Som på beställning!

Vyn bakom Malin

Nervösa men lyckliga

Gästerna fick stå och sitta i en halvcirkel runt oss

Dain och jag valde en borgerlig vigsel, och även om det är väldigt valfritt vad som ska ingå i talet så är det vissa avsnitt som måste ingå enligt finsk lag. Vår vigselförrättare Malin från Ålands Tingsrätt var jämngammal med oss och vigseln var den första hon skulle hålla i, men vi var inte ett dugg oroliga att hon inte skulle fixa det. Enligt våra önskemål så läste hon upp dikten ”Jag ser på er”, skriven av Sandra Bergman, som vi tyckte beskrev den känslan vi ville förmedla:

Jag ser på er

Jag ser på er och jag ser kärlek
Jag ser på er och jag ser hopp
Hopp om att ödet existerar
och Hopp om att äkta kärlek finns

Jag ser på er och jag känner glädje
Jag ser på er och känner Tro
Tro på man & hustru
Tro på ett liv tillsammans

Jag ser på er och jag förundras
Jag ser på er och jag förstår
Förstår vad kärlek handlar om
Förstår vad kärlek är

Jag ser på er – i era ögon
Jag ser på er – på era läppar
Ögon bara för varandra
Läppar gjorda för kyssar och kärleksord

Jag ser på er och jag bara vet
Jag ser på er – börjar ana er hemlighet
Ödet fick vad det ville – ni har funnit varann
Er andre hälft, en äkta hustru, en äkta man!

Efter lite fumlande med ringarna och några fler ord från Malin, fick vi avsluta vigseln med en puss. Kameror och applåder smattrade, vi kände oss som riktiga celebriteter.

Första kyssen som gifta!

Det var svårt att inte gråta en skvätt, och ett tips till blivande brudar är att stoppa in en näsduk i klänningen någonstans – för det är inte glamoröst att torka snor på handryggen. En annan bra grej att tänka på är vad ni gör efter vigseln är över om ni inte ska gå ut före alla gäster… Där hade vi ett hål i planeringen – vad gör vi nu? Alla står och snyter sig och väntar på nästa punkt på agendan, kramar kanske? Det blev det enda naturliga, sedan hade vi lite gruppfotograferingar innan alla gick tillbaka till festlokalen för brudskålen.

Som yngsta gäst var lillebror Adriano förvånande nog den som grät mest... Jag smälte!

Riskastning då vi kom upp för trappan till verandan

HavsViddens veranda badade i eftermiddagssolen, vi skålade med skumpan Gramona Brut reserva

Även om jag inte är född där, så ligger mig Åland varmt om hjärtat. Mormor kommer därifrån och jag har besökt hennes och morfars sommarstuga, och nuvarande permanenta boende, varje sommar sedan jag låg i magen. Det är något med atmosfären som är så otroligt rogivande och avkopplande som gör att man längtar dit. För att inte tala om den söta dialekten. Vi kände inte till HavsVidden sedan tidigare, men jag hittade stället då jag sökte lite på internet. Jag kände omedelbart att det var rätt plats att ha vårt bröllop på! Förutom festlokalen finns ett tjugotal villor med sjöutsikt spridda över ett stort område längs kusten, och för att komma till platsen behöver man ta sig en halvtimme längs en smal privat skogsväg som börjar strax utanför Godby.

Middagen och festen hölls i den stora matsalen med stora fönster ut mot vattnet. Kvällsolen erbjöd vackert ljus under hela middagen och en rosa solnedgång krönte det hela. Jag fick möjlighet att gråta lite till vid alla fina tal som hölls, och skratta lite med för den delen. Till förrätt hade vi ”Tre smaker från Åland; rådjur, lax och sikrom” ackompanjerat med rosévinet Lagrein Rosé Alto Adige. Varmrätten var en utsökt ”Kalventrecote-parmesanpotatis-kryddsmör-portvinsky” som vi hade matchat med rödvinet Allegrini Valpolicella. Vi hoppade över efterrätten och gick direkt på tårtan, som var en moussetårta med vit choklad och jordgubb lager-på-lager. Så. God.

Hälften av borden i en E-formation med honnörsbordet närmast fönstren

Hög ljudnivå med 84 gäster!

Vår underbara moussetårta

Efter middagen var det mingel, presentöppning, skoleken och ett överraskande uppträdande av Dain, som rickrollade mig på min egen bröllopsfest med Rick Astleys ”Never Gonna Give You Up”! Sedan blev det såklart en noga inövad bröllopsvals till låten ”The Last Waltz” från filmen Oldboy.

Bar med sjöutsikt och lokal öl

Till och med presenterna hade sjöutsikt!

Solnedgången kunde inte ha varit finare

Dains uppträdande lockade många skratt

Bröllopsvals

Festen fortsatte med blandad musik, precis som vi ville ha det. Lite 60-tal och bugg för att värma upp och sedan lite nostalgi från 90-talet blandat med moderna aktuella låtar. Vi var några tappra kvar till kvart i fyra på morgonen, då vi gick ner och tjuvbadade i den uppvärmda jacuzzin på badhusets veranda. Inte så illa med soluppgång och allt.

Fullt ös till småtimmarna

Det fina med HavsVidden är att om man abbonerar festlokalen så ingår tre baracker med totalt 33 dubbelrum, varav tre är sviter! Inte för att det är hysteriskt billigt så, men det är prisvärt. Dessutom behöver man inte oroa sig för att alla kommer hem tryggt och smidigt på morgonkvisten – alla sover tillsammans och kan njuta av den eminenta frukostbuffén dagen efter. De förhyrda bussarna tog våra gäster till och från HavsVidden så att de kunde transporteras smidigt mellan där och båtterminalen i Mariehamn. Själva kom vi faktiskt dagen innan bröllopet för att hinna varva ner och njuta av miljön innan vår stora dag. Behöver jag säga mer än jacuzzi på rummet, även den med sjöutsikt? It was awesometastic! Vi hade en underbar helg med familj och vänner, och en finare bröllopsdag hade vi inte kunnat föreställa oss!

—————————————————————————————————–

För den som är intresserad så kommer här lite länkar

Bröllopsklänning:
”Daroca”, La Sposa (http://www.splasposa.com/fotos-vestidos-novias/daroca2011.html)

Klänningen Daroca

Skor:
”Olivia”, Coast (http://www.thefizz.co.uk/wedding-wear/coast-wedding-shoes/)

Mina blå Olivia

Smycken:
”Earendil cuff” och ”Earendil torc neckpiece”, Medieval Bridal Fashions (http://www.medievalbridalfashions.com/catalog/)
”Blue teardrop earrings”, Knap on Etsy (http://www.etsy.com/shop/knap?ref=ss_profile)

Armband Earendil

Halsband Earendil

Blå dropp-örhängen i glas

Fotograf:
Grant Almén, Foto Alandia (http://www.fotoalandia.com/) samt många fina bilder från våra gäster

Grant från Foto Alandia

Brudbukett och korsage:
Micaela, Godby blommor (http://www.aland.com/se/godbyblommor/valkommen)

Bukett med gräddvit ros, blåklint, blå hortensia krämfärgad orchidé och hjärtan på tråd

Kostym:
Måttsydd Corneliani, Hans Allde (http://www.hansallde.se/valkomna.html)

Dains kostym

Inbjudningskort:
Dains design, tryckta hos Vista Print (http://www.vistaprint.se/)

Egendesignade kort med QR-kod

Avslutningsvis, några av mina favoritbilder från fotograferingen:

Spegling i vattnet

Med den vackra graniten i bakgrunden

Enormt djup

Tre dagar på Langkawi

I onsdags morse hoppade vi på färjan till Langkawi som avgick från Swettenham Pier Cruise Terminal i norra Georgetown (bakom klocktornet i princip). Bolaget Langkawi Ferry Service (LFS) har två avgångar per dag, en kl 08:15 och en kl. 08:30 – varför de inte ligger lite mer spridda har jag fortfarande inte förstått. Det går att boka online i varje fall, även om man måste byta sin bekräftelse mot vanliga biljetter i kassan. Sätt er inte på övervåningen i båten om ni kan undvika, för där blåste halv is-storm och vi höll på att frysa ihjäl under de 3 timmar som resan tog.

En del av hamnen i Georgetown

Framme vid Langkawi Jetty Point

En taxi tog oss till vårt hotell White Lodge Chalet, som låg bakom en stor byggarbetsplats och en lertomt. På grund av detta var ju inte utsikten så mycket att jubla åt, men vi skulle ändå inte sitta på rummet så mycket. Går man förbi byggarbetsplatsen ner till vägen så finns det hur mycket restauranger och affärer som helst, och bakom dem ligger båda stränderna Pantai Tengah och Pantai Cenang.

White Lodges, med vår Junior Suite på övervåningen

Rätt så rymligt rum

Bra wifi eftersom lobbyn låg direkt under

Utsikt från vår delade balkong

Andra fina rum på marknivå

Vi gjorde inte så mycket mer den dagen eftersom det regnade hela eftermiddagen, men vi tittade runt lite i närområdet och rekade restauranger. Priserna är rätt mycket högre här än på andra orter vi varit, nästan som KL faktiskt.

Gatan Jalan Pantai Tengah utanför oss

Vi köpte lite TaxFree-öl att ha på rummet på The Zon Duty Free

Underwater World ligger inte långt från White Lodge

Vägen till hotellet hade kunnat vara finare...

Efter att ha betalat alldeles för mycket för en medioker lunch på kinarestaurang, så bestämde vi oss för att äta billigt på kvällen. Langkawi har en specialitet, nämligen oblong burger som är en avlång burgare med lite annan fyllning. Vi kompletterade även med en nasi lemak, som är ett starkt kryddat risknyte med kött.

Enkel middag på närmaste grillen!

Oblong Burger till höger!

Första morgonen var vi uppe tidigt eftersom vi bokat en dagutflykt med två dyk vid Pulau Payar. Vi hade kollat in restaurangen Red Tomato för lite frukost, eftersom de hade en varierad meny över västerländsk frukost. Vi har ätit ris och ris med ris nästan varenda morgon så det lockade med lite pannkakor. Tyvärr var vi lite tidiga eftersom den tyska ägarinnan precis hade kommit vid kl 7 och det egentligen öppnade kl 9… Men hon var så trevlig och sa att hon kunde fixa lite kaffe och toast eller yoghurt om vi ville. Det var svårt att säga nej så vi tackade ja till lite yoghurt med müsli. Blev dyrt men var så himla gott!

Frukost på Red Tomato

Helt öde på gatan utanför kl 7 på morgonen...

East Marine är ett dyklag som anordnar utflykter med både snorkling och dykning vid Payar Island Marine Park. Om man ska dyka vid Langkawi så ska man tydligen göra det där, eftersom vattnet inte är så klart vid Langkawi. Det är varmare i vattnet här än vid Perhentian Islands och Redang, men sikten är mycket sämre så därför satsade vi våra kort på Payar.

Upplockning vid hotellet och till Royal Yacht Club

Efter lite briefing och kaffe så satte vi oss i speedboaten och kom efter ca 45 minuter fram till Payar. Vi var totalt 6 personer som skulle dyka, de andra skulle bara snorkla. Vi hann inte mer än att gå iland på bryggan innan vi såg flera blacktip reef sharks som simmade i det grunda vattnet runt bryggan. Vattnet var så otroligt klart att det såg ut som om de flög fram, inte ett dugg rädda för snorklare var de heller. Tyvärr finns det inga övernattningsmöjligheter på Payar eftersom de inte har en egen sötvattenskälla.

Tur med vädret hade vi också!

Alla fick fula klistermärken med "Diver", "Intro" eller "Snorkeller" på

Jettyn vid Payars strand

Otroligt klart vatten!

En svartspetsig revhaj

Vi gjorde två dyk, ett på förmiddagen vid Coral Garden och ett på eftermiddagen vid Sunken Boat. Båda hade riktigt usel sikt på 15-20 meters djup, så dålig att vi fick hålla handen när vi tog oss fram för att inte förlora kontakten med varandra. Däremot såg vi mycket fisk, bl.a. grouper fish som är vanlig i det här området. Om man tycker trigger fish är obehagliga för sin storlek och sin piraya-mun, så finns det läskigare saker att möta. De var dock inte alls aggressiva, inte ens när vi simmade över en familj som bodde under vrakets köl. De tittade också gärna ut från sina gömmor i de bildäckshögar som fanns på botten, förmodligen medvetet ditplacerade för att gynna koralltillväxten.

Grouper fish (källa http://www.flickr.com/photos/ m_alsaleh/484770095/)

Vi hade även sån löjlig tur att vi såg en sjöhäst, live, som gömde sig vid vraket. Vår dykledare, som var lite av ”touchy feely”-typen, petade lite i sanden för att locka fram den och höll den sedan i sina kupade händer för att vi skulle få se. Det är väldigt ovanligt att komma så nära en sjöhäst i det vilda, och vi var så glada över att få den möjligheten! Vi såg även en sjögurka som var det största jag sett hittills, den var lika lång och tjock som en vuxen mans underarm hela vägen ut till fingerspetsarna.

Efter en lyckad dykdag åkte vi tillbaka till hotellet och fräshade upp oss inför en kväll på stranden. Cenang är känt för sina vackra solnedgångar, men vi visste inte riktigt var den låg så det visade sig att vi hamnade på Tengah (som ligger direkt söder om Cenang). Det var minst lika fint där, grovkornig len sand i olika färger och mycket strandaktivitet med vattensporter och parasailing.

Mindre folk på Tengah

Finare och renare sand

Parasailing i solnedgången

Fint var det

Kvällen avslutades med middag på Oasis Bar & Restaurant, det var både goda drinkar och god mat! Fin utsikt över det mörknande havet och stranden.

Vår sista heldag tillbringade vi till att börja med i solstolar på Cenang, de kostade 10 MYR/dag för två stolar att hyra. Det var jättebra väder med en liten bris så att man aldrig blev för varm, vattnet var nästan för varmt för att kännas uppfriskande när man tog ett dopp! Inget man klagar på så ofta i Sverige direkt, det var jätteskönt!

Låååång strand

Våra solstolar med parasoll

På eftermiddagen tog vi oss till Langkawi Cable Car, vilket inte helt oväntat är en linbana som går upp till toppen på ett berg (i det här fallet Gunung Mat Chinchang). Det finns en hållplats man kan gå av innan man kommer högst upp, men vi tänkte att vi skulle börja uppifrån och ta oss neråt… Men det var så mycket moln där uppe att vi inte såg någonting…

Start från turistiga Oriental Village

I kapseln på väg upp!

Långvida utsikt!

In i dimman!

Hm...

Langkawi Sky Bridge

Efter en rätt läskig vandring på Langkawi Sky Bridge, där man inte såg någonting och mest oroade sig över golvplattorna som rörde på sig, så åkte vi ner till mellanstationen. Man såg inte så himla mycket där heller – bäst sikt var faktiskt från själva kapseln på väg upp. Långt borta kunde man skymta segelbåthamnen och det turkosa vattnet.

Det började mörkna så vi tog en taxi tillbaka till Cenang för att äta vår sista middag på den stora standen. Det var ännu mer aktivitet där på kvällen och massor av restauranger att välja på. Vi fastnade för Yellow Café eftersom de hade så fina bord nära stranden.

Dain med husets egen drink

Jag och en Piña Colada

Grillat på alla längder

Mätta och belåtna!

Så idag har vi några timmar kvar innan vårt flyg går kl 19:30 från Langkawi flygplats, vi ska väl äta och prova lite billiga span kanske. Underwater World är också lite lockande, vi får se! Ses hemma!

Pulau Penang och Georgetown

Igår måndag åkte vi från KL med långdistansbuss från Pudu Raya Bus Station, och den här gången köpte vi biljetter i biljettdisken. Det var en lika fin buss som när vi åkte mellan Johor Bharu och KL, förutom att det var billigare för en lika lång resa. Ca fem timmar senare anlände vi till en bussterminal på Pulau Penang (Penang Island) som ligger söder om Georgetown, huvudstaden på ön. Det var inga problem att hitta registrerade taxis och vi åkte med en kille som berättade om staden och gav oss sightseeing-tips. Han släppte av oss utanför uppfarten till Chulia Heritage Hotel, som såg lite ut som en pärla i leran vid första anblick. Resten av gatan Lebuh Chulia är lite mer backpacker-inriktad med billiga hostels, enkel mat, pengaväxling, tvättservice och småaffärer. Detsamma gäller tvärgatan Love Lane, som man tydligen ska akta sig för på kvällen.

Uppfarten från gatan Lebuh Chulia

Den fina fasaden, vackert upplyst

Lobbyn

Vårt rum

Duschen mitt i badrummet och allt blir blött när den är på...

Det är en 200 år gammal byggnad som är topprenoverad, med enkel lyx och vita rena ytor. Rummet är dock rätt litet, och då fick vi ändå uppgraderat till en Deluxe från vårt bokade standardrum (gratis). Men allt annat har varit jättefint och vi är nöjda med servicen. Finns ingen mat/frukost på hotellet dock, men det behövs inte eftersom det finns hur mycket gatumat som helst utanför dörren. Dain har en teori att dessa spontana uppgraderingar kan komma från att de vill ha bra omdöme på Agoda, där vi hittills har bokat alla hotell utom Bubbles och Rainforest Resort. Alltid bra deals, kan rekommendera för dem som reser i Asien.

Efter resan var vi så klart hungriga, så vi begav oss ut på gatan och sniffade oss till ett kök på vagn som bemannades av ett äldre kinesiskt par och deras dotter (?). Där åt jag de godaste dumplings jag fått på länge i en enkel soppa med grönsaker, och Dain fick något liknande med kött. Hela kalaset gick på under 20 SEK! Vi stannade en gång till hos en trevlig gubbe med fläckvis skägg och åt lite grillspett med fläsk och jordnötssås. Det är dåligt med fläsk i Malaysia pga alla muslimer och det är ofta man får ”beef bacon” eller ”chicken ham” om man beställer en rätt som borde innehålla griskött. Gubben hade så mycket att berätta och fråga att vi knappt hade tid att tugga maten, men det var en trevlig stund.

Vårt första matstopp

Det behöver inte vara avancerat för att vara gott!

Vi tog en lite längre sovmorgon och stapplade ut i solljuset vid lunchtid ungefär. Vi hann precis in under tak på ett indiskt hak på Jalan Penang innan det kom en liten skur, men den var snabbt borta igen. Under resten av dagen har det duggat lite till och från vilket har varit rätt skönt i värmen.

Trånga men fina trottoarer på de flesta smågatorna

Restaurangen Jaya

Innan jag visste speciellt mycket om Penang så hade jag hört talas om Cheong Fatt Tze Mansion, ett koboltblått hus med vackra detaljer och feng shuin på topp. Jag hade sett några bilder som jag fastnade för på Pinterest, och det kändes som en slump att huset låg i Malaysia när vi ändå skulle dit några månader senare! Jag forskade lite mer och tyckte att Georgetown i sig var tillräckligt intressant för att vi faktiskt skulle kunna åka förbi.

Ur resetidningen SilverKris, via Pinterest

Dito

Så när jag äntligen fick se byggnaden live så blev jag nästan lite förvånad över att det såg precis ut som jag föreställt mig. Det var verkligen så vackert som bilderna visade.

Huset sett från den västra porten

En solblekt trishaw är i stor kontrast mot den djupt blå väggen

En sneak peak in i hallen

Mycket växter och guld förhöjer ytterligare

Det enda sättet att få tillåtelse att vandra runt fritt och fota inomhus är att bo på hotellet, de har flertalet rum som hyrs ut även om huset är privatägt. Eftersom vi inte hade sån tur så kunde vi ändå gå den guidade turen så att vi fick se hur det såg ut. En kvinna av kinesiskt ursprung berättade levande och glatt om den första ägaren, vars namn huset nu bär, och hur han kämpat sig fram för att ”lyckas” i livet. Det var riktigt underhållande och vi njöt hela tiden.

Vi gick vidare mot hamnen och tittade på andra landmärken som klocktornet utanför Fort Cornwallis, en låg smutsig mur som ska omgärda en trädgård. Tyvärr var det stängt så vi kunde inte se efter för oss själva.

Ocentrerat i rondellen står Clock Tower

Muren till Fort Cornwallis

Ett jättestängt fort

Det fanns ett par till fina byggnader att titta på, bland annat Pinang Peranakan Mansion (blogginlägg här). Det var ju inte blått, men limegrönt är också en färg som väcker uppmärksamhet… Vi gick faktiskt aldrig in, kändes som att det var svårt att toppa Cheong Fatt Tze Mansion.

Entrén låg på en liten innergård

Fasaden som vette mot Lebuh Gereja

Det sista turistiga vi orkade med var Khoo Kongsi, ett gammalt klanhus och tempel. Det var riktigt fint och upputsat, med välbevarade målningar och statyer.

Huvudingången från Lebuh Cannon (Cannon Street)

Huvudtemplet på innergården

Genomarbetade dekorationer

Altaret i mitten

Middag åt vi på en närliggande indisk restaurang, riktigt överpris för att vara i det här området men vi fick två goda rätter och totalt fyra öl för drygt 200 SEK. Är väl ändå rätt bra, speciellt om maten är så god som den här var!

Restaurang Maharaj

Krabba och kyckling blev det

Imorgon bär det av med båt till vår sista destination för den här resan, stranden Pantai Cenang på Langkawi. Det ska bli skönt att inte behöva bryta upp och packa om förrän vi ska hem på lördag – har varit rätt mycket hattande även om det är kul att resa runt. Kanske hinner vi dyka lite på Pulau Payar också, vem vet!